en udda foooer

~JAG SOM TRODDE...~

☆~Ogges perspektiv~☆

äntligen var mira hemma och jag var så glad för omars skull. när hon låg på sjukhus vägrade han att gå till studion eller vara med oss andra. och i skolan gick han runt som en zombie. att få se honom glad var nog en av dom bästa sakerna som hänt på länge.

-eyy guys, jag måste berätta en sak för er, sa jag och alla tittade åt mitt håll.

-vad? frågade mira och saga i mun på varandra och började skratta.

-ni kommer inte gilla det alls! men jag har fått känslor för en tjej och jag vet att några av er inte kommer gilla det.

-vem? frågade ännu en gång saga och mira i mun på varandra.

-Wilma... alla satt och stirrade på mig och mira var den första att säga nått.

-fan va kul ogge, sa hon och kramade mig. men anna, saga, julia, felix och oscar gick ut ur rummet och in i köket utan att säga något till mig. omar och ebba stannade också kvar i rummet med mig och miragandi och dom kom också fram och kramade mig.

-grattis bro, hur gåre för er då? fårgade omar och log med ett busigt leende. innan jag han svara kom anna ut med tårar i ögonen och hon såg rasande ut.

-JAG SOM TRODDE ATT VI VAR VÄNER OGGE! JAG HAR ALLTID ÄLSKAT DIG SOM VÄN MEN DU KAN JU GÅ OCH DÖ! skrek hon och sprang ut ur huset. ebba och julia följde efter anna medans saga, mira, omar, oscar och felix var kvar med mig. allt slutade med att alla som var kvar stöttade mina känslor för wilma och vi väntade länge på att ebba skulle komma tillbaka med anna och julia. tiden gick och felix och saga gick hem. oscar gick också snart hem och vi satt nu kvar i miras soffa och väntade. jag visste att anna inte skulle komma tillbaka men jag ville bara se henne igen. "snälla anna kom hit så jag får krama dig för jag kan inte göra något åt mina känslor för henne" tänkte jag och slöt mina ögon.

-ogge, hon kommer inte, sa mira och la en arm om min axel. det visste jag väll men jag hoppades.

-jag måste nog gå hem nu, sa jag och log lite skevt mot mira och omar.

-ses imon bro, sa omar och vi gjorde en brohug.

-herrå Oggis, sa mira och kramade mig hårt. "det kommer fixa sig med anna" viskade hon i mitt öra och jag log lite. jag gick på vägen men jag var inte på väg hem. nej jag skulle till wilma. jag fortsatte att gå tills jag kom fram till ett stort nybyggt hus och knackade på dörren. jag fick stå ett tag innan hon öppnade dörren med ett leende på läpparna.

-ogiiiis! sa hon med en ljus bebis röst och kastade sig runt min hals.

-hej wilma, sa jag och pussade henne på läpparna. så var det med det. jag och wilma var ett och jag älskar henne. det är såklart tråkigt att anna skulle bli så arg/ledsen när jag berättade för dem men jag kan inte styra över mina känslor för henne.

~hopp i tid~-~23/12~

☆~miragandis perspektiv~☆

imorgon är det julafton och jag, min mamma (jag orkar inte skriva om miras syskon eftersom att jag alltid lär hitta på en ursäkt för att dom inte ska vara hemma. så härmed har mira bara sin syster ida och sin bror troy som bor i dalarna) och omar+familj ska hem till omar och fira jul. mamma och Wilnur (omars mamma) har blivit väldigt bra väninnor på den senaste tiden och varken jag eller omar har problem med det. det betyder bara att jag och omar får vara mer med varandra;). aja, jag sitter på min säng och lyssnar på musik när det knackar på dörren.

-kom in, säger jag väldigt ointresserad och tittar på min dator. jag är inne på twitter och läser några tweets som något the fooo fan skrivit till mig. *du är så fin Miragandi! snälla hälsa till Omar att jag älskar honom♡* jag svarar och tittar sedan mot dörren där omar står.