en udda foooer

~packningen~

☆~miras perseptiv☆~

vilka saker måste jag ta med? jag står i mitt rum och packar väskan till en vecka i dalarna. mina älskade vänner och jag ska bo en vecka i min familjs sommarstugan under lovet. *drr drr* min mobil ringer och jag ser att det är omar.

-hej det är handsome, savarade jag och ler för mig själv.

-tjena snygging, svarar omar och jag kände hur glädjen sprudlar i kroppen. (förlåt men jag vet inte om "sprudlar" är ett ord men det betyder i min värld att man är jätte glad). får jag komma förbi?

-visst omis, sa jag och vi lade på. *knock knock* var han redan här? aja jag vill inget hellre än att vara med han.

-tjo handsome, sa han och blinkade med ena ögat när jag öppnade dörren.

-hiiloo, sa jag och pussade han på kinden. vi går upp på mitt rum, sa jag och tog hanns hand. i mitt rum finns bara en säng, ett skrivbord, en garderob och typ små kraffs. som böcker, en dator och pyssel. omar slog sig ner på sängen och jag fortsatte att packa. -är du klar redan? frågade jag medans jag gick för att hämta min bikini och handduk.

-jupp, vart klar i morse, sa han och log. är det någon som inte ska med?

-nej alla ska mee, sa jag och log. jag och omar hade det alltid roligt ihop och jag trivdes bra ihop med han. jag packar ner mina hud-saker och stänger väskan. så, allt klart för imorgon och nu har jag all tid i världen för att mysa med omar tänkte jag. jag satte mig bredvid honom och tittade runt i mitt rum. ett litet men gullit rum om jag får säga det själv. jag trivs här men jag saknar ida. vi pratar så ofta vi kan och jag saknar Borlänge så det ska bli skönt att komma upp dit igen. jag känner hur någon lägger en arm om min axel och jag blir riktigt rädd. jag hade glömt att omar satt bredvid mig så jag hoppade till. han skrattade så tårarna rinner och jag sitter och surar. inte mitt fel att jag är lätt skrämd.

-sorry babe, sa han när han lugnat ner sig men jag fortsatte att sitta med händerna i kors. never att jag skulle vara glad nu när han jäklas med mig.

-men kom igen, så farligt var det inte och det var bara kul att du blev så rädd, sa han och satte sin hand under min haka. jag drog bort ansiktet för att jäklas med han men det ångrade jag snabbt. för rätt som det var satt han på min mage och kittlade mig. jag är super kittlig och tycker att det är riktigt jobbigt när någon gör det, jag får liksom panik attacker.

-OMAR! SNÄLLA SLUTA! skrattade jag fram och tårarna rann.

-säg att jag är den bästa killen i världen, sa han bestämt medans han kittlade mig.

-nevah, sa jag mellan panik attackerna.

-då måste jag tyvärr kittla dig lite till, sa han och fortsatte.

-snälla omar! sluta! jag får panik, sa jag och nu trodde jag att han skulle sluta.

-bara om du säger att jag är den bästa killen i världen, sa han retsamt medans han fortsatte att kittla mig.

-okej, du är den bästa killen i världen, sa jag och då la omar av. men han satt kvar på min mage och tittade in i mina ögon.

-snälla omar, kliv av mig, sa jag och log.

-haha bara om du kysser mig, sa han och log. jo eftersom att jag aldrig tidigare haft några vänner eller pojkvänner har jag inte vågat göra en så kallad tungkyss. allt jag och omar har gjort är en vanlig puss eller lip lock.

-hur ska jag kunna göra det när du sitter på mig? jag kan ju inte ens sitta upp, sa jag och log retsamt mot han.

-inte mitt problem, och det var allt han sa. okej, nu gäller det. jag måste våga. vi har hållit på i minst en månad och jag har inte haft modet till att kyssa honom. jag drog loss mina händer som han hade knäna på och satte dem runt hans midja. jag hade ett par svarta höga shorts och ett blått linne. jag brukade gå i sånt hemma men aldrig ute. han tittade ner på mig och log, satte sina händer runt min nacke och masserade den. jag drog han ner mot mig och tillslut låg han på mig. våra ansikten närmade sig varandras och jag stängde ögonen.