Jag älskar dig Felix Sandman | f.s

Kapitel 3

Korridoren börjar tömmas på folk och snart syns inte en enda människa, bara jag och Felix. Jag ställer mig bredvid hans skåp och lutar mig mot skåpet.

"Jag förstår att du är stressad. Men om det blir för mycket så måste du berätta det för mig. Jag finns alltid här för dig och jag hoppas du förstår det och litar på mig" säger jag och Felix tittar upp på mig.

"Jag vet. Utan dig hade jag aldrig orkat med all den här skiten" säger han och ler.

Jag ler tillbaka och ger honom en kram. Han kramar tillbaka och drar mig närmare sig.

"Tack" viskar han och jag kramar honom hårdare som svar.

Vi släpper kramen och ler mot varandra.

"Du, imorgon ska vi öva till konserten som är om några veckor, så jag och killarna undrar om du vill följa med?" frågar Felix och ler.

"Gärna, om jag får" svarar jag prövande.

"Såklart du får! Vi behöver dessutom någon som peppar oss" säger han och blinkar med ögat.

Jag ler och slår till han på kepsen. Han skrattar lätt då han rättar till den.

"Det är nog bäst att jag går nu annars kommer jag för sent.. Igen" säger jag och börjar gå mot samhälls salen.

"Lycka till, älskling!" ropar Felix efter mig.

Jag vänder mig om och ger honom ett leende innan jag skyndar iväg till min klass.

Jag slänger in böckerna i skåpet och går mot matsalen. Min mobil plingar till och jag rycker till av det höga ljudet. 'Elin' står det. Jag ler och öppnar meddelandet.

'Hej älsk, när kommer du till matsalen? 😘' står det.
'Jag är på G nu 😘' skriver jag och skickar iväg det.
'Bra, men skynda dig. Felix.. Är Felix 😂' svarar hon och jag skrattar för mig själv.

'Okej 😂' skriver jag och lägger ner mobilen i fickan.

Jag ser matsalsdörrarna och ska precis öppna dom när jag hör någon ropa på mig. Jag vänder mig om och ler.

"Hej William" säger jag och kramar honom.

"Hej, hur är det? Det var längesen vi sågs" säger han och ler.

"Det är bara bra, men jag är lite orolig för Felix bara" säger jag och ler olyckligt.

"Jag tycker synd om honom, han har för mycket att göra" säger Wille och nickar förstående.

"Ja. Jag vill inte att han överanstränger sig" säger jag.

Wille nickar.

"Ska vi gå in, för jag håller på att dö av hunger" säger han och sätter handen för magen.

Jag skrattar åt honom och nickar. När vi kommer in letar jag direkt med blicken mot det bordet vi brukar sitta vid. Jag ser en välkänd keps och ler.

"Vill du sitta med oss?" frågar jag Wille och pekar mot bordet där dom sitter.

"Visst!" säger han glatt, som alltid.

Vi går mot dom och när vi nästan är framme smyger jag upp bakom Felix och sätter mina händer för hans ögon.

"Guess who" säger jag och ler.

"Bra fråga, älskling!" svarar Felix och kollar upp.

Jag tar bort mina händer och pussar honom i pannan. Han tittar surt på mig men jag tittar bara menande på honom medans jag sätter mig bredvid Elin.