Jag älskar dig Felix Sandman | f.s

Kapitel 27

Mamma och pappa blev väl inte direkt överlyckliga när dom fick veta att jag skulle flytta till Felix i Stockholm. Men jag tror ändå dom förstår, dessutom är jag myndig & mogen nog att ta egna beslut. Dom kanske tror jag behöver utrymme, men i själva verket behöver jag någon som håller om mig inprincip hela tiden. Jag fick spendera natten hos mig på ett villkor, att jag skulle ha mobilen på hela tiden och ringa Felix ifall något hände. Dagen efter kom han förbi tidigt för att hämta mig. Min resväska var packad och det ända jag behövde göra var att skriva ett brev som förklarar närmare på varför jag åker. Det var svårare än jag hade trott, men jag hoppas det blev bra.

Just nu sitter vi i Felix's bil, mot Stockholm. Tystnaden ligger tjock som en dimma över oss och jag undrar för en stund varför vi inte pratar. Det kanske inte finns något att prata om, inget vi bör ta upp. Jag vilar huvudet mot fönsterrutan och ser på när mina andetag bildar imma på glaset. Jag andas, jag lever. Jag blev skjuten i huvudet, men överlevde. Jag kommer klara det här. Vad det än är, så kommer jag klara det.
Bilturen forsätter under tystnad och jag fortsätter tänka vidare på Lucas och vad som skulle kunna hända om han stod öga mot öga med oss. Det finns ingen tvivel om att han skulle kunna döda mig. Planen var väl att död mig för 3 år sedan. Varför har han inte gett sig på Felix medan jag låg i koma? Varför? Jag vänder mig mot Felix, men vågar inte fråga. Frågan svävar kvar i mina tankar när han svänger av motorvägen, in mot Stockholm. Jag har varit här många gånger, men ändå känns staden främmande. Ointresserat följer min blick människorna på trottoarerna och träden som svischar förbi.
"Känner du igen dig?" Frågar Felix plötsligt men jag skakar på huvudet. Inget känns bekant, och jag blir plötsligt orolig. Borde jag känna igen mig? Har jag varit här förut?
Felix svänger in på en mindre gata och parkerar till vänster vid trottoaren. Jag kliver ur bilen och min blick går längs höghusets väggar. Felix går runt bilen och tar ut min väska, vilket jag inte har något emot eftersom den var jätte tung.

Felix's lägenhet var större än jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig en studentlya, men det här var en riktigt lägenhet. Väggarna är smutsigt vita och golvet i hallen består av gråa kakelplattor. Jag tar av mig skorna och börjar min vandring genom huset. Felix går långsamt efter, men jag struntar i honom för stunden. Hallen är inte speciellt lång. Till vänster finns en öppning till köket, och till höger toalett, och om man fortsätter rakt fram kommer man till vardagsrummet. Vardagsrummet består av en blå soffa som står i hörnet längst in och en tv på andra sidan väggen. En vägg är täckt av fönster och en dörr som går ur till balkongen. Den sista väggen består av en bokhylla med bilder, böcker och annat. Längst in i vardagsrummet finns en till dörr som är stängd, men jag går dit och öppnar den för nyfikenhetens skull. Jag antar att det är Felix's rum; en stor säng, en garderob + ett skrivbord.
"Vill du se ditt rum?" Frågar Felix bakom mig och jag vänder mig om och möter honom med ett leende.
"Har jag ett eget rum?" Frågar jag överraskat. Jag trodde jag skulle få sova på någon madrass eller soffan. Felix ler, för första gången lyckligt.
"Det är klart." Säger han och nickar åt mig att följa med. Till höger, efter toaletten(via ingången) finns en mindre korridor. Till vänster finns en dörr som leder in till ett mindre rum bestående av en enkelsäng och en byrålåda.
"Det är inte speciellt mycket, men det är iallafall någonting..." Mumlar Felix och man hör att han inte är speciellt nöjd med rummet själv.
"Felix, det är mer än jag räknade med." Säger jag och vänder mig mot honom samtidigt som jag ler tacksamt. Han ler tillbaka och ställer ner min väska på golvet.
"Jag lagar någon lunch så får du bosätta dig ifred." Säger han och jag nickar innan dörren stängs och tystnaden omsluter mig. Jag sätter mig på sängen och tittar runt i rummet. När min blick landar på fönstret reser jag mig upp och går fram till det. Fönstret når ut till gatan. Nere vid trottoaren kan jag se Felix's BMW stå parkerad och på andra sidan gatan cyklar en cyklist förbi. Jag öppnar fönstret och ljudet av Stockholm fyller mina öron. Det är så livligt, alltid någonting som händer, det tar aldrig slut. Jag går tillbaka in i rummet och slänger upp väskan på sängen. Jag packar in kläderna i byrålådan och plockar upp andra grejer, som foton och böcker.
När jag är klar lägger jag mig ner i sängen och blundar. Mitt hjärta hörs svagt efter ansträngningarna. Annika berättade att jag kunde få högre puls av ansträngningar, precis som när man springer. Jag gillar det inte, jag vill kunna göra saker utan att behöva hämta andan varannan minut. Jag suckar då jag försiktigt reser mig upp. Rummet börjar likna ett boende istället för ett hotellrum som nyss blivit städat. Jag reser mig och skjuter in väskan under sängen. På nattduksbordet lägger jag min bok jag tänkte börja läsa; "Innan jag somnar."

När jag öppnar dörren känner jag en god doft av nylagad mat. Jag orienterar mig till köket och ser Felix vid spisen där han står och steker ägg, vad det ser ut som. Jag går fram till honom och rör vid hans arm. Han rycker till vid beröringen och tittar på mig, förmodligen förvånad.
"Det luktar gott." Säger jag och ler försiktigt för att uppmuntra honom. Han besvarar mitt leende med en axelryckning.
"Vad gör man inte för dig?" Säger han och jag känner hur mina kinder hettas upp, även fast det inte var en så stor deal. Jag ler generat och viker av med blicken för att stämningen inte ska bli så stel. Vad gör man inte för dig.

⚓️⚓️⚓️⚓️⚓️⚓️⚓️

IM BACK BITCHES!
Jag vet inte hur många som fortfarande sitter och väntar på nästa kapitel ur den här tröggående novell/bok, men jag är äntligen tillbaka och ska börja skriva igen!

Förra året var stressigt för mig, men nu börjar jag få ordning på livet igen så ett stort
F Ö R L Å T
från mig till er!

Jag älskar varje en av er, kärlek till er alla, ni är bäst ❤️

(Jag ska försöka skriva mer på de andra böckerna också, har dessutom börjat med en ny: cause I'll always love you, och den handlar om Oscar Enestad so GO check IT OUT!)