Jag älskar dig Felix Sandman | f.s

Kapitel 7

Jag tittar klockan och överraskas över hur snabbt dagen gått. Just nu sitter vi på McDonalds och äter middag. Kanske lite tidigt, men killarna var hungriga och jag förstår dom så lika bra då, tänkte jag. Jag tar upp mobilen och skickar iväg ett sms till mamma om att jag sover hos Felix. Direkt får jag ett 'ok' tillbaka och jag ler.
"Så vad ska ni göra hemma hos Felix då?" frågar Oscar med ett peddoleende.
"Oscar, jag vet vad du tänker. Sluta vara så kåt hela tiden och skaffa flickvän" säger jag och ler.
Omar sprutar ut drickan över bordet och börjar asgarva. Jag kan inte låta bli att skratta åt honom. Oscar tittar surt på mig och sedan på Omar.
"Blev lilla Enis sur nu?" frågar Felix med bebis röst.
"Fuck you" säger Oscar och ler.
Felix lägger en arm om mig och jag lutar mig mot hans axel. Felix lägger försiktigt hans huvud mot mitt. Jag tittar ut genom fönstret och ser en familj. En pappa, en mamma och liten dotter. Jag ler. Jag brukar sällan tänka på Felix's och min framtid. Men ibland kommer tanken upp i mitt huvud. Jag blundar och andas in doften av Felix. Jag andas ut i en suck och tar Felix's hand som vilar på hans knä. Jag flätar ihop våra fingrar och ler. Felix smeker min hand med sin tumme.
"Shit!" säger Felix och rätar på sig.
Jag öppnar ögonen och sätter mig upp. Oh nej. Jessica.
"Hej" säger hon och sätter sig vid oss.
"Hej" säger Felix och jag stelt.
Hon slänger lite med sitt blonda hår och blinkar med ögonen som är starkt inramade av smink.
"Hur mår Jocke, Märta? Jag har inte träffat honom på jätte länge!" fortsätter hon och spänner blicken i mig.
Jag känner ilskan bubbla i mig. Först tror hon att hon kan komma undan med det som hände Alicia och sen undrar hon hur min bror mår?! Jag vet ju att hon och Jocke har hållit på, men det var bara en one-night-stand som vanligt. Hon försöker bara komma in i mina familj. Jag ska precis göra ansatts att ställa mig upp när Felix tar tag i min hand håller den hårt. Jag lutar mig tillbaka och tittar på Jessica.
"Jag vet inte hur han mår" svarar jag kallt.
"Vad konstigt. Jag trodde ni bodde i samma hus. Jag saknar honom verkligen" fortsätter hon.
Det var droppen. Jag ställer mig upp och tränger mig förbi Felix och börjar gå mot dörren. Tårarna vill komma.
"Märta vänta!" ropar han.
Jag stannar vid dörren och vänder mig om för att vänta in honom. Jag torkar snabbt bort tårarna som nyligen lämnat mina ögon. Felix kommer fram till mig och tar mina händer. Jag tittar mot bordet och ser att Jessica har satts sig mittemot killarna och pratar på för fullt som om inget hade hänt. Det gör mig bara ännu argare. Jag spänner käkarna och drar ut mina händer ur Felix's och trycker upp dörren. Jag andas skakigt och börjar gå mot tågstationen. Jag är inte säker om Felix är efter mig men jag tänker inte ta reda på det heller. Jag undviker ögonkontakt med dom jag träffar. Om någon av dom är foooers kanske ett rykte om mig och Felix börjar. Att vi gjort slut, att vi bråkat, vad som helst. Det vill jag verkligen inte. Jag snörvlar och torkar bort tårarna som sakta runnit ner för mina kinder. Jag är känslig, ja. Det är bara så orättvist. Jessica tror att hon bara kan tränga sig in i min familj. Det är inte Felix hon är ute efter. Det är Jocke. Om det blir hon och han så kommer en del av mig krossas.
"Märta!" hör jag Felix ropa.
Jag vänder mig om och går långsamt mot honom. Jag ler mot honom och torkar bort fler tårar med det bildas snabbt nya.
"Felix.." säger jag tyst och slänger mig i hans armar.
Han kramar mig hårt och jag börjar gråta.
"Felix, jag hatar henne" stannar jag.
"Sch" säger Felix och stryker mitt hår.
Jag tar ett djupt andetag och lugnar ner mig.
"Kan vi åka hem nu?" frågar jag med min normala röst.
"Självklart" säger Felix och släpper kramen.
Han ler mot mig och tar min frusna hand. Jag skrattar lite och snörvlar.
"Hur kan du alltid vara så varm?" frågar jag.
Felix skrattar lite och pussar min panna. Jag torkar bort de torkade tårarna med min fria hand.
"Tack Felix" säger jag och lutar mig mot honom.
"Allt för dig" säger han.
Jag ler och suckar. Jag har tur som alltid har någon som finns där för mig. Jag vet att det är många som inte har någon alls. Och jag är tacksam, det är jag verkligen.