Hemlig Kärlek | Dramione

♡TOLV♡

Hermione

Jag kommer ut från stora salen när jag ser Draco stå och kyssas med Pancy. Min kropp bli som förlamad, mitt hjärta stannar en stund och jag känner mina ögon tåras. Att jag kunde vara så dum att lita på honom, så dum att jag blev kär i honom. Jag borde ha förstått att det här skulle hända. Till slut släpper deras läppar varandra och Draco kollar på mig. Som en blixt försvinner förlamningen och jag börjar springa. Jag springer så fort jag kan upp för alla trappor. Jag vet inte vart jag är på väg men när jag stannar är jag framför väggen till Vid-Behov rummet.

"Jag vill tänka på annat" upprepar jag i mina tankar några gånger innan en dörr dyker upp på väggen. Jag går in med tårarna rinnandes nedför kinderna. Innanför dörren finner jag ett stort bubbelbad. Vattnet är perfekt temperatur och på kanten ligger en handduk, morgonrock och en bok. Jag läser titeln och mitt bland tårarna skiner jag upp i ett försiktigt leende. "Sagan om ringen" lyder titeln. Min favoritbok när jag var liten. Inte en enda gång har jag läst den utan att förlora mig i miljöerna och karaktärerna. Den här 'get over a heartbreak' grejen verkar inte helt dum. Jag sätter mig i badet och blundar. Det är helt fantastiskt. Jag blundar och låter mig förloras bland bubblorna, som jag lät mig förloras mellan sidorna i Sagan om ringen när jag var liten, som jag lät mig förloras bland vågorna i havet. Ibland önskar jag att jag fortfarande var sådär liten, inga bekymmer, ingenting var pinsamt, ingen som  förväntar sig allt av dig, inga förväntningar alls helt enkelt. Det var så lätt på den tiden. 

Efter ett tag slår jag upp boken och börjar läsa. Och som vanligt förlorar jag mig i boken. När jag kliver upp från badet har jag hunnit läsa klart boken, det är mörkt utanför fönstret och min hud har skrynklats. Jag klär på mig och går tillbaka till uppehållsrummet där Harry och Ron sitter och spelar ett parti schack. De vänder sig om när jag går fram till dom.

"Var i hela fridens namn har du varit Hermione? Vi har letat överallt efter dig. Vi letade i hela biblioteket och försökte till och med komma in på den avskilda avdelningen för att se om du höll till där. Men vi hade ju inget intyg så vi fick en rejäl utskällning, och så kom Snape dit mitt i allt och frågade vad vi höll på med. Han trodde oss såklart inte när vi sa att vi letade efter dig, men vi kom undan" säger Ron i ett enda andetag. Harry ser också lite irriterad ut, men ser mest ut att försöka hålla sig för skratt. Jag förstår varför, Ron ser totalt löjlig ut där han står med händerna i vädret och ett ilsket uttryck i ansiktet. 

"Jag? Jag tog bara ett bad" svarar jag med ett skratt. Ron fnyser och går upp till sovsalen för att läsa lite läxor. Kvar sitter jag och Harry som ser fundersamt på mig.

"Vad?" frågar jag "Tror du mig inte eller?"

"Klart jag tror dig" svarar han "Vad har du för anledning att ljuga? Det jag funderar på är varför du sprang iväg med tårar i ögonen efter lunchen. Jag tystnar ett tag innan jag svarar.

"Jag bara, jag tänkte på min mamma. Hon är sjuk"

"Ojdå! Är det allvarligt?" frågar Harry oroligt och jag ler. Han bryr sig så mycket.

"Nej då, det är inget allvarligt. Men hon har varligt sjuk ett tag" det var ingen direkt lögn. Min mamma är faktiskt sjuk. Men det var ju inte därför jag sprang iväg gråtandes.

"Så bra. Hälsa henne att hon ska krya på sig" säger Harry.

"Det ska jag" säger jag och sedan sitter vi där tysta ett tag innan vi båda är för trötta för att hålla ögonen öppna. Så vi säger god natt och går och lägger oss.

~

Hej alla! Hoppas ni gillade detta kapitlet trots att det inte hände så mycket. Och fast det inte var så bra haha. Hoppas att alla har haft en bra början på sommarlovet och en bra midsommar! Kram på er<3

Ps.

Jag tänkte skriva en ny bok med skrivtips. Ni kan ju kommentera om ni vill ha en sådan bok. Fast jag kommer nog göra en även om ni inte vill ha en haha:)))) 
HEJDÅ IGEN!