Hemlig Kärlek | Dramione

♢FEM♢

Draco

Draco går in i sovsalen och lägger sig på sängen. Han är så arg på sig själv, för han har precis sabbat det bästa som någonsin hänt honom, och troligen det bästa som någonsin kommer hända honom, på grund av hans jävla pappa. Hans pappa som aldrig uppskattar honom, aldrig har kramat honom, som nog inte ens älskar honom. För Lucius är så dum i huvudet. Draco är nära på tårar när han tänker på vad som just hänt. Han kysste Hermiome, och hon kysste honom tillbaka. Men då var Draco tvungen att säga att det aldrig skulle gå och sabba allt innan det ens börjat, bra jobbat. Han är så jävla dum i huvudet. Det dröjer inte länge innan han somnar.

När han vaknar nästa morgon är klockan 10:30. Äntligen är det lördag, det vill säga inga lektioner, bara quidditch. Draco önskar att han fick vara lagkapten men han har för mycket annat att göra. När han har dragit på sig sin quidditchuniform går han ner till frukosten och slänger i sig en fralla med ost och marmelad. Sedan lunkar han, aningen trött, till quidditchplanen. När han kommer fram får han en utskällning för att han kom tre minuter och tretton sekunder för sent, liksom det är ingenting vad gör det? Draco sätter sig på kvasten och flyger upp i luften, det är en sådan befrielse, man känner sig så fri, som att man inte har några bekymmer. Han spanar över skolmarkerna och får se ett brunhårigt och burrigt huvud. Hans hjärta stannar, kan han inte få gå en dag utan att bli förstenad av henne, Hermione. Han tappar fokus och får sekunden efter en dunkare i sidan som gör att han nästan faller ner till marken. Okej, dags att hålla fokus på träningen nu, och sluta tänka på Hermione.
•●•
Förlåt för ett så kort kapitel, men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Men jag hoppas att ni gillade det i alla fall.