Hemlig Kärlek | Dramione

♡TJUGO♡

Hermione

Jag saknar Draco. Jag har insett det nu. Jag saknar honom så sjukt mycket. Det är som att min kropp längtar efter honom, som att den värker. Mitt huvyd värker, mina armar, ben och fötter. Mina lungor värker. Men mest av allt värker mitt hjärta. Varje vaken sekund värker det, längtar efter honom. På nätterna drömmer jag om honom. Jag kan inte få honom ur mitt huvud. Jag ångrar så sjukt mycket att jag nekade honom en andra chans, för att jag var tillsammans med Dean. För jag vet mycket väl, och det gjorde jag då också, att jag aldrig har älskat Dean på samma sätt som jag älskar Draco. Ändå gjorde det så fruktansvärt ont när han var otrogen. Men jag har kommit över honom nu, jag gjorde det snabbt. Det svåra var att förstå att det inte var något fel på mig, utan att det var honom det var fel på.

Jag ser Draco sitta i andra ändan av stora salen. Han ser ut att leta efter någon med blicken. Till slut skiner hans ansikte upp i ett underbart leende och hans vackra ögon börjar glittra. In genom dörrarna kommer Parkinson. Seriöst? Blir han sådär glad av att se henne? När hon når fram tikl Slytherinbordet böjer hon sig ned och ger Draco en kyss. Mitt hjärta hamnar i halsgropen och magen vänder sig upp och ned. Helt plötsligt mår jag illa, fruktansvärt, fruktansvärt illa.
"Hermione? Mår du bra?" frågar Harry och ser oroligt på mig. Jag nickar.
"Jadå, jag fick bara lite ont i magen helt plötsligt," svarar jag och ler mot honom.
"Okej, men om det blir värre borde du kanske gå upp till sjukflygeln. Jag nickar ännu en gång.

När vi alla har ätit klart går vi till trolldryckslektionen, som vi har tillsammans med Slytherin. När Snape låser upp låset kliver vi alla in. Jag, Harry och Ron sätter oss längst bak, så att vi kan prata i fred. Harry har lärt sig en formel, Muffliato, som gör att ingen annan kan höra vad vi säger. Men innan vi hinner framföra den öppnar Snape munnen.
"Idag ska vi alla lämna in trollstavarna till mig. Jag har haft andra lektioner där eleverna har fuskat med sina trolldrycker med hjälp av trollstavarna så nu ska jag se till att det inte sker," säger han argt.
Harry, min och Rons miner måste ha sett ganska besvikna ut där vi satt på våra platser. Vi gick alla fran och lämnade trollstavarna innan vi satte oss igen. Snape berättade att vi skulle brygga en väldigt avancerad trolldryck idag som skulle ta hela lektionen om man gjorde rätt. Så vi alla satte igång. Harry och Ron försökte gång på gång prata med varandra men blev tystade av Snape. Till slut verkade det som att Snape hade fått nog så han utropade, väldigt argt "Nu får det vara nog! 10 poängs avdrag från Gryffindor, var! Potter, bredvid Goyle, nu! Weasley sitter kvar! Granger, bredvid Malfoy, nu på momangen!" Mitt hjärta sjönk när han sa det dör sista. Ska jag sitta bredvid Malfoy? Snälla säg att jag drömmer! Men Snape borrade igenom mig med blicken så slutligen reste jag mig och satte mig vid Malfoy. Han sneglade på mig innan han fortsatte med sin trolldryck. Jag kände mig så himla frustrerad så jag tog fram lite pergament och skrev "förlåt mig så mycket! Jag är så ledsen att jag nobbade dig i klassrummet här om veckan! Jag var ihop med Dean, visst men jag visste mycket väl att jag aldrig skulle älska honom lika mycket som jag älskar dig. För jag älskar dig Draco, så mycket. Jag vara bara rädd för att bli sårad igen, även fast jag vet att du aldrig skulle göra det avsiktligt. Jag vet att du är ihop med Pancy, jag såg er på lunchen. Men om du kunde ge mig en enda chans till hade jag blivit så tacksam. Jag saknar dig. Så mycket." Sedan vek jag ihop lappen och gav den till honom. Han läste vad som stod på den, skrev ned något, vecklade ihop den och gav den till mig. Jag vecklade snabtt upp den, ännu en gång, för att se vad han hade skrivit. "Jag ger inte andra chanser till människor som inte ger mig andra chanser". Han kollade på mig innan han återigen började fokusera på sin trolldryck, och jag kunde känna tårarna bränna mot ögonlocken.
•●•
Hej! Just när jag skriver det här kapitlet är den här boken 97 i fanfiction, och det vill jag tacka så sjukt mycket för! Ni är bäst!
Också vill hag säga att ni gärna får läsa min andra bok, som är en next generation bok.
Puss och kram, ha det!