Hemlig Kärlek | Dramione

◇TJUGOTRE◇

Hermione

Som dagarna går förbi blir allting bättre mellan mig och Draco. Allt som behövdes var en nära-döden-upplevelse. Men, men nu går allting bra.

Jag kollar ut genom fönstret ned mot sjön. Där ser jag Harry sitta helt själv vid ett träd, stirrandes ut i tomma intet. Jag bestämmer mig för att gå ned till honom.
Den sista biten smyger jag så att han inte ska höra mig. När jag kommer tillräckligt nära lägger jag händerna på hans ögon så att han hoppar
"Gissa vem," säger jag.
"Herregud vad du skräms, Hermione!" utropar han som svar.
"Rätt," är min respons innan jag sätter mig bredvid honom. Jag ser att han sitter och grubblar på något så jag bestämer mig för att fråga.
"Vad tänker du på, Harry?"
Han kollar oförstående på mig ett tag innan det verkar som att det går upp för honom att det märks att han funderar på något.
"Eh, ingenting. Eller.. jo, egentligen," säger han tvekandes och kollar tvivlande på mig. Jag nickar, som för att han ska fortsätta.
"Okej, jag har en crush på en person. Men, grejen är att jag inte vet hur jag ska berätta det för någon, särskilt inte hennes.." längre hinner han inte innan jag avbryter.
"Du har en crush på Ginny men du vet inte hur du ska berätta för henne, och särskilt inte Ron," komstaterar jag. Han tittar storögt på mig.
"Hur? Vad? Va?" säger han hackigt.
"Men gud, Harry. Tror du att jag är dum? Jag ser hut du tittar på henne, hur du har tittat på henne ett tag nu," fortsätter jag.
"Well, har du något tips då?"
"Säg det bara till henne! Jag tror att hon fortfarande gillar dig också. Men det där med Ron, däremot.. låt Ginny säga det. Eller säg ingenting bara, det kommer väl fram till hon så småningom. Fast, det är klart, varken du eller Ron eller någon på hela skolan har ju kommit på att jag och Draco är tillsamman.." säger jag och stannar vid det sista. Jag sätter händerna för munnen men Harry bara ser roat på mig och småskrattar.
"Seriöst, Hermione? Visst, Ron kanske inte förstår men tror du verkligen att jag inte märkt att du och Draco har dejtat i typ ett halvår av och på? Jag är inte dum!" utbrister Harry och vi båda faller in i skratt. Sedan sitter vi tysta en stund innan jag börjar prata igen.
"Så du.. du är inte sur? Föe det där med Draco?" frågar jag försiktigt
"Nej, inte direkt. Jag ttcker väl att du kunde ha valt någon bättre, snyggare, sjysstare, bättre på Quidditch och sådär. Men jag är inte sur. Så länge du är glad. Men om han sårar dig så har han snart ett trasigt ansikte," säger han och rycker på axlarna. Jag skrattar åt det sista han sa och han lwr mot mig. Underbara, fina Harry. Han förstår en alltid, till skillnad från..
"Vad tror du Ron kommer säga? Om jag beröttar för honom?" frågar jag.
"Om du berättar för honom? Hermione, berättar inte du berättar jag. Men jag tror att han blir sur, fast ändå förstår, du vet? Han vill ditt bästa och att du ska vara lycklig," säger Harry.
"Men varför har du inte berättat än då? Om du visste?" frågar jag honom nyfiket.
"För att jag tyckte att du skulle få vara redo, berätta för någon annan först, med vilje. Någon annan än Lavender," svarar han. Jag nickar.
"Hur kan du veta att jag har berättat för henne?"
"Jag hörde er prata en gång. Det var inte så svårt att lista ut vem ni pratade om. Som sagt, jag har sett hur du tittar på honom," säger Harry och ler mot mig. Jag skrattar och kramar honom, hårt och länge.
•●•
Hej!
Nu blev det ett ganska långt mellanrum mellan uppdateringarna här, menmen, så blir det ibland. Nu har skolan börjat om, och jag är sjuk. FML! Jag hatar att vara sjuk, särskilt när det är skola för jag får typ ångest över att jag missar saker. Well, well hoppas att ni mår bra iallafall♡
Hejdå♡