Hemlig Kärlek | Dramione

♡FJORTON♡

Draco

Just i denna sekund har det gått sexton dagar och drygt tre timmar sedan Pancy kysste mig, alltså ungefär 17 dagar sedan jag pratade med Hermione. En förbättring är iallafall att hon har börjat gå på lektionerna Slytherin och Gryffindor har tillsammans, även om hon vägrar att titta på mig, för en millisekund ens. Det gör så fruktansvärt ont, men jag kan inte låta bli att tänka att det kommer bli bättre så här. Hon har det bättre utan mig för då kan jag inte såra henne och hon kan leva ett fantastiskt, framgångsrikt liv, så länge inte jag är en del av det. Det gör verkligen så ont att tänka så, men jag kan inte låta bli. Det är sanningen. Allt blir bättre om jag kommer över henne och lämnar henne ifred. Även fast inget av dom kommer bli lätt, det första troligen omöjligt. Men jag måste försöka, för hennes bästa. Hon har säkert redan kommit över mig.

Hermione

Det har gått lite mer än två veckor sedan jag såg Draco kyssa Pancy. Två smärtsamma, otroligt grå och tråkiga veckor. Jag har bestämt mig för att komma över honom, och jag har kommit en liten väg. Men än är det länge kvar innan jag kommer komma över honom. Även fast jag vet att jag har det bättre utan honom, det är iallafall vad jag försöker intala mig själv. Jag är övertygad om att det är delvis sant, men det känns som att en del av mig behöver honom. Men så ska jag inte tänka. Jag ska komma över honom, så som han antagligen har kommit över mig, jag menar, han kysste ju Pancy.
"HERMIONE! Vi har väntat på dig i typ en halvtimme nu! Kommer du eller!?" skriker Ronalds röst från nedervåningen. Kort därefter följer Harrys röst
"Ron, sluta skrika så högt. Hon hör dig bara du pratar. Dessutom stirrar alla på dig" Ron suckar obelåtet och jag börjar skratta lite innan jag går ned för trapporna.
"Så, ska vi gå eller?" frågar jag och Ron säger något om att passa tider.
Så spatserar alla tre ned för vägen till Hogsmeade.

"Jag vill gå in på Zonkos!" säger Ron så fort den lilla byn kommer inom synhåll.
"Ron, vi alla tre vet att om du går in dit först kommer du ha fulla armarna med grejer att bära, som du sedan kommer lämna över till oss. Och dessutom kommer du ha slut pengar att köpa något annat för" säger Harry och jag börjar genast skratta, ett skratt som Harry faller in i. Ron bara står där och ser småsur ut, men det rycker i mungiporna.
"Idiot" säger han innan han går in i bokaffären och jag och Harry följer efter. Precis innan vi når fram till Ron hör jag Harry viska till mig
"Han vet att det är sant" och jag börjar småskratta.
"Vad fnissar du åt då?" frågar Ron, aningen irriterat men mest nyfiket.
"Inget, jag såg bara en gammal kvinna med knall-lila, kycklinggult och chockrosa hår när vi kom in" ljuger jag.
"På riktigt? Var?" frågar Ron och harry svarar innan jag får chansen.
"Hon gick ut när vi kom in"
•●•
HEJ!
Förlåt om det blev förvirrande med perspektivbytet, men jag hoppas inte det. Och förlåt att jag typ förstörde Dramione i det här kapitlet, vi får väl se om det löser sig haha.
Ha en fantastisk dag!