Hemlig Kärlek | Dramione

♡TJUGOFYRA♡

Draco

Jag känner hur den friska luften fyller mina lungor. Jag älskar det här. Promenader under månskenet runt den spegelblanka sjön. Man kan tänka så fritt här, tankarna renas liksom. Dom bara kommer. Det är perfekta platsen att plugga. När jag kommit ungefär halvvägs runt sjön hör jag fotsteg bredvid mig. Jag vänder mig hastigt om, men ser ingen. Det kunde ha varit, en kentaur, enhörning, hippogriff eller kanske en varulv.

"Blev du rädd, sötis?" hör jag någon skratta bredvid mig. Ett underbart skratt som smittar av sig.

"Nej, det blev jag inte, Hermione. Vad gör du här?" säger jag lite småirriterat. Hon slutar plötsligt skratta och ser lite nervös ut.

"Eh, jo det är så här att.. Harry vet att vi är tillsammans. Så nu vill han att jag berättar för Ron. Och.. det vill jag också," säger hon och väntar spänt på vad jag ska säga. En spänd tystnad lägger sig i luften.

"Hur kan han veta?" frågar jag, hoppas att det inte var Hermione som berättade.

"Han ser det. Han ser hur jag tittar på dig, hur du tittar på mig," svarar hon enkelt. Jag muttrar bittert.

"Får jag berätta för Ron? För annars gör Harry det," frågar hon sedan. Jag tänker en stund innan jag svarar.

"Visst, gör det du," Hermione blir överlycklig av mina ord. Hon skuttar och slänger sig över mig, kramar mig och kysser mig. 

"Jag vill att alla ska veta," säger hon sedan och tittar nervöst på mig, inväntar mitt utbrott. Men det kommer inte. Ärligt talat, vem bryr sig om folk får veta? Låt dom stirra, låt dom tro saker, så länge jag har Hermione. 

"Visst," säger jag "Då får dom veta att du är min," Hon ler stort åt mina ord, ett leende så man ser hennes perfekta tänder.

"Hur kan du vara så perfekt? Till och med dina tänder är perfekta!" utbrister jag och ser på henne. 

"Jag är inte perfekt," säger hon försynt. Jag skakar på huvudet och ska precis protestera innan hon börjar prata igen. "Dessutom är tänderna din förtjänst. Du förhäxade dom ju, så att dom började växa. Då lät jag bara Madam Pomfrey göra dom kortare än dom var innan," Jag skrattar och får fram "Just det, det gjorde jag ju,"

När vi går hand i hand upp mot slottet frågar Hermione "Ska du berätta för Pancy, Crabbe och dom?" Jag rycker på axlarna.

"Dom lär ju få reda på det hur som helst, så jag kanske hoppar över det samtalet,"

"Okej, jag önskar dig lycka till när dom får reda på det," 

"När ska du berätta för Ron?" frågar jag.

"Nu, hade jag tänkt," svarar hon. Jag ler ett snett leende.

"Då lär dom få reda på det imorgon. För jag har minsann tänkt ta chansen att visa upp dig," 

"Då får du leva med att jag visar upp dig också," säger hon och vi båda skrattar innan vi säger hejdå och beger oss åt olika håll.
•●•
Hej!
Hoppas ni gillade denna del, trots att den var rätt tråkig! Kraaam<3