Hemlig Kärlek | Dramione

◇ELVA◇

Draco

Eftet lektionen går jag ut och sätter mig lite avsides för att vänta på Hermione. Dessvärre upptäcker Pancy mig när jag försöker smyga mig bort från henne, Crabbe och Goyle och följer efter mig.
"Vart är du påväg?" frågar hon fundersamt.
"Eh, bara till toaletten" svarar jag efter en kort tystnad.
"Åh ska jag vänta på dig här?" frågar hon och jag blir lite förvånad. Sedan när hade hon något intresse på att vänta på mig? Efter ett toalettbesök?
"Nej, det behövs verkligen inte" säger jag i ett försök att låta trevlig men bestämd
"Äsch, det är inget. Jag väntar" säger hon glatt innan hon sätter sig ned vid väggen. Antar att jag får träffa Hermione någon annan gång.

Dagen efter
Hela dagen igår var Pancy jätteskum. Hon fölhde efter mig, hjälpte mig med allt och var allmänt trevlig vilket är rätt olikt henne. När jag tänker efter så har hon faktiskt betätt sig såhär i någon vecka nu. Hoppas hon inte gillsr mig! Aja, så länge hon fattar att jag inte gillar henne tillbaka är det nog inga problem.

När det är dags för lunch sätter jag mig genast vid min vanliga plats och snart dimper även Crabbe och Goyle ned på platserna bredvid, inte långt före Pancy. Jag måste hindra mig själv från att sucka, kan hon inte lämna mig ifred för en sekund?
Vi sitter tysta en stund innan Pancy bryter tystnaden.
"Alltså, jag måste bara säga att du är riktigt snygg idag, Draco" hon rodnar och jag sätter nästan i halsen. Vad säger hon? Såhär är det inte okej att säga till mig, om det är från henne iallafall! Jag inser att jag borde svara så jag mumlar ett svagt 'tack'. Hon ser på mig med höjda ögonbryn och jag inser att hon vill att jag ska kommentera hennes utseende också så jag lägger till ett kort 'detsamma' och hon ser nöjd ut. Om hon bara visste att jag hade haft mina ögon på Hermione hela den här lunchen. Hon ser mer fsntastisk ut än vanligt, hur svårt det än kan vara att tro.

När vi kommer ut ur salen stannar Pancy mig vid utgången. Hon tittar upp på mig under ett kort tag innan hon viker ned blicken igen.
"Pancy.." börjar jag men blir avbruten när Pancy lyfter huvudet igen och pressar sina läppar mot mina. Jag har ingen aning om hur jag ska reagera så jag bara står där, slapp som en fisk, utan att putta bort henne, även fast jag inser att jag borde. Efter vad som känns som år drar hon ifrån mig och ler. Jag besvarar däremot inte leendet utan vänder mig om och möter Hermiones bruna ögon som är fyllda med tårar.
•●•
I'm baaaack!! Jag vet inte med er, men jag får iallafall lov nu på fredag, alltså om två (?) dagar. Vet inte riktigt hur man räknar haha. Aja, hoppas iallafall att ni gillade dethär kapitlet! Nästa kommer upp snart!
Puss och kram, ha ett trevligt sommarlov!

Edit;
Insåg just att jag först skrev denhär boken i tredje person men har ändrat till första person. Vet inte hur det har gått till eller hur jag lyckats med det? Men nu får det vara så haha:))))))))) Ni får leva med det helt enkelt;))
PUSS OCH KRAM IGEN!