Hemlig Kärlek | Dramione

♢NIO♢

Hermione

Jag ser Draco gå förbi i korridoren. Allt jag vill är att ta hans hand eller ge honom en kram. Men då hade allt blivit förtstört och han hade hatat mig för all evighet.

På kvällen är det quidditch, Hufflepuff mot Slytherin. Harry och Ron tvingar med mig för att se på, inte för att det gör någonting, Draco ska ju spela. Harry är exakterad hela dagen inför matchen, även fast han inte ska spela. Han tappar fokus på våra lektioner och på en simpel fråga som "vilken besvärjelse får förmål att flyga" svarade han Expelliarmus. Alla skrattade och Ron, kanske också jag litegrann, retade honom resten av dagen.

"Matchen börjar om en kvart" hör jag Ron och Harry ropa från uppehållsrummet och något i stil med att jag ska skynda mig. De vågar inte gå uppför trappan till flickornas sovsal sedan de åkte ned igen. Jag drar en borste genom håret innan jag åker nedför trappan och vi ger oss iväg till quidditchplanen.

När vi kommer ut spöregnar det och dumma som vi är tog vi inget paraply med oss. När vi äntligen kommer fram till planen är vi genomblöta och håret dryper i vatten. Harry snubblar fram på marken eftersom att han inte kan se något genom hans glasögon. Jag försökte ge honom en besvärjelse på dem men det funkade inget vidare.
Snart sätter matchen igång. Efter bara fyrtio sekunder gör Slytherin 10-0. De fortsätter spela igen och jag försjunker snart i en sorts dvala. Jag följer Draco med blicken hela tiden dock. Plötsligt sätter han fart, han måste ha fått syn på kvicken. Han sträcker ut handen och ska precis fånga kvicken när han får dunkaren rakt i bakhuvudet. Han stelnar till innan han faller hjälplöst i marken. Mitt hjärta stannar mitt i ett slag och jag kan inte andas. Som tur är fångas han upp av ett osynligt nät, framkallat av Dumbledore, men han rör sig inte. Han ligger bara så innan lärarna kommer fram till honom och Hagrid lyfter upp honom och bär iväg honom till sjukflygeln.

När matchen är slut sätter Harry och Ron igång med läxorna, i sista sekund som vanligt. Jag gjorde klart mina redan igår.
"Jag går iväg till biblioteket" säger jag. Harry kollar snabbt upp och nickar. Jag klättrar ut från porträtthålet och sätter av i riktning mot sjukflygeln. När jag kommer fram kikar jag in genom dörren, ingen där. Jag kliver in och ser Draco ligga på en säng, krotvit i ansiktet.
"Hur är det?" frågar jag och ser medlidsamt på honom.
"Helt okej, men jag har fått en kraftig hjärnskakning, så jag har konstant huvudvärk och mår illa hela tiden" säger han och tar min hand.
"Du låter inte okej" säger jag och sätter mig på sängen. Han rycker på axlarna och vi sitter tysta ett tag innan jag lutar mig fram och kysser honom. Äntligen ensamma
•●•
Äntligen har jag skrivit klart det här kapitlet. Hoppas att ni gillade det iallafall. Imorron börjar skolan igen, ugh😷 Tur att vi är lediga nästa måndag iallafall haha.
Ha en fortsatt bra dag/kväll eller ha en bra dag imorgon beroende på när ni läser dethär.
KRAM❤