I'll prove it - The Fooo fanfiction

12 - vart ska jag ta vägen?

Vilmas Perspektiv:

Jag bara stod där och stirrade på killarna, medans en massa bilder spelades upp i mitt huvud, gamla bilder, den tiden då pappa misshandlade mig. Omar kollade upp på mig där han stod och torkade av Oscars näsa och började sakta gå mot mig.

- Är du okej Vilma? frågade han och sträckte fram handen för att ta tag i min hand men jag bakade försträckt.

- Du rör mig inte! svarade jag, jag hörde hur min röst brast.

- Vilma, det är inte farligt! sa Omar och tog ett steg närmare mig och sträckte ut handen ännu en gång, medans jag backade ännu mer.

- Lämna mig ifred! svarade jag med darrande röst. Jag såg hur orolig killarna var, speciellt Oscar, jag möte hans ögon men jag kollade direkt bort. Bilderna tog aldrig slut, jag kom ihåg varenda slag, alla blåmärken och sår satt fortfarande kvar på min kropp och hud. Jag vände mig om och sprang ut ur studion, exakt som Felix gjorde, fortfarande med bilder spelandes i huvudet. När jag kom ut ur studion så kollade jag mig omkring och valde att springa hem. Det var ändå ganska nära. Jag sprang och sprang hela vägen hem. Folk kollade förvånat och irriterat på mig där jag sprang förbi. När jag kom fram till dörren så såg jag att det var öppet, mamma brukar inte vara hemma så här tidigt. Så jag öppnade och gick in, när jag kom in så sparkade jag av mig skorna.

- Mamma? halv skrek jag.

- Hej Gumman! sluddrade mamma fram och stod lutad mot dörr karmen, med bara underkläder på sig, samt som hon hade en sprit flaska i ena handen och en cigarett i andra handen. Hon tog ett bloss och blåste ut. Det första jag hade på tankarna var tabletterna jag hade låst in i skåpet i köket. Så jag sprang fort in i köket och precis som jag trodde så låg burkarna med tabletterna framme på bordet.

- Mamma du lovade att inte falla tillbaka! skrek jag samtidigt som jag tog burken med tabletter och la dem i min egna ficka. Mamma bara stod där och kollade på mig samtidigt som hon tog ett till bloss på cigaretten.

- Du bestämmer inte över mig! svarade hon spydigt samtidigt som hon slängde med håret och tog en klunk av spriten i spritflaskan.

- Nej men du lovade att inte falla tillbaka, du är min mamma du ska ta hand om mig men det är tydligt att du inte klarar av det! skrek jag och kollade upprört på henne.

- Men lilla gumman det är bara lite sprit det är inte så farligt! svarade hon och gjorde någon gest med handen samtidigt som hon fnittrade till.

- Bara lite? frågade jag upprört och kollade mig omkring på golvet, där det låg allt ifrån cigaretter till sprit och till tabletter.

- Det ligger grejer här inne som skulle kunna bränna ner huset och när det väl gör det tänker inte jag vara här! sa jag surt och var på väg ut till hallen när hon tog tag i min handled.

- Du släpper mig! sa jag surt.

- Chilla lilla gumman, sa hon och tog upp händerna till en oskyldig gest.

- Jag tänker inte stanna en sekund till här! svarade jag upprört och tog på min mina converse.

- Och vad hade du tänkt och gå då? frågade hon och tog ett steg närmare mig.

 -Så långt ifrån dig som möjligt! svarade jag surt.

- Inte den tonen till mig! sa hon surt och utan för varning så gav slog hon mig på kinden. Jag hörde hur hon skrattade i bakgrunden.

- Men vad händer här? Frågade en mans röst och jag såg en man med bara kalsonger komma ut ur badrummet.

- Det är bara min dotter, viskade min mamma och gjorde en gest med sina fingrar att mannen skulle komma närmare. Han gjorde som hon sa och dem började direkt grovhångla. Mannen tryckte upp mamma mot väggen och båda började stöna samtidigt som mamma tog ner sin hand i mannens kalsonger. Jag öppnade dörren fort och sprang ut innan jag skulle spy. Jag slog igen dörren det hårdaste jag kunde. Jaha… Vart ska man nu ta vägen? Har väll inget annat val än att gå hem till Isabella. Jag brydde mig inte om att folk kollade på mig, antagligen så såg jag hemsk ut med ett stort rött märke på kinden, men jag orkade inte bry mig det ända jag vill är att komma så långt ifrån mamma som det bara går. Det tog inte så lång tid att gå till Isabella ifrån mig så jag var där om inom 10 minuter. Jag knackade på och det tog inte lång tid innan hon öppnade.

- Hej.. och vafan gör du här? frågade hon surt och bitchblickade mig.

- Jag undrade om jag kunde få sova här i natt? frågade jag och drog över tröjärmen över handen som jag alltid brukade göra.

- Och varför skulle du få sova här din tönt? Frågade och hånflinade mig.

- Jag och mamma… började jag men han inte längre innan hon avbröt mig.

- Du jag bryr mig inte ett skit om dina jävla problem, jag har mina egna problem vet du, om du inte hade kommit så hade jag säkert legat i sängen och haft sex med Ogge men lilla du kom och förstörde så stick till din jävla pojkvän och lämna alla andra ifred! svarade hon surt och slog igen dörren rakt framför mig. Jag kände hur det blev kallare runt omkring mig. Och vafan ska jag göra nu då? Jag kan ju verken gå hem till mig eller till Felix. Felix vill säkert aldrig se mig igen. Vilket jag förstår. Då har jag väl bara ett val kvar att sova på en parkbänk. Vilket jag inte hade hoppats på. Jag började gå tills jag hittade en passande parkbänk och la mig ner på den med benen uppdragna i knät. Jag kände hur huden började knottra sig under min hud, varför tog jag ingen jacka med mig? Jag kommer ju frysa ihjäl, men varför inte? Det är ändå ingen som skulle sakna mig. Isabella har Ogge och Felix har sina kompisar, ingen av dem skulle ens märka om jag försvann. Jag kände tårarna börja rinna och jag var snabbt där med tröjärmen och torkade bort dem. Just nu kände jag mig ensam, oälskad och sårad…

__________

Kapitel 12!

Hoppas ni gillade det! /Ellen