I'll prove it - The Fooo fanfiction

22- min historia

Vilmas Perspektiv

Jag ångrade mig direkt när hon slängde igen dörren efter sig. Jag svalde.

- Är du okej? frågade Felix, jag hörde på hans röst att var orolig. Jag suckade och satte mig ner i trappan och började peta med tröjärmen.

- Hey, jag vet vad du tänker, det är inte ditt fel, hon förtjänade det! sa Felix och slog sig ner bredvid mig.

- Felix, du har ingen aning om vad som hänt mellan oss, så var bara tyst... mumlade jag.

- Hey du prata med mig, jag ser att det är något annat som besvärar dig, mumlade han och tog två fingrar under min hacka och drog mitt huvudet mot hans så vi skulle få ögonkontakt. Men jag vägrade möta hans blick.

- Hey titta på mig, viskade han lugnande och jag möte motvilligt hans gröna stora ögon.

- Vad det än handlar om så prata med mig snälla, jag vill inte se dig så här besvärad, mumlade han och drog en hårslinga ur ansiktet på mig. Jag suckade, denna killen skulle verkligen inte ge sig förens jag berättat allt.

- När jag var 5 så var blev jag bästa vän med Isabella, vi hade jätte kul tillsammans tills min 10 födelsedag då min pappa började slå mig, hade stora blåmärken på kroppen, jag började självklart må dåligt, började tröst äta, skära mig själv, min pappa åkte in i fängelse sitter fortfarande där, min mamma började ta droger och söp sig full varenda kväll, låg runt med killar, Isabella ville självklart inte vara vän med ett sånt freak som mig så hon lämnade mig för sina andra vänner, hon och resten av alla i skolan, började kalla mig saker som Tjock, hora, ful, fet med mera, Isabella gjorde ingenting, men jag vet att hon inte heller hade det lätt när hennes föräldrar skilde sig! svarade jag. Jag kände två starka armar som drog mig mot någons tröja, det var då som jag märkte att jag tårar forsade ner för mina kinder.

- Shh, allting kommer bli okej, jag finns för dig.. viskade Felix och gungade mig i mellan hans armar och pussade mig på huvudet.

-Vi har hittat Oscar, började Isabella och kom in i hallen. Hon gjorde en förvånad blick när hon såg mig gråtandes i Felix famn. Jag satte mig spikrakt upp och torkade mig under ögonen och slängde ett öga på klockan och såg att jag och Felix suttit här i 40 min.

-Du Bella, jag är ledsen för vad jag sa innan.. mumlade Felix och ställde sig upp och drog in Isabella i en stor kram, något i mig önskade att det var jag som stod där och inte Isabella.

-Förlåt Isa för det jag sa innan, jag menade inte att vara så uppkäftig.. sa jag. Hon kollade förvånat på mig.

-Du har inte kallat mig Isa sen vi var 10, viskade hon och log ett leende

-Har jag missat något? frågade Oscar och kliade sig i nacken.

-Nae inget speciellt! svarade jag och sneglade på Felix som log mot mig. Asså leendet på denna killen dödar.

-Vi är här! halvskrek Omar och kommer in springande med två hemmakvällar påsar, med en trött Ogge hack i häll.

- Jag ångrar att jag gick med honom.. Suckade Ogge och lutade sig mot väggen.

- Hej! Svarade Isabella och kramade om Ogge.

-Fast det är rätt mysigt att bli välkomnad så här, det borde hända oftare! Svarade Ogge och pussade henne på huvudet. Jag möte Isabellas ögon och jag log ett leende mot henne. Ibland önskar jag att det var Felix och jag som var Isabella och Ogge. Men jag och Felix kommer antagligen förbli vänner. Hur mycket jag än vill att det ska vara vi två så kommer det inte hända. Han skulle aldrig gilla någon som mig, han kan få någon bättre, någon som Isabella.

-Jag och Ogge hyrde några skräckfilmer, köpte 2 kg godis och 5 chips påsar så nu kör vi! Halvskrek Omar och sprang in i vardagsrummet.

-Är han alltid så här sprallig? Frågade förvånat.

-Alltid.. suckade Oscar. Felix sträckte fram handen mot mig och avfyrade ett snett leende. Hans gröna ögon verkligen tindrade i ljuset av lampan. Varför vill han ens umgås med mig? Jag menar, han är perfekt på alla sätt och viss och det är inte jag..

-Kom nu kärleksparet så går vi! Svarade Ogge gick in i vardagsrummet tätt följd av Isabella. Jag sneglade på Oscar som också var på väg in i vardagsrummet. Han bet sig själv i kinden, det var något han tänkte på, men jag vet inte vad, han har varit så frånvarande på sista tiden.. Jag måste verkligen fråga vad det handlar om...

-Ska vi gå? Frågade Felix.

-Kan vi inte bara stanna här det var så mysigt.. Svarade jag och log ett litet leende.

-Gillar du inte skräckfilmer? Frågade han och satte sig jämte mig så där som han gjorde innan alla kom och störde. Jag skakade på huvudet.

-Inte jag heller! Svarade Felix. Jag log.

-----------------

Känner mig hemsk, den värsta uppdateringen ever, nej men det var min tur att skriva och jag har inte haft tillgång till en dator förens nu, eftersom jag var tvungen att lämna in min skoldator när jag slutade. Men nu har jag till gång till min mammas dator vissa gånger i veckan, så vi får helt enkelt hoppas på bättre uppdatering och tack alla som fortfarande läser och tack för att ni orkat vänta på det sämsta kapitel någonsin, jag är inte alls nöjd överhuvudtaget, min fantasi har försvunnit en hel del på sista tiden, men den kommer nog fram snart igen ska ni se, och hoppas ni gillar kapitlet

//Ellen