I'll prove it - The Fooo fanfiction

23- jag visste att du inte gillade mig

Vilmas perspektiv

Jag och Felix bara satt där i trappan, han höll på med mina fingrar, medan han antagligen lyssnade på vad dem andra diskuterade i vardagsrummet. Vilket jag gjorde, men det var svårt att tyda vad någon av dem sa, det ända jag hörde var en massa mummel. Jag hade berättat allt för Felix, om slagen, alla ord, att jag skär mig och tur väll var hade han inte kastat ur sig en ända kommentar, han hade bara suttit där och lyssnat på allt jag sagt. Felix drog upp tröjärmen på tjocktröjan och drog löst sina fingrar över min arm. Jag rös till av hans beröring.

- När var sista gången du gjorde det? Frågade han långsamt. Jag ville inte ljuga för honom, jag skämdes över det.

- Fyra dagar sen.. Mumlade jag. Felix nickade sakta samtidigt som han fortsätta röra över alla ärr, han vägrade möta min blick.

- Har du gjort det någon annanstans också? Frågade han och jag hörde på hans röst att har var orolig.

- Andra ärmen, delar av mina lår och min mage.. Viskade jag. Jag såg på Felix att han försökte dra upp min tröja.

- Nej Felix, gör det inte, det är ingen vacker syn! Svarade jag och drog bort hans hand.

- Jag vill se hur illa det är, låt mig bara kolla, snälla! Svarade han. Jag suckade och kollade bort, ville inte se hans blick efter att han kollat. Jag kände hur hans varma hand drog upp tröjan, och jag hörde på honom att han drog in ett andetag.

- Jag hade ingen aning om att var var så illa.. Viskade han och jag hörde på hans röst att den var grötig, det lät nästan som om han grät. Jag vände ansiktet tillbaka mot honom och såg att han hade tårar rinnande längst kinderna.

- Felix jag.. Började jag men fick inte fram ett ljud.

- Varför visste jag ingenting, varför sa inte Isabella något om att du mådde dåligt, så iallafall jag kunde gjort något, jag och Isabella har varit vänner sen vi var 9, jag önskar jag kunde gjort något för dig när du mådde som sämst! Svarade han med grötig röst.

- Du hade ändå inte kunnat göra något åt allt som hänt! Mumlade jag och kollade på honom där han satt och stirrade in i väggen.

-Jag hatar mig själv för att jag inte fanns där.. Mumlade han. Jag stirrade på honom, hans ord sårade, jag ville verkligen inte att han skulle må dåligt på grund av mig.

- Felix kolla på mig.. Mumlade jag och drog hans huvud mot mig och hans rödsprängda ögon möte mina.

- Lyssna på mig, även om du vetat hade du ändå inte kunnat göra något, och jag vill inte att du ska må dåligt på grund av mig, det är inte Isabellas fel att jag mått så dåligt, hon vet ingenting om att jag mått dåligt och så ska det förbli, jag vill inte att ännu fler ska ha skuldkänslor, och snälla Felix, du är underbar, snäll, söt gullig, allt en kille kan vara och du borde absolut inte hata dig själv på grund av mig okej? Frågade jag och tog min hand och följde hans käkben.

- Ska ni vara med och köra sanning eller konsekvens? Frågade Omar och kom in springande, men stannade tvärt, antagligen för att han såg Felix rödsprängda ögon. Felix var snabbt där med handen och torkade sig under ögonen.

- Vi kommer snart Omar, kan ni vänta på oss i 1 minut? Frågade jag och försökte på mig ett litet leende.

-Okej.. Svarade Omar och kollade på mig med en skeptisk blick.

- Kom! Svarade jag och ställde mig upp och sträckte ut handen mot Felix.

- Är det verkligen en sån bra ide att ta med mig in ditt precis när jag har gråtit? Frågade han och följde ett ögonbryn.

- De är dina bästa vänner! Svarade jag och försökte på mig ett skratt men det lät mest som en ful grymtning.

- Saken den är ingen av dem har sätt mig gråta.. Mumlade han och kliade sig i nacken. Jag kollade förvånat på honom.

- Felix det är inte farligt, folk gråter alltid någon gång och det är lika bra att gå ditt nu än att vissa det sen! Svarade jag och tog tag i hans hand och drog upp honom på golvet.

- Du vet alltid vad du ska säga, hur gör du? Frågade han och gav mig ett leende, fast det såg plågat ut. Samtidigt som han drog en hårslinga ur mitt ansikte. Han stirrade på mig, hans ögon drogs ifrån mina ögon till mina läppar och sen tillbaka till mina ögon.

- Kommer ni snart, annars börjar vi utan er! Halv skrek Omar surt.

- Bäst och gå! Svarade Felix och drog med mig in i vardagsrummet, fortfarande med min hand i hans. Jag log smått för mig själv, det var mysigt och min hand passade perfekt i hans. När vi kom i vardagsrummet, så drogs alla blickar mot oss.

- Jag vet att jag gråtit, sluta stirra! Svarade Felix halvt surt, men jag hörde på hans röst att han var besvärad. Han drog med mig till två plaster mellan Omar och Oscar, fortfarande med min hand i hans. Men direkt när ni satt oss så släppte han, och jag kände direkt hur ensamt det blev utan hans hand i min.

- Okej då börjar vi då! Svarade Oscar flinade och hans blick drogs direkt till Felix.

- Så Felix, sanning eller konsekvens? Frågade Oscar och höjde på ena ögonbrynet.

- Vi kör direkt på konsekvens då, vill ju inte verka feg! Svarade Felix självsäkert men jag såg i hans ögon att han var orolig över vad Oscar skulle säga.

- Okej, Felix kör grind on me på Isabella! Svarade Oscar och flinade ännu en gång.

- Öhm.. Aha.. Svarade han tveksamt och ställde sig upp, och gick sen fram till Isabella och tog hennes hand och drog bort henne mot en annan del av vardagsrummet där det var mer plats. Isabella la sig ner på golvet samtidigt som jag såg hur Felix bet sig själv i läppen och kollade på henne med en gillande blick. Jag kände en sting av avundsjuka bildas i mig, så klart han fortfarande var intresserad av Isabella, hon hade allt jag inte hade, en perfekt kropp, ögon, mun, hår. Jag svallade samtidigt som Felix gjorde ett perfekt move, och jag såg på Isabella hur hon bara stirrade på honom.

- Så! Svarade Felix och steg av. Jag kollade bort och ville inte möta hans blick.

- Okej? Omar sanning eller konsekvens? Frågade Felix och satte sig på samma ställe som innan.

- Sanning! Svarade han självsäkert och stoppade en godisnapp i munnen.

- Så hur går det med den där Frida? Frågade Felix.

- Frida? Frågade Isabella och höjde på ena ögonbrynet.

- Någon tjej Omar är på g med! Svarade Oscar retsamt.

- Vi ska ses så fort jag kommer hem till Göteborg! Svarade Omar och log stort.

-trevligt, trevligt! Svarade Felix.

- Sååå Ogge sanning eller konsekvens? Frågade Omar och kollade på ogge.

- Konsekvens.. Svarade ogge nervös.

- Du ska ha 7 minuter i himlen med Isabella på övervåningen! Svarade Omar med en peddoblick.

- Kom igen killar! Suckade ogge och slog ut med armarna

- Du måste göra det, så upp för trappan med er! Svarade Oscar. Jag sneglade på Felix när Isabella och ogge gick upp för trappan. Jag såg hans avensjuka blick.. Så klart Felix bara vill vara vän med mig, han ser mig antagligen som någon som bara vill ha någon att prata med inget mer.

------------------------------------------------

Asså bajs plopp, vet inte riktigt vad jag ska säga om våran uppdatering.. Liksom what? Den suger, nej men av anledningar är nog att jag inte har tänkt på att skriva eftersom det egentligen var linneas tur och sen så har inte Linnea haft några ider, så så fick jag skriva och jag hoppas att ni fortfarande läser och tycker att den är bra och vi får verkligen hoppas att uppdateringen blir bättre efter detta:)

/ellen