I'll prove it - The Fooo fanfiction

16 - Affären

Vilmas Perspektiv

Oscar hjälpte mig att gå ner för trappan. Jag gjorde en grimas varje gång jag stödjande på benet.

- Ska jag bära dig ner? frågade Oscar oroligt.

- Nej nej, läkaren sa att jag skulle röra på mig! svarade jag och stönade till. Isabella hade rengjort såret och lagt bandage så det inte skulle komma in mer smuts. Oscar hjälpte mig sen in i köket.

- Åhh titta vem som har tagit sig ur sängen! retades Ogge och log ett retsamt leende.

- Haha kul! svarade jag drygt och räckte ut tungan åt honom.

- Omar kan du hjälpa mig till stolen? frågade jag och kollade på Omar som satt på köksbänken.

-Självklart! svarade Omar och hoppade ner från bänken och skuttade fram till mig och tog ett fast tag om min midja och axlar. Jag satte mig på en av köksstolarna och la upp benet på den jämte.

- Så hur mår du? frågade Isabella och lutade sig mot Ogge som hade sin arm runt henne.

- Bättre men benet gör ont! svarade jag och sneglade på benet som just nu var täckt med ett par av Oscars gråa mjukisbyxor.

- Så länge vi rengör och byter ut bandaget varannan timme så kommer det ordna sig! sa Ogge och log mot mig.

- Jag är ledsen att Felix inte är här, jag vet hur mycket du vill ha honom här just nu, sa Isabella och kollade medlidande på mig. Jag kollade på Oscar men han vägrade möta min blick.

- Jag måste på toa, mumlade han och försvann ut ur köket. Det blev en pinsam tystnad när Oscar hade lämnat rummet, det var ingen av oss som vågade säga något. Tystnaden bröts av att Omars mage gjorde ett mullrande ljud. Jag började skratta.

- Någon som är hungrig kanske? frågade Ogge och flinade mot Omar som satt där helt oskyldigt.

- Vad jag har inte ätit sen klockan 3 i natt, och klockan är nio på morgonen! gnällde Omar och gjorde puppy face.

- Har ni varit uppe hela natten? frågade jag förvånat.

- Ja, eller nästan alla! svarade Isabella och kollade på Omar med en sträng blick.

- Sluta anklaga mig för allting, mumlade han surt och rynkade ihop ögonbrynet. Jag började skratta igen för att det såg så roligt ut.

- Tyvärr har vi ingen mat, för en viss person i mitt hus rensade ur mitt kylskåp i natt! sa Isabella och kollade på Omar igen.

- Där ser ni man kan inte ens vistas i detta huset förens man blir anklagad för någonting! svarade Omar surt och slog ut med armarna.

- Så någon eller några får ta sig till affären! Svarade Ogge.

- Kan jag få gå jag måste ut och få frisk luft? frågade jag och kollade bedjande på Ogge.

-Klarar du det? svarade Isabella frågande.

- Läkaren sa att jag måste röra på mig så jag har inte så stort val! sa jag och suckade.

- Jag tycker att två av oss ska följa med henne, men inte jag! sa Omar och log stolt.

- Då får väll jag och Ogge följa med så stannar Omar och Oscar här om Felix skulle komma! svarade Isabella och ställde sig upp med Ogge hack i häll.

- Ska jag hjälpa dig upp? frågade Ogge och kollade oroligt på mig. Jag skakade på huvudet.

-Vänta stanna där, jag kanske har ett par kryckor i skåpet! sa Isabella snabbt och sprang iväg. Ogge suckade och skakade på huvudet samtidigt som han hade ett litet leende på läpparna.

- Gullig flickvän du har Ogge! sa Omar och log ett stort leende mot Ogge.

- Hon är inte min flickvän! svarade Ogge och kollade på Omar, med en blick jag inte kunde tyda.

- Än.. sa Omar med en peddoblick. Ogge skakade på huvudet och skrattade.

- Hittade dem! halv skrek Isabella och kom in springandes med två kryckor i var hand och log stolt.

- Sa ju det gullig flickvän! sa Omar, Ogge gav honom en mördablick.

- Har jag missat något? frågade Isabella förvånat och gav mig kryckorna.

- Nej inget! svarade Ogge och tog in henne i den mysigaste kram jag någonsin sett och Ogge pussade henne på huvudet fortfarande med  armarna hårt runt henne. Omar som satt snett bakom dem, pekade på dem och gjorde ett hjärtan med händerna samtidigt som han gjorde något konstigt med ögonbrynen. Jag skrattade och ställd mig upp med hjälp av kryckorna.

- Vad ska ni? frågade Oscar som precis kom in i köket. Hans blick landade på kryckorna och sen landade dem på mig och han log ett snett leende, inte det där fina Oscar leendet. Det leendet han log nu var mer plågat. Jag såg direkt att något var fel, men det kändes så onödigt att ta upp det nu när dem andra var här.

- Jag, Isabella och Vilma ska till affären! svarade Ogge som fortfarande kramade om Isabella.

- Är det så smart jag menar Vilmas ben, började Oscar.

- Jag klarar det läkaren sa att jag skulle röra på benet och det är precis vad jag ska göra! avbröt jag honom och log, samtidigt som jag hoppade med mina kryckor fram till honom och gav honom en kram.

- Tack, viskade jag i hans öra. Jag kunde känna att han log ett leende och kramade mig tillbaka. Kramen var inte alls lika mysig och kärleksfull som den kramen jag och Felix hade i mitt kök den där kvällen när han hade bråkat med Isabella och han såg att jag skadade mig själv. Nej fy Vilma du får sluta tänka på Felix, han vill inte ha dig i hans liv så släpp honom. Jag släppte Oscar och tog tag i mina kryckor.

- Jahop, ska vi gå? frågade Ogge och tog tag i Isabellas hand.

- Säkert att inte jag också ska följa med? savarade Oscar frågande och höjde ögonbrynet.

- Nej, du får stanna här med Omar, om du vet vem kanske dyker  upp! sa Isabella. Oscar nickade sakta, jag fick kännslana av att Oscar inte gillar Felix så mycket efter vad som hände.

- Då kan jag och Oscar ha fest till ni kommer tillbaka! sa Omar.

- Om du så mycket som rör en enda grej i mitt rum så kommer jag hemsöka dig för evigt Omar Rudberg! varnade Isabella och spände blicken i Omar.

hoppas ni gillar detta kapitlet jag vet i alla fall att jag gör det

//Ellen