HE SAVED ME! (Shawn Mendes fanfiction. Swedish)

15

~ Rosie's P.O.V ~

Jag vaknar av att någon säger mitt namn och stryker mig lätt på kinden.

"I have good news for you" hör jag Shawn's snälla röst säga.

"What?" Frågar jag och ler medan jag sätter mig upp i sängen. Shawn drar upp gardinerna som täcker sängarna och jag tror nästan inte mina ögon. Framför mig står min resväska och den ser fortfarande helt orörd ut. Jag är glad att jag låste den. Det är en skön lättnad för att nu slipper jag köpa nya saker, men det är också skönt för att nu slipper jag diskutera med Shawn om vem som ska betala.

"Omg, how did you even found it?" Frågar jag häpet men med en glad röst.

"Andrew and some other from the team were taking a walk and then he saw it on the way so he called me and asked if your baggage is lost because they had found a same bag as you have" säger Shawn.

"But you didn't tell him why it's there, right?" Frågar jag oroligt.

"No I didn't. He asked me what happened but I said to him that if he wants to know he can ask you, but I said that I don't think it's a good idea to ask you now, and he said ok!" Säger Shawn. En lättnad sköljer igenom mig.

"Okay, thank you." Säger jag och ler.

"No problem" svarar Shawn och ger mig en kram. Jag kollar på klockan och ser att den är 18:54 alltså är den snart 19:00. När var det vi skulle åka och hälsa på hans släkt nu igen?

"Shawn, when are we going to meet a part of your family?" Frågar jag och kollar på han. Det är inte förens nu jag ser att han har ett par svarta tajta jeans och en skjorta på sig, och han har fixat håret.

"When you are done" säger han och kollar på mig med ett leende. Jag nickar och ställer mig upp. Jag tar en dusch och byter om och sminkar mig lätt och plattar mitt lockiga hår.

Vi står nu utanför ett väldigt stort hus här i Portugal. Det är jätte vackert och tomten ser underbar ut. Klockan är snart 20:00 så det är redan ganska mörkt ute.

"It's beautiful" säger jag och kollar på Shawn med ett leende.

"I like it to" säger Shawn och besvarar mitt leende. Vi styr våra steg mot ytterdörren och knackar på. Dörren öppnas av tjejen som Shawn kramades med kvällen innan. Hon ler när hon ser Shawn men hennes leende blir ännu större när hon ser att jag står bredvid Shawn och att vi håller varandra i händerna. Jag hade knappt märkt att jag och Shawn höll i varandra. Jag drog fort bort min hand och fick förvirrade ansikten av Shawn och tjejen.

"Well this is Rosie" säger Shawn och pekar på mig och kliar sig sedan i nacken och kollar ned, som om han tycker det är obekvämt. Fast jag tycker också att det är obekvämt så att jag dömer honom inte direkt för det. Tjejen vänder blicken mot mig och ler och ger mig sedan en oväntad kram som jag besvarar.

-

Vi har varit hos Shawn's kusiner ett tag nu och vi har det jätte trevligt. Trevligare än jag trodde faktiskt. Dem är verkligen helt underbara. Vi har ätit och druckit och pratat och skrattat och gjort allt möjligt. Jag trodde att det skulle bli stelt eller nåt men dem är verkligen vänliga mot mig och tar mig som en i familjen. Det är jag glad över. Vi sitter nu och tittar på en film i soffan. Det är alldeles mörkt i rummet förutom ljuset som kommer från tv:en. Även fast vi tittar på film så pratar folk ändå. Shawn är en av dem som pratat också. Jag sitter bredvid Shawn och är tyst, jag känner hur ögonlocken vill stänga sig. Det känns som om jag bara har sovit typ hela dagen, men jag är ändå trött. Det måste vara jetlag. Jag lutar mig mot Shawn och blinkar lite med ögonen som om jag ska somna. Shawn vänder sig mot mig och lägger armen om mig och jag lägger mig mer bekvämt och gosar in mig i han. Han kollar ned på mig och ler. Jag ler tillbaka och känner hur ögonlocken stänger sig och jag faller ned i en djup sömn.

Jag känner hur någon lyfter upp mig som en brud. Med en hand under knäna och en vid ryggen. Det är Shawn, jag känner det på hans doft och bara på hans närvaro. Jag hör hur han öppnar en dörr och kliver in och stänger den sedan igen. Han lägger ned mig på en säng och drar ett täcke över mig, sedan pussar han mig i pannan och börjar gå igen. Jag tar fort tag i hans handled och kollar sömnigt på honom. Han vänder sig om och kollar på mig.

"Please don't go" viskar jag. Jag ser hur han får ett leende på läpparna och tar av sig kläderna och lägger sig i sängen bredvid mig. Han drar in mig i en varm kram och jag gosar in mitt ansikte vid hans nyckelben.

Jag försöker verkligen somna om men det går inte. Men det är ju inte så konstigt eftersom jag har sovit nästan hela dagen idag och natten igår plus att jag säkert sov i soffan i några timmar innan Shawn bar mig till sovrummet.

Jag öppnar ögonen och iakttar Shawn när han sover. Han ser helt underbar ut, som vanligt. Han ser liksom så fridfull ut när han sover.

"I love you" viskar jag tyst och smeker hans kind och sedan lutar jag mig fram och pussar han på näsan och begraver sedan mitt huvud vid hans nyckelben igen och blundar.

~ Shawn's P.O.V ~

She thought that I'm asleep, but I ain't. I'm awake. I felt how she looked at me when she thought I were sleeping. And then I heard something I didn't expect to hear, she said "I love you". I'm so happy. I hope she mean it because I feel the same about her. I felt her hand touch my cheek, all the butterflies came alive when she touch me and when she is around me and when she talks to me. I've fallen in love. So deeply in love. Then she kissed me on my nose and buried her face into my collarbone. I love her smell. I love everything about her. I love her.

"I love you too" I whispered and I felt how she solidified. I kissed her on the head.

"Goodnight" I whispered to her.

"Goodnight" she answered. And that night I fell asleep with a huge smile on my face.