HE SAVED ME! (Shawn Mendes fanfiction. Swedish)

19

~ Rosie's P.O.V ~

Jag vaknar och den första känslan jag känner när jag vaknar är nervositet. Inte en bra nervositet. Det är inte så smart att prata med mig när jag är nervös för då brukar allt oftast bara gå fel, det känns som att det kommer bli en jobbig dag idag. Alla dagar som jag vaknar och är nervös blir alltid fel, hela dagen blir förstörd av att jag vaknar ned nervositet. Varje gång det händer så hoppas jag alltid att det blir bättre framöver dagen, men det blir det aldrig så jag börjar tappa hoppet. Så nu vet jag att om jag vaknar och är nervös så är hela dagen förstörd. För att jag inte ska förstöra dagen för alla andra i min omgivning är det bäst om de bara ignorerar mig och mina beslut idag.

Jag vrider mig om och möts av Shawn's sovande ansikte. Jag ler lite åt synen innan jag ger han en snabb puss på pannan och sätter mig upp i sängen. Precis när jag ska ställa mig upp känner jag hur någon tar tag i min hand.

"Where are you going?" Frågar Shawn sömnigt.

"Toilet" säger jag och går in till badrummet. Jag gör mina behov, borstar tänderna och tvättar ansiktet. Sedan klär jag på mig och sätter på mig parfym och deodorant. Efter det tar jag på mig mina örhängen och klocka och sminkar mig lite lätt och sist men inte minst plattar håret. Efter ungefär 30 minuter känner jag mig någorlunda klar och går ut. Jag möts av en sömnig Shawn som sitter vid sängkanten. Han ler lite försiktig mot mig när han ser att jag kollar på honom och jag tvingar fram ett litet leende tillbaka. Rynkorna i hans panna är tydliga när han sett det utpressande leendet. Jag börjar packa mina saker så att allting är klart, jag vill bara att vi ska åka och komma fram så snart som möjligt.

"Babe, what's wrong?" Frågar Shawn och kramar om mig bakifrån medan jag står framför spegeln och tittar på mig själv. Jag inspekterar oss båda två noga. Shawn har nu på sig kläder och är klar med all packning och allt annat.

"Nothing" säger jag och blundar medan jag lutar mig bakåt mot hans axel.

"Tell me" säger han bedjande.

"Shawn, I'm just very nervous for today. I'm sorry if I'm going to be like shit today but it's best to not talk to me today" säger jag och blundar igen.

"Babe, it's okay to be nervous, and of course I'm not gonna leave you, I'm gonna be with you all day and talk to you all day long" säger Shawn uppmuntrande. Jag uppskattat verkligen hans stöd och det gör mig glad att han bryr sig men ändå. Idag vill jag bara vara själv.

"Shawn listen, I really appreciate that you care but today is just a day I wanna be alone. I just need some space from everyone and everything. I'm nervous and I can't help it. I'm sorry but it's just so it is" säger jag och går ett steg ifrån Shawn och vänder mig om så att jag står mitt emot Shawn så att jag kan se honom. Han såg ledsen ut.

"Okay, you choose" säger han kallt och vänder sig om. Toppen. Blev han arg på mig nu också? Han måste bara förstå att det blir bäst så för alla. Liksom det är bara idag. Han måste acceptera det.

"Are you done?" Frågar Shawn kallt utan att ens vända sig om mot mig.

"Yes" svarar jag. Vi tar våra saker och går ut genom dörren. När vi kommer till entrén så möts vi av resten utav teamet. Vi går ut till bilarna och jag får sitta bredvid Shawn.

Jag kollar min mobil och ser att jag har fått ett meddelande. Det är från okänt nummer.

Sms

Haha så vadå du bara tänkte att allt skulle bli bättre av att gömma dig? Haha lilla gumman då får du nog tänka ett varv till. Vi väntar på dig här hemma. De va ett tag sen vi sågs sist, såg att den där Shawn skulle ha konsert här i Sverige. Ser fram emot att gå på den. Eftersom du är hans lilla hora som följer efter honom så kommer väl du också? Det hade ju blivit perfekt, de va ju ett tag sen vi såg sist.