HE SAVED ME! (Shawn Mendes fanfiction. Swedish)

17

~ Rosie's P.O.V ~

Mitt i kyssen öppnas dörren och in kommer hela Shawn's team som är med på turnén. Jag blir genast generad och tittar ned medan jag hör hur Shawn ger ifrån sig ett nervöst skratt.

"I'm sorry to bother you, but Shawn you have your sound check in 20 minutes and then M&G. You have 20 minutes to change clothes before the M&G starts." Börjar Andrew babbla på.

"Mhm, I'm coming, give me 10 minutes" säger Shawn och visar tio med händerna.

"Shawn, you don't have 10 minutes" säger Andrew bestämt.

"5" säger Shawn och tittar bedjande på dem andra.

"Shawn come on..." säger Andrew och tittar ursäktande på mig, och jag ger honom ett svagt leende.

"Shawn, just follow them. We can talk later" säger jag helt plötsligt och allas blickar vänds mot mig.

"Promise?!" Frågar Shawn.

"I don't do promises" säger jag bestämt och kallt. Han tittar undrande på mig men ställer sig sedan upp, medan jag sitter kvar. Precis innan han går stannar han och viskar i mitt öra.

"We talk later babe, don't worry, everything will be alright" viskar Shawn i mitt öra och pussar mig på kinden innan han går. Jag hinner inte ens svara innan han redan har gått. Jag sitter kvar helt ensam, tills jag inser att någon slår sig ned bredvid mig. Min blick riktas åt min vänstra sida där en tjej sitter och ler åt mig. Jag ler tillbaka. Hon verkar trevlig.

"Hey I'm Tiffany but you can call me Tiff." Säger tjejen som tydligen heter Tiffany.

"Hey, I'm Rosie. I'm sorry if I hadn't said hey before but I just came and yeah, sorry" säger jag oroligt. Jag har faktiskt varit här i nån dag och jag har fortfarande inte hälsat på alla. Fast vi sov ju inte här igår.

"It's okay. You must be his girlfriend, right?" Frågar Tiff och kollar nyfiket på mig.

"Eh no, or I don't know. Maybe, we haven't really talked about what we are" säger jag och hennes leende växer.

"Trust me, he is so in love. I've never seen him so happy as he are now." Säger Tiff med ett leende. Jag bara besvarar hennes leende, jag har inget direkt svar åt hennes påstående.

Jag ser hur Tiffany reser sig upp och går in genom dörren och kommer tillbaka nästan på en gång. Hon håller i ett slags kort i handen.

"Here" säger hon leendes och räcker mig kortet som man kan hänga över halsen.

"What is this?" Frågar jag nyfiket.

"Take it, it is a VIP card so you can go inside the arena all the time without having people running after you" säger hon och skrattar lite lätt.

"Thank you, but are you sure I just can take this card?" Frågar jag Tiff och växlar blicken mellan hon och kortet.

"I heard when Shawn asked for a card yesterday, he said it was for a VIP princess" säger hon med en lekfull blick.

"Haha vary funny" säger jag och låtsas skrattar vilket gör så att Tiff börjar skratta ännu mer.

"You said you don't do promises" säger hon seriöst.

"That's true" säger jag och ställer mig upp.

"Come to the arena and we can talk" säger Tiff och öppnar dörren. Jag ser att det står skrikande fans på framsidan av arenan, de väntar säkert på att få gå in. Vi kliver in i arenan och jag ser hur folk stressat springer förbi oss med leenden på läpparna. Jag bara ler tillbaka.

"So..." säger Tiff och kollar frågandes på mig.

"I don't do promises because you can't promise something in the future because you don't know what will happen in the future." Säger jag nedstämd och tänker genast på Noah.

Flashback

Noah skulle gå ut på en fest ikväll. Han och hans kompisar brukar gå ut ganska ofta. Jag hörde hur någon knackar på dörren.

"Can I come in?" hör jag Noah's röst fråga.

"Yes" svarar jag och jag ser hur dörrhandtaget trycks ned och in kommer en väl fixad Noah.

"I'm going out now" säger han och kollar ledset på mig. Han vet att jag alltid blir så rädd när han går ut för att jag är rädd att något ska hända honom. Han kommer fram till min säng och sätter sig på kanten av den.

"Rosie I promise, I'll come home safe" säger Noah och ler svagt innan han omfamnar mig i en kram och i nästa sekund hör jag ytterdörren smällas igen.

Flashback över

Efter den kvällen kom han aldrig hem. Han kom aldrig tillbaka. Han lovade, men han bröt sitt löfte. Sedan denna dag lovar jag aldrig saker. Jag ser inte meningen i att lova saker när man inte riktigt vet vad man egentligen lovar. Jag märker inte att jag gråter förens Tiff omfamnar mig i en kram.

"It's okay" säger hon och håller om mig hårt. Vi bara står där och jag gråter i hennes famn. Hon känns så trygg på något sätt, inte som Shawn men ändå på ett bra sätt.

"Ladies" harklar sig någon som jag väl känner igen. Shawn.

Vi båda vänder oss om och ser hans nervösa blick.

"You are standing in the middle of the way" säger han skämtsamt och ler. Jag ler genast tillbaka och torkar mina tårar. Jag ser i ögonvrån hur Tiff himlar med ögonen åt oss.

"Come on" säger Tiff och drar iväg mig till ett rum jag inte känner igen. Fast egentligen känner jag inte igen något rum här.

"What is this room?" Frågar jag chockat och kollar intressant omkring.

"It's my room, I'm his stylist" säger Tiff och spricker upp i ett stort leende.

"Well sit down here, I really wanna try something" säger hon och ler hoppfullt mot mig medan hon pekar på den snurrande stolen framför henne.

"Okay" säger jag osäkert. Jag gör som hon sa åt mig och sätter mig på den snurrande stolen framför henne. Hon torkar av mitt ansikte och börjar sminka mig. Efter att hon har sminkat mig plattar hon mitt lockiga hår och gör två flätor från sidorna och sätter ihop dem sedan, resten av håret låter hon va utsläppt. Hon vrider på stolen och jag ser mig själv i spegeln. Jag trodde hon skulle ha sminkat mig alldeles för mycket, men det hade hon verkligen inte. Hon hade gjort allt precis perfekt. Hon gick iväg och kom tillbaka med en alldeles för stor hoodie som hon räckte fram till mig. Jag satt på mig den och kände direkt min favorit doft. Shawn's lukt. Jag hade redan ett par tighta jeans på mig och svarta låga Converse skor.

"You look amazing" säger Tiff och ler stort.

"Thank you for fixing this" säger jag och pekar på mig själv. Hon bara viftar bort det med handen.

"No problem" säger hon och ler.

"Come on let's go find Shawn" säger hon och börjar gå. Vi kommer ut i korridoren och börjar gå.

"I thought you should be like everybody else and start to ask why I was crying before, thank you for not asking" säger jag och verkligen menar det.

"Well I don't want your makeup to be ruined with tears, and I think we have had enough tears for today, let's have some fun now. And if you wanna talk about it I'm free to listen" säger Tiff och ler mot mig. Jag ler bara tillbaka och vi fortsätter gå. Vi kommer fram till ett annat rum och Tiff öppnar dörren. Jag ser hur Shawn's blick direkt riktas till mig och han brister ut i det största leendet jag sett och ställer sig sakta upp. Alla kollar på oss men varken jag eller Shawn bryr oss om det nu. Vi är så fasta i varandras ögon att inget runt omkring spelar roll. Shawn kommer fram till mig och lutar sig mot mitt öra. Jag hör hur han andas tungt mot mitt öra.

"You look beautiful, we need to talk" säger han och jag nickar. Vi ska precis gå ut när Andrew säger Shawn's namn.