Kapitel tre
Damien Black
Det var det ända som cirkulerade i mitt huvud medan jag satt i den kalla bruna stolen som var placerad bakom en vit smutsig bänk som väldigt många hade ritat på. Kanske var jag väldigt dum för att inte fatta vad han menade men han gjorde mig så förvirrad. Det ända jag har tänkt på är hans röst och ord.
"Gör inget du kommer ångar Ericson för då blir det konsekvenser"
Hans ord var inte det som skrämde mig, det som skrämde mig var hans information. Hur visste han vad jag hette? Jag är inte dum det är jag inte men han får mig att känna mig dum. Jag förstår verkligen ingenting.
"LEKTIONEN ÄR ÖVER!" Jag ramlade nästan ner ifrån min stol när jag hörde den högra rösten.
Jag ställde mig upp ifrån stolen och en kall vind slog plötsligt till mig på rumpan. Kylan la sig som ett täcke över mig och det var nu jag ifrågasatte min tunna tröja som skulle hålla mig varm nu på hösten.
Så fort som möjligt plockade jag ihop några papper som jag hade fått och sedan gick jag med snabba steg ut ur klassrummet. Elever okuperade korridorerna, ljudet av deras röster ekade i hela skolan. Med stadiga steg började jag gå mot mitt skåp för att förbereda mig för min nästa lektion.
Jag knappade in koden till skåpet och det öppnades ännu en gång med ett litet klick ljud. Schemat låg ihop knycklat längst in i skåpet, jag tog det och öppnade upp pappret, texten hade tappat lite av färgen men man kunde ändå läsa det.
Engelska.
Yes! Den ända teori lektionen som jag gillar. Den började halv elva, jag hade trettio minuter kvar och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Det första min mamma sa att jag skulle göra var att skaffa några vänner men det har inte hänt, inte för att jag inte vill det jag har bara inte sätt någon som skulle kunna vara min vän.
Själv vandrade jag genom korridorerna, det var mycket graffiti på vägarna vilket jag verkligen gillade. Jag hade båda hörlurarna i öronen och lyssnade på Kodak, musiken fyllde mina öron och just nu kunde jag verkligen inte bry mig om andra hörde pågrund av den höga volymen, det var bara jag och min musik, eller så trodde jag.
Plötslig hittar jag mig själv liggandes på marken med en kropp över mig. Jag kan inte se om det är en tjej eller kille men parfymen säger mig att det är en tjej. Tyngden lyftes plötslig av mig och framför mig stod en blond hårig tjej med bruna stora ögon. Hon var väldigt vacker.
"Förlåt mig så hemskt mycket, jag kollade ner och såg mig inte för" säger hon snabbt medan hon sträcker fram en arm som jag glatt tar tag i.
"Det gör verkligen inget" säger jag med ett varmt leende. Hon nickar glatt.
"Jag heter Kimberly" säger hon plötsligt.
"Bianca"
Hon nickar och ler.
"Du måste vara ny"
Jag nickar "Syns det så tydligt"
Hon skrattar till "Skolan är ganska stor men man känner igen ett nytt ansikte när man ser det"
YOU ARE READING
Bad for you [Fortsättnig av Good For You] PAUSAD
Teen Fiction*MAN BEHÖVER INTE LÄSA GOOD FOR YOU FÖR ATT FÖRSTÅ DENNA BOKEN* Han var den som alla föräldrar berättade om för sina barn när de var olydiga. Han var den som alla darrade av när de hörde hans namn. Han var den som kunde döda utan att tveka. Han var...