Bad for you [Fortsättnig av Good For You] PAUSAD

Kapitel V

Kapitel fem

Jag stirrade vidögt på honom. Vad menar han med: "jag får följa med in" han ska inte få följa med någon in och särskilt inte in till mitt hus.

Jag skakar kraftigt på huvudet och vände mig om, innan jag hann röra mig så tar han tag i min arm. Jag kollar ointresserat på honom, jag har verkligen ingen tid till att stå här på trottoaren och bråka med honom.

"Bianca du lovade" säger som om han nästan var helt desperat.

Jag skakar bort den tanken och kollar på honom. Vad ska jag göra nu? Det verkar så drygt att bara skicka hem honom men jag vill verkligen inte ha han i mitt hus. Hans svarta ögon lyste lite extra pågrund av månens ljus och jag gillade de mer plötsligt.

Jag visste att du gillade hans ögon.

Det sa jag aldrig.

Du är så dum ibland.

"Bianca"

Jag skakade på huvudet och kollade upp på Damien.

"Vad?"

"Du försvann i några sekunder"

Jag nickade och kollade ner.

Han rörde sig närmare mot mig "jag har fortfarande inte fått ett svar"

Jag tänkte över tanken och nickade efter några sekunder. Några minuter kan väll inte skada, visst?

Hans ansikte lyste i mörkret och leendet som han hade fastklistrat på ansiktet kunde man verkligen inte missa. Jag började gå upp mot huset och knappade in säkerhets koden för att låsa upp huset, jag orkade inte leta efter nyckeln i fickorna.

En underbar doft attackerade min näsa när
jag klev in, även om jag har bott här i några dagar så kan jag fortfarande inte vänja mig vid omgivningen, det var som om jag verkligen var någon super viktig men jag var bara Bianca Ericson, inte en så viktigt person.

"Nice hus"

Jag vände mig om för att kolla på människan som stod bakom mig just nu. "Tack"

Jag började gå upp mot trappan, jag kände ingen behörighet av att förklara vart allt låg för honom, han skulle ändå inte vara kvar så länge. Allt var tyst medan vi gick på glastrapporna och snart var vi framme vid mitt rum.

Jag öppnade dörren och var väldigt tacksam att den inte gav ifrån sig ett knakande ljud för det skulle göra atmosfären mycket stelare. Jag började ta av mig jackan och la den över min svarta skrivbordsstol.

"Du kan lägga jackan vart du vill" jag själv kunde inte hitta min röst på grund av den konstiga situationen.

Jag har aldrig haft en kill kompis i mitt hus. Inte för att jag inte fick utan jag var aldrig riktig bekväm med det och nu hade jag en Grekisk Gud här.

"Vad är det Bella?" (Vackra)

Jag kollad upp på honom med en förvirrad minn.

"Någonting verkar fel"

Jag ger honom ett fejk leende och säger "allt är okej"

Han kollar skeptiskt på mig men nickar efter en stund.  Plötsligt ser jag honom röra sig mot mig och stannar framför mig. Innan jag hann reagera slängde han sig över mig och mitt ansikte blev helt rött. Positionen vi låg i var verkligen inte normal och jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.

"V-vad gör d-du?" Frågade jag när jag kom tillbaka till vekligheten.

Han ler "studerar ditt vackra ansikte"

Hans ord fick mig att rodna och jag var ännu rödare nu. Jag kollade ner för att dölja färgen som jag tyvärr inte kan kontrollera.

"Kolla inte bort från mig Mia Bella" (min vackra)
Sa han medan han tog tag om min käke och vände på mitt huvud. Ännu en gång försvann jag helt i hanns ögon och kunde på något sätt inte ta mig ifrån de. Vad är det han gör för något? Han får mig att tänka på massor av konstiga saker som jag inte har tänkt på förut.

Jag ser hur hans starka armar rör sig neråt på min kropp och det var då en tanke slog mig. Jag kommer bli våldtagen. Jag visste det, detta var för bra för att vara sant, att en kille verkligen hittade något intresse i dig Bianca är ju ett roligt skämt och hur dum är du att låta honom komma in till ditt hus, du träffade honom för några timmar sedan.

Jag började gråta men jag märkte inte det fören Damiens händer torkade bort några.

"Bella, varför gråter du?" (Vackra)

"S-snälla gör i-inget"

Han kollade konstigt på mig och sen ner på våra kroppar, plötsligt kollar han på mig med en hjälplös blick som om han är väldigt sårad.

"Tror du verkligen att jag skulle göra något sånt"

Jag lyfter på axlarna och kollar bort från hans blick. "Jag kan inte direkt tro på dig"

"Varför lät du mig in i ditt hus Bianca?"

"Va?"

"Du hörde mig, så svara nu"

"J-jag vet inte"

Han skrattar humorlöst "jo det gör du och det är av samma anledning som du släppte in mig, du tror på mig Bianca"

Jag skakar på huvudet "jag bör inte tro på dig, inte efter en så kort tid"

Han suckar och tar tag om mitt ansikte.

"Här är en anledning till att du bör" säger han och böjer sig närmare in mot mitt ansikte.

Jag har aldrig gjort det här men jag vet nog säkert att han försöker kyssa mig. Hanns varma andedräkt kommer närmare och närmare mina läppar och snart kan jag praktiskt sätt känna hur de nästan nuddar vid varandra. Bara en millimeter så är det en riktig kyss.

Knack knack.

Båda fryser på plats.

"Bianca är du där?" Cole.

~ • ~

Så hemskt ledsen för väntan men jag kände mig extremt sjuk igår så jag orkade verkligen inte lägga upp något.

För att inte tillägga, ni vet den där duma so-läraren som jag pratade om? Hon skickade nyss ett email om att vi har en skriv uppgift om hållbar utveckling, kan hon bli mer dummare?

Aja rösta, kommentera och dela för en bättre dag!