Bad for you [Fortsättnig av Good For You] PAUSAD

Kapitel XII

Kapitel tolv 

Tystnaden tog kål på mig.

Jag vågade inte säga något. Maten framför mig stod fortfarande orörd och varje gång jag försöker få i mig en tugga så darrar handen rejält och allting spills sedan ner på min tallrik. Jag är glad över att Damien inte har ifråga satt mitt beteende och bara fortsatt äta.

Jag visste inte vad jag skulle göra vid denna stund. Detta kunde självklart inte fortsätta, han är säker otrogen mot den där tjejen, det är inte rätt att han fortsätter att sova här. Han har kysst mig och fått mig att känna saker som ingen annan förut och nu händer det här. Jag visste att allting var för bra för att vara sant. Vem skulle vilja ha mig? Jag är bara den lilla vanliga Bianca som aldrig har haft fysisk kontakt med killar förut, varför skulle då han vilja ha mig?

Minuter gick men min mat stod fortfarande orörd och jag hade tröttnat på att sitta vid matbordet. Jag ställde mig upp och tog tag om min tallrik och mitt glas och började gå.

"Vart ska du?" hörde jag Damien fråga.

Jag stannade upp men vände sig inte om "Jag är färdig med maten"

"Men du har ju inte rört den"

"Jag är inte hungrig" svarade jag snabbt och lite irriterad.

"Men du måste ät-"

"Kan du bara lämna mig ifred!?"

Han kollade bara på mig och skakade på huvudet men sa ingenting.

Jag fortsatte att gå emot diskbänken och la ner min tallrik. Jag tog tag i mina bästa och började diska i lugn och ro. Jag var aldrig någon som gjorde saker lugnt, jag tog alltid min tid även om det bara var fyra saker som skulle diskas så kunde det ta hur lång tid som helst för mig.

Jag kunde höra steg bakom mig och jag visste precis vem det var. Han ställde sig bredvid mig och ställde ner sin tallrik på köksbänken. Jag sträckte på min hand för att ta hans tallrik men hans hand stoppade mig.

"Jag fixar det" sa han försiktigt.

Jag skakade sakta på huvudet "det är okej"

"Bianca du behöv-"

"Jag sa att det var okej" sa jag medan jag vände mig om för att kolla på honom.

Jag kunde se hur hans ögon blev mörkare och han bet hårt ner på sin käke. Han började gå emot mig och jag backade med varje steg han tog. Snart tog det stopp och jag var ihop pressad mot väggen. Min andning blev ostadig och mina händer började svettas. När han stannade framför mig tog han upp sin hand mot mitt ansikte och greppade tag om min käke.

"Vad har jag sagt om sånt här beteende?" sa han mörkt.

Jag fick inte fram några ord, han skrämde mig.

"J-Ja-"

"Du vadå Bianca?" hans flin var på klistrat på hans ansikte och han såg inte normal ut.

Jag skakade hastigt på huvudet, jag hade inget svar till hans fråga.

"VAD TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED,VA?! JAG TOLERERAR INTE DITT UPPFÖRANDE BIANCA, DU FÅR INTE GÅ RUNT OCH IGNORERA MIG HELA TIDEN OCH LÅTSAS SOM ATT ALLT ÄR OKEJ NÄR DET INTE ÄR DET, TROR DU ATT JAG INTE SER DET?!"

Jag hoppade till av hans ton och började skaka av rädsla, jag gillade inte den här Damien, jag gillar han inte. Han var läskig, mycket läskigare än vanligt.

"Sluta" viskade jag fram även om jag inte tror att han hörde mig.

Plötsligt släppte han taget om min käke och kollade ner på mig. Min händer var iskalla och mina ögon var helt röda på grund av tårarna som föll ner på mina kinder. Jag ville inte kolla upp för då skulle jag inte kunna vara arg på honom och han vet det. Han helt svarta ögon var hypnotiserande och när man väl var borttappad i de så kan man inte hitta vägen ut.

jag saknade han händer på min kropp men jag kunde inte säga eller bevisa det för honom, han har en annan tjej och det skulle vara helt fel av mig. Även om mitt hjärta gjorde inte av det jag nyss tänkte på så var det sanningen, jag slår vad om att hon är en jätte snygg modell med blont lockigt hår, stora blåa ögon och en kropp som vem som helst skulle dö för.

Hur skulle jag kunna slå det, aldrig att han väljer mig före henne.

"Damien" sa jag försiktigt.

"Vad är det Bella?" (vackra).

"Du borde nog gå hem nu, Sasha undrar säker vart du har varit" viskade jag fram.

Han kollade underligt på mig "vem?"

Jag kollade upp "Sasha, din flickvän"

Han kollade fortfarande underligt på mig och öppnade munnen men jag lätt han inte fortsätta.

"Det är inte okej att du sover här när du redan har en flickvän, du är ju otrogen mot henne Damien och jag kan tyvärr inte vara vän med en kille som är otrogen mot hans tjej så jag tycker att vi inte borde se varan-"

"BIANCA VA TYST!"

Jag hoppade till och kollade vidögt på honom.

Han började komma närmare och sedan kuppade han mina kinder i hans stora händer.

Han såg arg ut men jag var inte rädd längre.

"Baby, vad är det du pratar om?"

"Sasha, din tjej" mitt hjärta sprack när de orden lämnade mina läppar.

"Bianca baby, den enda tjejen som är min är du"

Min mage gjorde några snurrar av glädje men de försvann fort.

"Men vem var tjejen som skrev till dig?"

"Vilken tjej"

"Sasha"

Plötsligt sprang han till trapporna och kom tillbaka några sekunder efter. Telefonen låg i hans stora händer och han höll den framför mig och öppnade upp skärmen. Där låg fortfarande notisen från Sasha och han kollade undrandes på meddelandet.

Jag visste inte att ett sånt meddelande skulle göra mig tårögd men jag kände hur tårarna började falla.

Jag kunde känna hur Damien kollade upp och la undan telefonen innan han gick fram till mig och kramade om mig "Bianca baby gråt inte"

"Men du vill inte ha mig"

"Om du bara visste hur mycket jag vill ha dig skulle du aldrig tänka på såna saker"

Jag skakade på huvudet, varför skrev Sasha till honom då?

"För att hon är desperat"

Sa jag det där högt?

"Ja det gjorde du"

"Så Sasha är inte din flickvän?"

Han skakade på huvudet "Nej Bianca hon har inget med mig att göra"

Jag nickade och kollade upp på honom "bra"

~ • ~  

   YEESSS äntligen ett nytt kapitel.

 Jag hade fullt upp med skolan så jag kunde inte lägga upp det tidigare men nu är det äntligen uppe. 

Jag har inte så mycket att berätta så 

Rösta, kommentera och dela för em bättre dag!