Kapitel nio
Det svaga ljuset från fönstret var det som fick mig att vakna. Jag visste att jag var tvungen att gå till skolan idag men mina muskler sa något helt annat. Det kändes som om jag var fastlimmad till sängen och kunde inte röra mig.
Mina ben låg under Damiens egna och värmen han gav ifrån sig var nästa för varm. Täcket låg fint över mig, nästan som om jag inte har rört mig hela natten. Däremot så hade Damien en liten procent av täcket över sin kropp vilket fick mig att må dåligt.
Här satt jag helt varm och skön medan han inte hade något täcke över sig, vilken dålig människa jag är.
Jag lyfte sakta på min lilla kropp och drog bort det täcke som var på mig. Sakta drog jag över täcket på honom och lämnade lite åt mig själv.
Jag märkte aldrig hur annorlunda han såg ut när han sov till skillnad från när han var vaken.
Blicken som villade hanns ansikte såg så fridfull ut, som om han inte hade några problem i livet vilket jag inte tror stämmer.
Medan blicken som han hade när han var vaken var hård och bestämd. Han var nästa som min bror. Kall på utsidan men om man vet hur man ska handskas med honom släpper han in dig ganska lätt.
Jag har väldigt straka minnen av att Cole aldrig var så nära med våra föräldrar. Han var alltid ute på kvällarna, hängde med människor som inte var bra för honom vilket har gjort honom mera utestängd men med mig har han alltid haft något speciellt.
Jag fick alltid som jag ville om jag frågade honom vilket mina föräldrar fascinerads av medan jag inte tyckte det var något stort.
Han har alltid och kommer alltid vara min Cole.
Medan min tankar hade fantast av mot Cole hade jag känt något mjukt under mina händer. Mina ögon kommer upp till det jag känner och mina ögon vidgas.
Mina fingrar låg i Damiens hår och jag masserade hans huvudbotten.
Rörelsen gjorde mig väldigt chokad. Jag hade rört honom på ett mera intimare sätt men han sov nu och det kändes som om jag utnyttjade honom.
Jag drog fort undan min hand men ett ljud hördes under processen.
En annan hand tog tag om min och drog tillbaka den till sin föra resterande plats.
Jag kollade upp och mötte Damiens ansikte ännu en gång. Jag visste att han var halvt vaken på grund av hans rörelser för några sekunder sen.
Min hand satt fortfarande i hans hår men jag vågade inte röra på den. Tänk om jag skulle väcka honom.
"Bambina fortsätt" (Baby)
Hörde jag hans sexiga morgon röst säga.
Jag vidgade på ögonen och började röra mina fingrar, han gav ifrån sig ett ljud vilket lätt som om han var i smärta.
Skadade jag honom?
Jag han inte tänka på fråga innan jag snabbt drog bort min hand och kollade oroligt på honom. Precis när mina fingra lämnade hans hår öppnades hans ögon och han kollade förvirrat på mig.
"Varför slutade du baby?"
"Jag skadar dig" mumlar jag fram med blicken på täcket.
ESTÁS LEYENDO
Bad for you [Fortsättnig av Good For You] PAUSAD
Novela Juvenil*MAN BEHÖVER INTE LÄSA GOOD FOR YOU FÖR ATT FÖRSTÅ DENNA BOKEN* Han var den som alla föräldrar berättade om för sina barn när de var olydiga. Han var den som alla darrade av när de hörde hans namn. Han var den som kunde döda utan att tveka. Han var...