Bad for you [Fortsättnig av Good For You] PAUSAD

Kapitel X

Kapitel tio

Färden till skolan var tyst. Ingen av oss sa någonting och det var inte för att jag inte ville prata med honom, momentet kändes bara inte rätt.

Jag kanske inte borde ta detta på ett så seriöst sätt men jag g-gillar faktisk honom och tanken av att han kanske använder mig verkar verklig. Jag har hört massor av saker från tjejer som har blivit lurade och jag vill inte bli en av de.

Så fort Damien parkerad på skolans parkering öppnade jag dörren men jag hann inte komma långt fören jag blev inkastad i bilen igen.

"Jag vet inte vad du håller på med men jag tolererar inte ditt uppförande"

Jag skulle ljugit om jag sa att jag inte var rädd. Jag hade aldrig hört honom prata så lugnt men ändå så skrämmande.

Min blick var fast vid mina händer som darrade försiktigt. Jag visste inte vad jag skulle säga.

"J-jag-"

Han tog tag om min hacka och vände kraftigt upp mitt huvud mot hans.

"Kolla på mig när du pratar"

"J-jag förstår i-inte"

Han skakade lite på huvudet.

"Du har ignorerat mig, varför?"

Jag tog ett djupt andetag

"Jag vill inte det här"

Hans ögonbryn drogs ihop och han kollade undrandes på mig. "Vad menar du?"

"Det här du gör, jag vill inte fortsätta"

Han skakade kraftigt på huvudet och tog tag om mina kinder. Jag tog fort undan hans händer för om jag inte hade gjort det skulle han ennu en gång falla för hans lilla trick.

"Bian-"

"Nej, jag ville inte fortsätta, Damien jag känner inte dig det ända jag vet är vad du heter, för guds skull jag vet inte ens hur gammal du e!"

Jag slänger kraftigt upp mina händer i luften och vänder mig om redo för att gå ut men ennu en gång slängdes jag baklänges.

"Bambina lyssna nu" (Baby)

Som om jag skulle lyssna på honom, han använder mig, jag är 100 procent säker.

"Kolla på mig när jag pratar Bianca" sa han strängt.

Jag lyfte blicken och kollade in i hans ögon. Han tar tag om mina kinder och kommer närmare.

"Om du vill veta berättar jag"

Han ger mig ett litet leende och sättet han kollar på mig får mig att tro på honom men jag kan inte vara så säker.

Jag nickar och tänker på den första frågan jag redan har i mitt huvud.

"Hur gammal e du?"

Han ger ifrån sig ett litet skratt.

"19"

Jag kollade vidögt på honom.