Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 8 - Snack med Camillo

Efter min och Noels frukost valde vi att dra oss till stadion där alla andra killar befinner sig. Jag får nästan en klump i magen, för på något sätt vet jag att de döljer något och det är något jag helst inte hade velat veta. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det, det känns lite för konstigt för att vara sant. När vi kommer in i studion möter jag killarna, killarna med en mask, killarna som döljer mycket bakom sin oskyldiga image, jävla idioter. Den enda jag ser ett lite hopp hos är Camillo som jag ser i bakgrunden. Han är bara med killarna under turnéer i princip så han borde inte ha något med det att göra. Eller asså jag tänker på så sätt att han har ju inte så mycket kontakt med dem liksom.

Jag sätter mig  ett hörn medan killarna skriver texter och spelar in ny musik. Samtidigt försöker jag läsa en bok jag hittade hemma, vet inte riktigt vad det är men intressant är den iallafall. "Förlåt om jag stör, men får jag sitta här" Jag kollar upp ur min bok och ser Camillo framför mig. Han pekar mot stolen bredvid mig "Absolut svarar jag." Han sätter sig försiktigt och börjar kolla Instagram. Jag kanske borde fråga honom om det med killarna. Jag tvekar lite men bestämmer mig för att det är en bra ide. Jag stänger igen min bok. "Camillo" Säger jag försiktigt. Han kollar upp från mobilen "Aa" Fan vad jag ångrar mig, men nu måste jag ju säga något. "Jag har en fråga" Camillo kollar på mig lite frågande "Men fråga då" Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det. Men jag låter mig själv bara släppa taget, jag säger som det är med filmningen, de jag fick höra, ja verkligen allt. "Så du vet nu" Säger Camillo tyst "Och du vet" säger jag konstaterande, han nickar. "Jag har försökt stoppa dom, tro mig" Jag suckar "Men vad gör dom då, så hemskt kan de väll inte va?" Jag försöker leva i min fantasi värld om att de värsta dom gjort är att snatta i en butik typ. "Vill typ inte säga, men ska va ärlig mot dig. Du vet killen som försvann för någon vecka sedan" Jag nickar och plötsligt har jag världens klump i magen och känner hur jag börjar må illa typ. "Dom håller honom fången för att han inte betalt tillbaka för droger de sålt till honom" Jag känner hur jag börjar känna mig osäker i killarnas närvaro "Så de sysslar alltså med droger" Camillo nickar. "Och dom gör det på ett grymt sätt" Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag är helt tom på ord. "Men de skulle aldrig skada dig" Försöker Camillo säga lite tröstande "Är du med på detta" Frågar jag i brist på annat att säga "Jag var men det är en hård bransch alltså och på något sätt insåg jag att det är så sjukt fel speciellt när jag såt hur de mördade Isak Johansson" Det var alltså min kille och mina bästavänner som mördade en oskyldig kille. Jag visste vem Isak var, fast vi var aldrig vänner. Han såg så snäll ut och jag trodde verkligen inte att det fanns något ont i honom. Varför skulle man mörda honom. "Men jag tycker du ska prata om Noel om det" I samma sekund som Camillo säger det kommer Noel "Vad ska du prata med mig om" Han kollar granskade på mig. Genast blir jag väldigt osäker "Vi tar det hemma" Jag förväntade mig nu en motstridig Noel som vill veta direkt vad det är men han svarar bara med ett okej, ger mig en lätt kyss och går tillbaka till de andra killarna. På något sätt äcklar det mig, jag kysser alltså en mördare. Vad gör jag, jag borde gett honom en käftsmäll. Han är inte värd mig. "Förresten tack för att du berättade Camillo" Han nickar och ger mig en kram. Samtidigt kommer Noel "Vi tänkte gå nu" Jag reser mig. "Kan jag följa med dig hem" Noel nickar. Medens känner jag hur nervositeten kommer. Jag vet verkligen inte hur Noel kommer reagera när jag konfronterar honom.

Vi sitter nu i lägenheten. "Varför berättar du inte allt" Noel ser förvånad ut "Gör jag ju eller vad syftar du på?" Jag tvekar lite innan jag säger de "Säger Isak Johansson dig något eller kanske droger" Noel kollar mig rakt in i ögonen......