Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 9 - Avslöjandet

Han kollar mig rakt in i ögonen och ser lite tveksam ut. "Hur vet du?" Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det "Du vet när vi åt pizza" Han nickar "Jag filmade när jag var på toa utan att ni visste och då fick jag höra delar av ert samtal" Han kollar ledsamt på mig "Och sen pratade du med Camillo" Konstaterar han. "Kan du snälla förklara jag vill inte leva i en lögn" Han kollar ned lite i marken som att han skäms men sen går han med på att berätta allt. "Det började i gymnasiet typ du vet man ville va cool så att alla skulle vilja hänga med en. I början började jag bara röka för då ansåg jag att jag var cool, men sen insåg jag att det inte räckte. Jag hade liksom inte nått toppen av coolhet. Jag började då med tyngre saker alltså droger. Detta var i samma veva som hov1 grejen drog igång och då föll det typ naturligt att de andra killarna var med på det också. Däremot slutade vi själva att använda droger då ingen av oss gillade känslan av att va höga och vi ville inte heller att någon inom media skulle upptäcka det för de hade inte vart så jävla kul om det stod i tidningar liksom. Men iallafall vi fortsatte sälja och just nu är vi störst i Stockholm iallafall. Alla som håller på inom drogbranschen känner till oss och det gör att vi måste vara lite hårda ibland. Om vi inte får pengar får vi mörda folk för att annars kommer vi ses som pussys och då kommer folk gå på oss för att vi är svaga. Och nu är det inte lätt att ta sig ur allt just för att vi är störst." Jag står som fast frusen dels för att det jag precis hört är så sjukt, men också för att han tog det så lugnt. Jag hade förväntat mig en rasande Noel. "Jag vill också säga att jag dölja det för dig av säkerhet något hemskt hade kunnat hända dig om du visste och drogs in i det" fortsätter han och jag kan inte annat än att nicka för visst förstår jag det eller?. "Men kan vi lova varandra inga mer lögner så kan jag försöka leva med det här" Noel drar in mig i en kram "Inga mer lögner" Även fast jag fått veta något såpass här sjukt så känns det ändå typ bra. Eller det känns iaf som något jag kan leva med.

Noel har bett alla killar komma hem till honom. på middag nu endast för att berätta att jag vet vad som händer. Killarna tog det ganska bra. Det enda de tyckte var jobbigt är att de är så rädda om mig och vill inte att nått ska hända. Jag förstår dom men just nu känner jag att jag är en del av detta, inget att böla för.

Hur långa vill ni att kapitlen ska vara. Detta kanske är lite för kort men jag vill inte föra för känga heller för jag vet själv att jag lätt tröttnar när de är för långa. Ge förslag <33