Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 14

Jag ligger på det kalla golvet och tårarna slutar inte rinna. Hur kan man förstöra en människas liv på det brutala sätt Noel och hans kompisar gör. 

"Felicia snälla, res dig upp"

Hans ord går igenom mig men lika snabbt försvinner de igen, han är inte värd något just nu. Jag känner hur någon tar tag i mig och ruskar lite i min axel, men det är lönlöst. Jag har inte kraft till att svara eller resa mig upp på någon annans begär. Personen som ruskat i mig tar ett stadigt tag kring mina axlar och ben. Han lyfter upp mig, ut från helvetet och in i en bil. Noels bil. 

"Varför gjorde du så, jag ville rädda honom"

Snyftar jag fram. 

"Jag var tvungen du mådde inte bra av att vara där inne"

Han suckar tungt och startar bilen.

"Vi kunde räddat honom"

"Felicia det funkar inte så"

Hans röst börjar låta hårdare och jag fattar att det är lönlöst att försöka övertala honom att göra något. 

Han kör bilen hem till honom och bär in mig till lägenheten. Egentligen fattar jag inte varför han bär mig nu kan jag gå själv, men jag klagar inte alltid skönt att bli buren. Han lägger ned mig i soffan och lägger en filt över mig. Efter alla intryck är jag ganska trött så jag stänger ögonen en stund. 

"Godmorgon"

Jag känner hur någon rör på mig och jag kollar upp. Jag möts av de finaste ögonen jag vet. 

"Vad är klockan"

Noel tar upp mobilen 

"08,00"

Säger han glatt

"Varför väcker du mig såhär tidigt?"

"Hjärtat du somnade typ 19,00 igår"

"Ahaaa"

svarar jag och gäspar, jag känner mig fortfarande utmattad och seg. Medan jag funderar på att somna om berättar Noel att vi ska till studion idag och att han vill att jag ska med. Som svar nickar jag bara och han går ut ur rummet. Efter ca 10 min kommer han in igen med frukost. 

"Tänkte att vi kan kolla på någon serie och äta frukost"

"Visst"

Svarar jag och sätter mig upp så att Noel får plats bredvid mig. Han sätter på någon serie jag aldrig sätt förut som faktiskt är riktigt bra. Den handlar typ om en tjej och en kille som är kära. Det låter riktigt tråkigt men tro mig den är riktigt bra faktiskt. 

"Redo för att åka"

Säger Noel när vi kollat klart på ett avsnitt och jag nickar. I vanliga fall skulle jag behöva byta om och fixa mig lite men efter gårdagen så orkar jag verkligen inte det. Killarna i studion får helt enkelt ta mig för den jag är. 

Vi sätter oss i bilen och börjar åka mot studion. Jag är nästan lite nervös över att behöva se de andra killarna då jag just nu endast ser dem som monster. Monster som dödar. Med den inställningen kliver jag in i studion och möts av kramar från alla monster. 

"Hur är det med dig då"

Frågar Dante. Tyvärr har jag lite svårt att svara honom då jag ser hur Noel dragit iväg Ludde till ett hörn. Jag försöker höra vad de säger men det enda jag kan urskilja är att Noel säger "Han måste släppas" varpå Ludde svarar "Inte en chans, bli inte en pussy pga din tjej" Wooow vilken kille Ludwig är som inte kan göra det rätta. 

"Hallå"

Dante viftar med sin hand framför mitt ansikte för att försöka väcka någon sorts uppmärksamhet.

"Oj förlåt, det är väll helt okej med dig då?"

Dante ser nöjd ut över att ha fått ett svar. Vilket är förståeligt vem vill prata med en vägg liksom. 

"Jo det är bara bra. Något som tynger dig"

Jag nickar försiktigt, jag vill typ inte säga allt då jag är rädd att han ska bli arg. 

"Vadå? om jag får fråga"

"Jo alltså jag var på ert stället igår och såg allt"

Dante lägger försiktigt en hand på min axel. 

"Jag förstår dig, kände också så första gången jag såg all skit."

Jag häpnar Dante tycker också att det är hemskt. 

"Varför lägger ni inte bara ner allt då?"

Dante kollar ledsamt på mig

"Tro mig hade det varit så enkelt så hade vi lagt ner det för längesedan. Jag har försökt men Ludde som är typ chef vägrar"

Jag nickar och känner hur ilskan till Ludwig växer sig större. Hur kan man medvetet göra såhär.