Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 13 - Visa mig allt

Nu när jag och Noel sitter här framför TV:n han håller om mig och allt är sådär super perfekt, då väljer jag att förstöra stunden. 

"Du?"

Noels fokus som han haft på tv:n riktas nu mot mig och jag ångrar att jag ens nämt något. 

"Vad är det?" 

Svarar han och ler. Fan, fan, fan och återigen fan nu måste jag svara. Försiktigt börjar jag göra cirklar med mitt pekfinger på hans bröst för att stressa ned lite. 

"Men vad är det då?"

Säger Noel samtidigt som han skrattar lite lätt. Antagligen för att jag är märkbart nervös. 

"Visa mig allt" 

Noel kliar sig lite i pannan som nu fått en rynka.

"Men va?"

Jag blir lite smått irriterad vad är det han inte fattar. I för sig kanske jag är lite otydlig men han borde ändå fatta. 

"Ja men visa mig allt, allt de ni gömmer som inte får visas, visa mig killen ni låst in. Jag vill se allt"

Jag ser hur Noel blir lite osäker hans fokus riktas till hans naglar där han håller på att pilla på nagelbanden. 

"Om du vill så visst"

Säger han snabbt och otydligt det är som att han inte vill att jag ska höra. 

"Ja, jag vill varför hade jag annars frågat?"

Han rycker på axlarna, reser sig upp och sträcker fram sin hand mot mig som jag tar tag i. Han tar ett fast grepp om min hand.

"Du ska få se allt, tro mig"

Utan att fundera så sitter jag nu i bilen påväg till något ställe som får mig att vilja dö. Ett ställe där de bevarar droger, Fängslar människor och kanske värst av allt torterar människor. Påväg till stället sitter vi helt tysta jag orkar verkligen inte säga något då jag typ ångrar att vi ens är påväg hit men jag kan inte banga nu när vi snart är där. Noel stannar bilen utanför en orange tegelbyggnad som ser fallfärdig ut. 

"Vart är vi"

Noel spottar på gruset och kollar mot mig samtidigt som han rättar till håret.

"En bit utanför Stockholm"

Jag orkade inte fråga en följd fråga om exakt vart så jag lät honom leda mig in i huset och nu stod vi i hallen till vad jag skulle kalla helvetets hus. Jag känner hur hela jag darrar bara av tanken på vad jag kommer få se idag. 

"Är du redo?"

Noel verkar också lite osäker då han nu ska leda in sin flickvän i helvetet men ärligt jag är redo så som svar nickar jag. Han tar försiktigt tag i min hand och leder in mig till första rummet som ligger i anknytning med hallen det enda som skiljer de två rummen åt är en dörr. En dörr som nu öppnas och som jag går igenom. När jag går in genom dörren möts jag av en stickande doft. Runt omkring mig ser jag växter som jag tror är typ marijuana. Över växterna är det lampor, värme lampor skulle jag tro. Under bänkarna som växterna står på ligger det lådor fyllda till toppen med torkad växt. Noel sparkar iväg en sten som ligger på golvet och kollar på mig.

"Så det är detta ni sysslar med?"

Säger jag tyst och förtvivlat, min kille har alltså döljt detta för mig sen vi blev tillsammans.

"Det är detta vi sysslar med"

Svarar han tyst och kollar ner i marken, som att han skäms. Skäms för sin egen flickvän. 

"Vill du se mer?"

Försiktigt nickar jag och förbereder mig på det värsta tänkbara. Vi fortsätter in genom en smal korridor på väggarna hänger knivar och andra sorts tortyr grejer typ. Jag ryser detta är det värsta jag sett i hela mitt liv. I slutet av korridoren är det en liten dörr med flagnande färg. Noel kollar oroligt på mig en sista gång innan han öppnar dörren. Dörren leder till ett stort öppet rum i mitten av rummet står en trästol. På stolen sitter en kille, killen som är spårlöst försvunnen. Armarna är fastbundna i ryggstödet med både silvertejp och snören. Detsamma gäller fötterna fast de är bundna i stolens ben. Efter att ha sett honom går jag närmare och ser nu hans ansikte som är helt sönderslaget. Han har en blåtira på vänstra ögat, högra ögonbrynet är spräckt detsamma gäckar läppen. Blod har runnit längs med tröjan för att sedan droppa ned på tröjan. Chockat kollar jag på killen som med bedjande ögon kollar på mig. Han blick ropar efter hjälp men jag kan inte hjälpa jag är helt hjälplös. I ren protest vänder jag mig mot Noel som återigen sparkar stenar på golvet. 

"Vad fan har ni gjort"

Skriker jag med all min kraft innan jag hjälplöst faller ned på golvet och låter tårarna flöda fram.