Kompisgänget(5sos)

Kapitel 1

Jag gick in i skolan och såg gröna skåp längs väggarna. De var inte så vackra. Eleverna kollade konstigt på mig när jag gick förbi. Jag hade en jeansväst som jag hade målat idiot på baksidan, svarta jeans och ett leopard färgat linne. Jag gick till rektorns kontor.

"Hej, du måste vara vår nya elev Eliza Madison" sa rektorn när jag klev in i hennes kontor.

"Ja, det är jag" sa jag och räckte fram hand så rektorn kunde skaka den.

"Välkommen till vår skola, jag är rektor Henriksson" sa rektorn och skakade min hand. "Kom så visar jag dig ditt klassrum."

Vi gick ut ur rektorns kontor och gick till ett klassrum som det stod "de smarta kidzen" på. När vi kom in i klassrummet stod det en kvinna längst fram. Hon pekade lite på tavlan. Längst fram satt de "nördiga" tjejerna och killarna, i mitten satt de "normala" och längst bak satt de "stökiga" och "coola".

"Hej allihopa" sa rektorn Henriksson.

"God morgon" sa alla tillbaka.

"Vi har en ny elev här på skolan" sa rektorn och la armen runt mig.

"Jag heter Eliza Madison" sa jag.

"Välkommen Eliza, sa kvinnan som stod längst fram i klassrummet. Jag heter fröken Hendersson men du kan kalla mig Tina. Du kan ta och sätta dig bredvid Bailey därnere."

Jag gick och satte mig bredvid Bailey. Bailey hade hälften rosa och hälften grönt hår. Jag hade alltid velat ha det, men mamma och pappa låter mig inte färga mitt hår.

När lektionen var slut stannade jag kvar i klassrummet för att prata med Tina.

"Här är nyckeln till ditt skåp." Sa Tina.

"Numret är 513" tillade hon.

"Finns det något schema jag kan få?" Frågade jag.

"Visst, det har du här." Sa Tina och räckte fram ett schema till mig.

Jag gick ut ur klassrummet till mitt skåp. Jag öppnade skåpet och la in min väska. Jag stängde skåpet igen och precis då såg jag honom.

Han hade gyllenbrunt hår och blåa ögon. Han hade en punkig stil. Han hade också en piercing i läppen. Han gick med sina kompisar.

"Luke, ska du med o träna efter skolan?" Frågade hans kompis med svart hår.

"Visst." Svarade Luke när de gick förbi mig.

Plötsligt kom Bailey fram till mig.

"Hej." Sa hon.

"Hej." Sa jag tillbaka.

"Jag såg att du kollade in Luke Hemmings." Sa Bailey.

"Va?! Nej det gjorde jag inte" sa jag.

"Haha, visst. Men håll dig borta ifrån honom. Han är en dålig person." Sa Bailey varnade till mig.

"Ska du med till svenska?" Frågade Bailey till mig.

"Visst" sa jag.

Jag och Bailey gick till klassrummet eftersom vi hade svenska, matte, engelska och SO-ämnerna där.

Vi satte oss på samma ställe och just då gick Luke och Hans kompisar in i klassrummet. Jag märkte att jag stirrade på dom så jag kollade ner i bänken.

"Jag tycker att ditt hår är jättefint" sa jag till Bailey.

"Tack. Du är den första utanför min familj som säger det. Jag blir bara kallad "färgmiffo" eller "färgfreak" men när Michael bakom oss" Bailey sänkte rösten "färgar håret rosa är det helt jävla normalt" sa Bailey.

"Förstår vad du menar" sa jag.

"Hej allihopa" sa läraren när hon kom in i klassrummet.

"Jag heter Anne" sa läraren så att jag skulle veta vem hon var.

"Vi ska jobba med olika författare. Jag delar upp er i grupper så att ingen behöver vara ensam."

"Wendy, du får jobba med Luke" sa Anne och en nördig tjej med tandställning och glasögon kollade på Luke. Hon hade massa finnar i ansiktet och det såg ut som hon inte hade borstat håret på 1000 år.

" Bailey, du får jobba med Dalia" fortsatte Anne. Hon ropade upp alla grupper men jag var inte med i någon.

"Sist men inte mist" sa Anne "Eliza, du får jobba med Michael"

Jag kände hur en blick brände mig i nacken. Jag bara skakade va mig känslan.

"Okej ni kan sätta er i grupperna nu" sa Fia.

Jag såg att Bailey gick bort till Dalia. Jag kollade på tavlan och såg i ögonvrån att Michael satte sig bredvid mig.