Hated

Kapitel 12

Zayn's pov

''Zayn vakna!'' Hör jag en röst och mina ögon öppnas upp och jag blinkar några gånger innan jag kan se ordentligt igen.

Det är Liam som står framför mig. Han har några sår lite överallt i ansiktet och då kommer jag ihåg vad som hände. Små tårar glider långsamt nerför mina kinder och jag snyftar för mig själv tyst.

''Vad är det Zayn?'' Frågar Liam och fångar in mig i en kram. Jag kramar om honom tillbaka och släpper ut mer gråt och gråter så mycket att hans axel blir blöt. ''Schh det är okej.'' Viskar Liam i mitt öra och håller om mig hårdare. ''Nej det är det inte.'' Svarar jag och torkar bort mina tårar med min tröja.

''Louis är död och det är troligen Niall med och allt är mitt fel!'' Skriker jag och fler tårar rinner nerför mina kinder. Han stirrar in i mima ögon ett tag utan att säga något. ''Inget är ditt fel Zayn.'' Säger han och fångar in mig i en kram igen.

Harry's pov

Jag stirrar upp i taket och försöker lyssna på vad Zayn och Liam pratar om. Den enda jag hör är att Zayn gråter. Jag slog honom för hårt tror jag.

Men allt det här är hans fel faktist.

Han har börjat fatta att han gjort fel och att det är hans fel att hans bästa vän är rädd för honom, eller ja var för han kanske är död.

Efter ett tag av tystnad börjar min mobil ringa och jag tar genast upp den och ser att det är okänt nummer. Jag trycker på svara och sätter mobilen mot örat.

''Hallå?'' Frågar jag och hör andra röster och ljud i bakgrunden. ''Hej, jag är Lana en doktor på sjukhuset!'' Hör jag en pipig glad röst och jag suckar. ''Och vad vill du?'' Frågar jag. Egentligen vill jag inte prata med någon från sjukhuset för att Louis dog där pågrund av mig.

''Du är nära vän till Mr. Tomlinson eller hur?'' Frågar hon och jag nickar men kommer snabbt på att hon inte kan se mig. ''Ja hurså?'' Frågar jag och det blir tyst i några sekunder.

''Vi hade fel, eller vi såg fel. Han är inte död.'' Säger hon och jag tappar mobilen på sängen. ''Hallå?'' Hör jag den pipiga rösten som är kvar.

''Lever han?'' Frågar jag försiktigt och tar upp mobilen. ''Ja, förlåt att vi inte sett tidigare men det såg ut som om han var död...'' Säger hon och jag skakar på huvudet och ilskan bubblar inom mig.

''Hur fan kan man inte se skillnad på en död eller levande? Ert sjukhus är en av de bästa i landet och ni kan inte ens se skillnad om någon är död eller levande?'' Skriker jag i mobilen och trycker på avsluta knappen och slänger in mobilen i väggen och släpper ut ett högt skrik.

Jag stönar och ställer mig upp och går ut från mitt rum. Jag går snabbt nerför trappan och in till köket där Liam och Zayn sitter. När jag kommer in tittar båda på mig.

''Louis lever.'' Säger jag och båda ställer sig upp. ''Man får faktist inte ljuga om såna saker.'' Säger Liam och sätter armarna i kors. ''Nej jag menar det! En skit doktor ringde nyss och sa att de inte kunde se skillnad på en död eller levande.'' Svarar jag och fnyser år tanken.

Innan någon av oss säger nåt till springer vi alla 3 ut till bilen och åker iväg till sjukhuset.

När vi kommer fram springer vi rakt in till den stora byggnaden och kommer direkt fram till Louis rum. Innan vi öppnar kommer det ut en kille med vit rock från dörren. Han tittar på oss i några sekunder.

''Är ni anhörig....'' Han hinner inte avsluta meningen för att vi tre skriker samtidigt ja. Först ser han rädd ut men sen lugnar han ner sig. ''Mr. Tomlinson mår bra och är helt okej.'' Säger han och ger oss ett fake smile. Jag går fram mot honom och puttar in honom i väggen. ''Hur fan kan ni inte se skillnad på en död eller levande?'' Skriker jag och känner Liams och Zayns armar dra bak mig från doktorn.

''Harry lugna ner dig, du vill väl one döda ännu en till person och bli tvungen att vara i det rummet där de typ drogade dig?'' Frågar Liam och jag skakar på huvudet och öppnar dörren till Louis' rum och tittar försiktigt in. Jag möter ögonkontakt med hans blå ögon och vi stirrar in varandras ögon i typ två minuter.

''Louis jag är så ledsen!'' Säger jag och springer fram till honom och han fångar in mig i en kram. Vi står och kramas rätt så länge och vi båda gråter tyst. ''Förlåt för att jag dödade dig.'' Viskar jag och han stryker mig på ryggen med hans lilla hand. ''Det är lugnt jag är inte död nu.'' Viskar han och ler.

Vi släpper taget om varandra när Liam och Zayn kommer in i rummet. Jag vänder mig om och tittar på dem. Zayn ser på Louis som om han vore ett spöke för så rädd han är. De två tittar på varandra ett tag innan Louis öppnar munnen för att säga något.

''Förlåt Zayn, förlåt så himla mycket!'' Viskar Lou och en tår rullar sakta nerför hans kind. Zayn står fortfarande kvar på samma ställe och glor på Louis utan att svara eller säga något. ''Zayn, förlåt mig!'' Säger Louis och Zayn skakar på huvudet och binder upp hans bandage på hans armar så man ser de djupa skärsåren. ''Varför?'' Frågar han bara och slänger ner bandaget på golvet. ''För du är min bästa vän.'' Svarar Lou och biter sig i läppen.

''Varför ska jag göra det? Du skar upp mig och nu går det inte att laga. Jag skrek stopp men du fortsatte och förvandlades till ett monster jag aldrig sett förut! Jag tänker för fan inte förlåta dig!'' Skriker Zayn och går ut genom dörren och slänger igen den så det hörs över hela rummet och troligen hela sjukhuset.

Niall's pov

Min mobil plingar till och jag tittar vad det är. Ännu en till sak om killarna och mig. Undrar om fans leftat the one direction fandom pågrund av det här.

Jag titta vad det står när jag kommit in på min mobil och det står något om Zayn. Jag fortsätter läsa och plötsligt kommer det upp en video jag tydligen måste titta på.

Det är Zayn som halvspringer ut från sjukhuset och den som filmar springer fram till honom och då ser man att han har skärsår från hans handflata ända upp till axlarna. Dålig dag att välja linne. En kille börjar fråga Zayn massa frågor om massa onödiga saker.

Zayn tar plötsligt den lilla mikrofonen och tittar rakt in i kameran. Han är helt allvarlig och han har en tom blick som inte säger någonting.

''Niall om du tittar på det här så snälla kom tillbaka! Allvarligt det här är inte kul längre och vi alla håller på att glida isär mer och mer och snart kommer det inte finnas ett band vid namn one direction längre, vi kommer bara vara ett minne som förstör andras liv. Om några av våra fans får barn mär de blir de blir vuxna och deras barn undrar vilka one direction är då kommer säkert varenda person svara ''ett band som bråkade och hatade varandra pågrund av att en dum medlem i bandet var så korkad och var tvungen att rymma för en sån idiot han var.'' Säger Zayn och lämnar genast de som filmade slutar filma.

Om jag sticker hem kommer Zayn fortsätta vara dum det vet jag för att jag är ju en sån korkad dum idiot och alla skulle hatat mig för jag rymt så det finns inte så mycket att göra längre.

Jag vet inte vad jag ska göra längre.