Hated

Kapitel 4

(A/N det kommer bli ett så kort kapitel lessen för det men har andra idéer till de andra kapitlerna😏)

(Låt till kapitlet: Fix you = Coldplay.

Kommer då och då ha låtar till vissa kapitel)

Niall's pov

''Niall vakna!'' Hörs en röst framför mig och jag gäspar och öppnar mina ögon. Mickie står framför mig. Jag skriker till och tittar på henne.

''Hur fan kan du leva?'' Frågar jag och hon skrattar. ''Jag var inte död.'' Säger hon och skrattar ännu en gång. ''Men du rörde dig inte, och du såg död ut!'' Säger jag och tittar på henne. ''Ja men jag kanske bara hade svimmat av.'' Svarar hon och himlar med ögonbrynen.

''Vilka var de männen?'' Frågar jag och hon stelnar till. ''Jag vet väl inte, kanske några målare.'' Säger hon och tittar bort från mig. ''Allvarligt?'' Frågar jag och hon suckar.

Liam's pov

''Liam, öppna dörren nu!'' Säger Harry utanför mitt rum och ännu en tår lämnar mitt öga. Jag har gråtit i mer än en timme nu, det känns så ensamt utan att Niall är med oss.

Efter Harry knackat några gånger ger jag upp och låser upp dörren. Harrys gröna ögon tittar rakt in i mina ögon. Han säger ingenting, bara tittar på mig och snart slänger jag in mig i hans armar.

''Niall är borta.'' Säger jag bara och låter tårarna rinna. Det är ovanligt att jag gråter över en sån sak men Niall är verkligen borta!

Jag gråter tillsammans med Harry i hans armar ett tag utan att släppa varandra. Ingen av oss säger någonting, båda har fattat att Niall är borta på riktigt.

''Vi måste ringa polisen och anmäla Niall att han är borta.'' Säger jag och släpper Harry. ''Ja, kom nu.'' Säger han och vi går ut till altanen där Zayn sitter tillsammans med Louis som tittar på honom argt.

''Liam och jag har bestämt att vi måste ringa polisen.'' Säger Harry och båda tittar på oss. Zayn brister plötsligt ut i skratt och kan inte sluta. ''Allvarligt?'' Säger han mellan hans skratt-pauser.

''Håll käft Zayn, vi vill hitta honom men det kanske inte du vill men du ska ändå försöka leta.'' Säger Louis och sprakar honom på benet. De ger varandra blickar som betyder en hel del saker.

''Lycka till med att hitta honom men ett tips bara, ni kan väl börja med att leta hos hans mamma för där är han säkert och grinar.'' Säger Zayn och reser sig upp. ''varför skulle han vara det?'' Frågar jag och Zayn får ett retsamt flin på läpparna och går in.

''För det skulle inte förvåna mig om han grät just nu eftersom han är så jävla mesig och kan gråta för allting, till och med några få slag i huvudet.'' Säger han och lämnar oss.

Vad menar han med det?

Mickie's pov

Både jag och Niall har berättat våra storys till varandra, ja min var ju inte så särkilt speciell om man jämför med hans.

Hans bästa vän misshandlade honom.

Medans har berättade för mig grät jag. Jag kunde se allt framför mig och jag kunde på något sätt förstå honom men ändå inte.

Jag vill hjälpa honom.

Han sitter just nu i soffan med en kopp te och gråter för sig själv. Jag har låtit honom göra det, han behöver gråta ut för det märks att han inte gjort det på länge.

Jag vet vilka killarna är, ett stort fan faktist och fast jag älskar Zayn så trodde jag aldrig att han skulle göra något sånt här hemskt.

Det är helt otroligt att han ens vågar!