Hated

Kapitel 5

Niall's pov

Det har gått en vecka nu, en vecka sen jag faktist lämnade killarna och Zayn. Jag är rätt så glad att jag gjorde det för nu finns inte någon Zayn som kan mobba mig.

Borde man vara rädd för ens egen bästa vän? Är det normalt?

Jag suckar för mig själv och går in i det lilla vardagsrummet där Mickie sitter och tittar på tv. Hon kan inte få bort blicken från den.

''Hej.'' Säger jag och hon tittar direkt på mig med en tom blick. ''kolla, du är på tv.'' Säger hon allvarligt och spolar tillbaka från början av det hon nu tittar på.

''Niall Horan försvann för en vecka sen och fortfarande inte hittad än, killarna i hans band är väldigt oroliga och har redan letat efter honom överallt.

- Jag vill verkligen hitta honom, tänk om det har hänt något med honom! Säger Liam i tvn och en tår rinner sakta nerför hans kind.

''Jag tror du borde gå hem, killarna är jätteoroliga.'' Säger Mickie och pausar tvn. ''Fattar du inte? Jag har redan berättat varför jag inte vill, jag är fan rädd för min bästa vän! Han mobbar och misshandlar mig! Jag vill aldrig mer sätta foten i det huset någonsin igen eller ens se någon av dem!'' Skriker jag och plötsligt blir hon helt tyst.

''Niall...'' Säger hon och tittar bakom mig. ''Vad?'' Frågar jag argt och hon öppnar munnen för att säga något men ändrar sig och pekar.

Jag suckar och vänder mig om. De två männen som var här förra veckan är tillbaka igen. ''Så du har hittat en kompis.'' Säger den ena som jag tror hette Joe. ''Rör henne inte.'' Säger jag helt bestämt och båda börjar skratta.

''Tror du vi tänker lyssna på dig, en liten skit som du kan inte försöka stoppa oss.'' Säger den andra som inte är Joe.

Mickie går långsamt fram till dem och väntar på något. På mindre än tre sekunder slår en av dem till henne och hon faller till marken. ''vad gör ni så för?'' Frågar jag och sätter mig ner vid henne.

''Du killen.'' Säger den ena och jag tittar upp. ''Vad?'' Frågar jag och biter mig i läppen. ''Du följer med oss.'' Säger han och stirrar allvarligt på mig. ''Varför?'' Frågar jag och de flinar. ''Du har sett för mycket.''

Zayns pov

Nyhetsteamet går och kramar Liam, Louis och Harry som pratat med dem. ''Allvarligt?'' Frågar jag och sätter armarna i kors.

Alla tre ger mig onda blickar och går bara förbi mig och snyftar högt. ''Tänk om vi aldrig hittar honom.'' Säger Louis och jag håller mig för att skratta.

Jag ska se till att Niall inte kommer våga sätta sin fot här någonsin igen, men han vågar säkert inte heller.

''Zayn.'' Säger Harry plötsligt och jag tittar på honom och ser Louis och Liam bakom. ''Vi ska leta efter Niall och du måste följa med.'' Säger han bestämt och de andra nickar. ''okej men jag följer bara efter er men jag tänker inte leta.'' Svarar jag och ställer mig upp.

______________

''Nialll!'' Skriker Liam ännu en gång till och snubblar över en stock. Jag skrattar och han reser sig upp. Vi har gått runt i skogen i en timme nu.

''Kan vi gå hem nu? Vi hittar honom inte så vi låter polisen sköta resten!'' Säger jag och vänder mig om och ser Louis. ''Nej, du fortsätter, vi alla älskar Niall som en bror och han är som solen i våran grupp, han gör oss alla glada.'' Säger han och jag suckar och vänder mig om.

''Men tänk om jag inte älskar honom då, han kanske inte är som en bror för mig, jag kanske inte gillar honom lika mycket som ni gör eller ens vill att han ska komma tillbaka!'' Säger jag och den här gången tittar alla på mig. ''You heard right.'' Säger jag och Louis slår till mig på axeln och går före mig.

''Kolla det är ett hus där.'' Säger Harry plötsligt och framför oss står ett litet rött hus. ''Ska vi gå in och kolla?'' Frågar Liam och alla nickar.

Trappstegen upp knackar och snart är vi framme vid dörren. Jag är den som knackar. ''Ingen öppnar.'' Säger Louis och jag provar igen.

Vi knackar några gånger till utan att någon öppnar och tillslut försvinner mitt tålamod och jag sparkar in dörren. Alla tittar på mig och jag bara rycker på axlarna.

''Någon var ju tvungen.'' Säger jag och alla går runt och kollar i huset om det finns någon. Men det är helt tomt, ingen enda människa är här fast det syns att någon bor här.