Hated

Kapitel 14

(A/N ni kommer hata mig efter detta kapitel sorrynotsorry.)

Nialls pov

Jag ramlar ännu en gång över en gren och faller såklart med ansiket före så jag landar på ansiktet. Visst är det härligt att ramla med ansiktet först?

Jag reser mig upp och svär för mig själv. Jag undrar när den här skogen tar slut. Den verkar vara väldigt lång. Jag måste påminna mig själv nästa gång att inte gå in i en skog utan att veta slutet. Om det blir någon nästa gång.

Jag fortsätter gå och kommer plötsligt fram till en stig. Vänta va? En stig? Då betyder det att jag är nära hemma! Eller? Jag kan vara på andra sidan jordklotet! Jag är säkert jättelångt ifrån hemma.

Jag borde nog vända tillbaka och gå hem. Och sluta göra killarna minus Zayn så oroliga. Fast de bryr sig nog inte längre. Jag bryr mig inte längre.

Jag rycker på axlarna och börjar gå på den lilla stigen som går genom skogen. Det är fotsteg i marken som knappt syns men man kan se att fler personer har gått här.

Jag fortsätter gå och kommer plötsligt fram till ännu en till stig. Jag väljer att fortsätta gå på den jag redan går på och bryr mig inte om att gå in i den andra.

Harry's pov

Aj!

Fan!

Skit!

Jag snubblar ännu en till gång och svär för mig själv. Jag vet inte vart de andra killarna är och jag kan inte veta för att jag tappat min Walkie- talkie för en halvtimme sen någonstans och jag har ingen jävla aning vart den är.

Jag hör plötsligt en kvist som bryts från någonstans och jag gör direkt en karate position. Det är ingen som är här förutom jag. Konstigt.

Jag fortsätter gå lite till och kommer plötsligt fram till en stig. Det finns två andra stigar. Det finns fotsteg vid den bredvid framför mig som ser nya ut.

Haha vilken slump. De där skoavtrycken ser ut som Nialls. Men det är troligen någon annans. Jag tar den andra stigen istället för den andra där någon precis gått in i.

Undrar vem det var och hur fan denna person kommit hit. Det kanske var de scouterna Liam pratade om. Ja vem vet...

Jag fortsätter gå och snubblar då och då över några stockar. Varför väljer alla stockar att fälla just mig?

Jag fortsätter mumla för mig själv om hur dryga alla stockar osv är som gör så jag ramlar hela tiden och plötsligt är stigen borta. Jag har varit borta i mina egna tankar så jag tappat bort stigen. Jahapp det var det.

Jag svär för mig själv igen och tittar runt lite överallt för att försöka kanske få reda på att jag nästan är hemma. Men nej. Det ända jag ser är skog, skog,skog och en orm. Vänta va?

Jag tittar på den slingrande saken som kommer sakta mot mig och ett skrik lämnar min mun. Jag har alltid hatat ormar och jag är livrädd för dem.

Mina ben börjar röra på sig och de försvinner genast från ormen i speedfart. Det jag inte märker är att ormen följer efter mig men ser det efter fem minuter av springande.

Plötsligt ramlar jag och mitt framför ögonen ligger min walkie-talkie. Har jag gått i en cirkel eller vadå? Jag tar upp den och trycker på prata knappen.

''Hej killar jag håller på bli jagad av en orm och vad gör ni själva och vart är ni?'' säger jag och tittar på marken för att se om ormen är kvar. När jag ser att den är borta pustar jag ut av lättnad.

''Vart har du varit den senaste halvtimmen? Stängde du av den eller?'' Hör jag Zayns röst i Walkie-talkin och jag skattar tyst. ''tappade den medans jag gick och hittade den nyss.'' Säger jag och känner ett stick i ena benet plötsligt.

Jag släpper ut ett högt skrik och en tår rinner nerför min kind. Jag håller handan och känner att något rinner nerför benet och plötsligt blir allt suddigt. Det sista jag ser innan allt blir svart hur något slingrar sig iväg från mig.

Liams pov

Jag suckar och fortsätter titta igenom twitter. Mitt från ingenstans hör jag Harrys röst i Walkie-talkin. Jag tar genast upp den och lyssnar vad han och Zayn säger. Det blir plötsligt tyst och snart hör jag ett skrik eka genom skogen och jag tittar upp.

''Hörde ni det där?'' Frågar jag och väntar på ett svar. ''Ja någon skrek.'' Säger Louis. ''Hörde ingenting, är nog för långt borta.'' Säger Zayn och jag nickar men kommer snabbt på att ingen av oss kan se varandra.

''Vart är ni?'' Frågar jag plötsligt utan att bry mig om skriket. ''Ingen jävla aning.'' Svarar Zayn och jag skrattar till lite. ''Långt borta från er.'' Säger Louis och jag håller med. ''Vi provar att  trycka på knappen som gör såna här ljud typ.'' Säger Louis och jag trycker på knappen och långt borta hör jag ett tyst litet ljud av samma ljud som min Walkie-talkie har.

''Nepp hörde ingen av eran som lät.'' Säger Zayn och Louis säger samma sak. ''Jag hörde.'' Säger jag och trycker på knappen igen och hör samma tysta ljud långt bort. ''Det kanske är Harrys eller nån av eran.'' Säger jag och ställer mig upp och lägger mobilen i fickan.

''Men gå och kolla då einstein.'' Säger Louis och jag trycker på knappen igen och går mot det hållet där ljudet kommer ifrån. Det blir starkare och högre ju närmare jag kommer och det blir läskigare och läskigare.

''Killar tänk om det är Harry som har tappat sin igen och något djur har tagit den.'' Säger jag och Zayn skrattar. ''Kolla ändå fegis.''Säger han och jag trycker på knappen igen och hör att det är väldigt starkt nu.

Jag går några steg till och kommer plötsligt fram till där ljudet är. Det ligger en livlös kropp framför mig som håller i något som liknar en Walkie-talkie. Jag står först och glor på kroppen som är upp och ner innan jag skriker rakt ut och släpper min Walkie talkie.

Jag tar upp den igen några sekunder efter. ''K..killar den är en...en död person framför mig.'' Säger jag och torkar bort mina tårar med min tröjärm och låter det komma fler tårar.

''Vet du vem det är?'' Frågar Louis oroligt. ''Nej men det är inte Niall.'' svarar jag och går fram mot kroppen. ''Kolla vem det är då!'' Säger Zayn och jag himlar med ögonen.

Om han var mig just nu skulle han svimma och sätta sig i ett träd och gråta för att han skulle varit så rädd för att se ett lik framför ögonen på en.

Jag sätter mig på knä framför kroppen och lägger ner walkie-talkin bredvid mig. Med darrande händer och kropp tar jag tag i personens arm.

Den är iskall.

Jag trycker mina fingrar mot personens handled precis under handen för att känna om den har någon puls men det har denna person inte.

Jag kollar på personens arm och ser att den helt vit också. Rätt så säker att han eller hon är död. Det är omöjligt att hon/han lever. Troligen blivit biten av en orm.

Jag har ett djupt andetag och vänder på kroppen och ser ett helt vitt ansikte med vidöppna ögon och öppen mun. De gröna ögonen stirrar in i mina och jag stirrar på personen länge.

Det är Harry.

(A/N förlåt för jag inte har skrivit på hundra år typ men jag har inte orkat. Jag visste inte vad jag skulle skriva och tappade helt bort mig. Och de senaste fem dagarna har pappa tagit min mobil. Men I know uselt kapitel plus kort kapitel. Slutet är nästan här och jag jag vet precis hur den här ska  sluta. Det kanske är fyra-tre kapitel kvar kanske. Kommentera och rösta)