Efter Mörkret (Dramione) 🇸🇪

Kap.18

Inköpsrunda

Väl hemma visade jag Draco runt i huset lite och han såg sig nyfiket omkring. Sedan ville pappa visa honom sin samling med gamla filmer, så mamma passade på att dra mig åt sidan lite.
”Jag har bäddat rent i gästrummet när jag inte vet om ni vill sova tillsammans eller inte”, sa hon och sneglade forskande på mig.
Den tanken hade jag inte tänkt än. Det kändes konstigt att lämna Draco i gästrummet, även om det kändes lika konstigt att be honom lägga sig i min säng.
”Skulle det gå bra om han sov på bäddsoffan i mitt rum?” undrade jag. Mamma nickade.
”Ja. Det skulle nog gå bra. Ska jag bädda den åt honom?”
Jag funderade ett ögonblick.
”Jag måste nog fråga honom först. Jag kan bädda åt honom själv om han vill sova på den.”
”Bara det inte blir så sent. Det är inte roligt att måsta stå och böka med sängkläder när man är trött.”
”Jag får använda magi utanför skolan nu, mamma. Det tar bara sekunder att bädda och det kräver ingen ansträngning alls.”
Mamma log och lade en hand på min axel.
”Förlåt vännen. Jag glömde mig. Givetvis gör du som du vill. Jag lägger extra sängkläder på soffan åt dig, så bäddar du den om han vill sova där.”

Pappa uppehöll Draco en god stund och de verkade komma bra överens. Draco hade aldrig sett en film, så pappa planerade entusiastiskt att de skulle se en tillsammans under julen. Han skulle välja en riktigt bra klassiker som de skulle titta på och Draco verkade inte ha något emot det. Tvärtom verkade han vara nyfiken och intresserad, vilket gladde mig.

Snart var Draco och jag på väg upp på övre våningen med våra väskor som legat i hallen sedan vi kommit innanför dörren. I hallen utanför mitt rum stannade jag och såg på honom. ”Var vill du sova? Vi har ett gästrum och så finns det en soffa i mitt rum som går att bädda till en säng”, sade jag och väntade på hans reaktion.
”En soffa som går att bädda till en säng? Det är inte förvandlingskonst vi pratar om här då?”
Jag kunde inte låta bli att le och skakade på huvudet.
”Nej. Man liksom bäddar ut den... Jag kan visa dig.”
Jag gick före honom in till mitt rum och använde trollstaven för att bädda ut sängen. Det gick smidigare så och med Levoisa-besvärjelsen behövde man inte knöla med den så mycket. Man fick allt att sväva ut och kuddarna lade sig i en prydlig hög. På ett ögonblick stod den smala dubbelsängen utbäddad bredvid min säng med soffans ryggstöd som sänggavel. Draco höjde på ena ögonbrynet åt det hela.
”Mugglare har uppenbarligen egna lösningar när de inte kan använda magi”, mumlade han.
”Oja. Det kan jag garantera... Vill du sova i den, eller tror du att det blir bekvämare med en riktig säng?”
Han sneglade försynt på mig.
”Om du inte har något emot att ha mig här, så kan jag sova i den här omvikta soffan.”
”Utbäddade”, rättade jag honom automatiskt, innan jag hunnit hindra mig själv. Det kanske var lite oartigt att rätta honom så där tvärt, men han verkade inte ta illa vid sig. Han log bara lite mot mig och lät mig sedan bädda åt honom. Även nu använde jag trollstaven för att få allt klart på några sekunder.
Snart hade vi borstat tänderna och bytt om till pyjamas i tur och ordning på toaletten. Mamma och pappa lämnade oss ifred och kom inte för att säga godnatt, vilket kändes lite skönt. Det var så annorlunda med en kille på rummet att det nog hade varit en aning pinsamt att ha mina föräldrar där. Draco och jag läste en stund innan vi bestämde oss för att sova och släckte lampan.

Julen var bara några dagar bort och jag kände mig ivrig att få julklapparna klara så snart som möjligt. Då jag inte hade tillgång till några ugglor var det inte så lätt att posta något till mina vänner. Bäst var nog att köpa julklapparna och sedan gå via Diagongränden för att använda postkontoret där. Jag fick se till att inte köpa så stora saker bara. Det skulle bli lite jobbigt för ugglorna att flyga ut med.

Draco hade inget emot att följa med då jag föreslog att vi även skulle titta i mugglarbutiker. Han var tvärtom ganska nyfiken på det mesta. Trafikljusen hade han listat ut vad betydde efter att vi kört bil genom London, men vi gick ändå arm i arm för att jag skulle kunna hålla ett öga på honom. Det var mycket som var nytt för honom, så det var lika bra att vi gick tätt ihop. Dessutom gav det honom chansen att se sig om utan att behöva vara rädd för att krocka med något.

Jag hittade inte så mycket till mina vänner i mugglarbutikerna. Det var svårt att veta vad jag skulle hitta på till dem, men det var roligt att bara gå och titta med Draco. När allt var nytt för honom kändes det mer spännande för mig också. Jag lyckades köpa en julklapp åt honom i en bokhandel utan att han märkte det, så den saken var i alla fall klar. Jag köpte även en bok var åt Ginny och Luna. Det kändes mer personligt då böcker var min grej och det dessutom var böcker som kunde intressera dem. Mugglarböcker var ju också något som de själva inte skulle komma på tanken att köpa i första taget, så jag kunde vara ganska säker på att de inte redan hade något liknande. Luna skulle få en bok om olika myter och Ginny skulle få en av mina gamla favoritböcker. Ginnys bok var lagom romantisk och äventyrlig, så jag var säker på att hon skulle gilla den. Dracos bok var också en av mina favoriter, som även den hade romantiska inslag. ”Fantomen på operan” var ju lite magisk, men också dramatisk och spännande. Jag hoppades i alla fall att han skulle gilla den. Dessutom var det en välkänd klassiker bland mugglare och en sådan sak kunde ju också vara bra, även om själva teatern var mer känd än boken. Den gick nog inte på teater just då, så boken var lättare än att få tag i biljetter till en icke existerande föreställning.

Med några kassar med oss i händerna sökte vi oss till en öde gränd, innan vi transfererade oss till Diagongränden. Där var det liv och rörelse, så vi fick hålla oss nära varandra för att inte tappa bort oss.
En juvelerarbutik lockade mig till sig i jakten på något åt mamma. Draco hjälpte mig att välja ett passande halsband åt henne med en berlock. I berlocken skulle jag sätta en riktig trollkarlsbild på mig själv så att hon alltid skulle kunna se mig när hon ville. En bild som log och vinkade åt henne skulle nog vara roligare än en vanlig som bara var helt stilla. Samtidigt passade jag på att köpa en slipsnål åt pappa som kunde trolla bort eventuella fläckar som hamnade på slipsen. Lite magi fick man ju ge till en mugglare, om mugglaren kunde använda den ansvarsfullt, vilket jag visste att pappa skulle göra. Till Harry köpte jag nya handskar i skinn som skulle vara resistenta mot skadliga förtrollningar. Det kunde vara bra att ha i hans yrke då handskarna kanske kunde skydda honom lite från onda förtrollningar. Ron var svårare. Visst jobbade även han på Ministeriet, men det hade pratats om att han ville hjälpa George i butiken istället. En slips eller något annat som han kunde klä upp sig med vore inte helt fel. Det kunde han ha i båda sina yrkesmöjligheter och gudarna skulle veta att han behövde något snyggt att ta på sig. Jag valde till slut att köpa en skjorta åt honom som kunde ändra färg efter behov. Då kunde han ändra den utefter vad han behövde, men om jag kände honom rätt fanns risken att han skulle använda den för att slippa byta kläder så ofta. Den risken fick jag ändå ta. Jag kunde inte komma på något annat som skulle passa.

Med alla julklappar inslagna och sorterade i kassar gick jag till postkontoret för att skicka dem. Draco följde med mig tills vi kom innanför dörrarna.
”Posta dina paket du, så ska jag bara gå en snabb sväng och köpa de sista sakerna. Jag kommer hit och möter upp dig sen”, sa han och lämnade mig vid en av diskarna.
Jag log lite för mig själv när jag kunde tänka mig vad det var han planerade att köpa, men rensade tankarna snabbt för att se till att jag skulle få iväg rätt paket till rätt person.