Efter Mörkret (Dramione) 🇸🇪

Kap.22

Nyårsbal

Jag fick hjälp av Ginny att ordna håret i perfekta lockar och jag hjälpte henne att sätta upp sitt hår. Hon hade inte Harry att dansa med, men skulle gå med en klasskompis som vänner. Själv var jag beredd på en romantisk dejt med den underbaraste killen jag kände.

Med halsbandet på mig som jag fått av Draco var jag redo att möta honom i vårt grupprum. Vi skulle gå ner till salen tillsammans, arm i arm. Det hade vi bestämt tidigare under morgonen.
”Smälter han inte när han ser dig nu så har han inget hjärta”, sa Ginny skämtsamt när vi tog en sista titt på oss i spegeln.
”Tack. Du får se upp att inte någon snor dig från Harry”, svarade jag skämtsamt.
Ginny flinade bara åt mig och lät mig gå först ut ur rummet.

I grupprummet mötte jag en mycket välklädd Draco med håret lagom stylat. Det var inte kammat bakåt som han haft det de första åren i skolan, utan i en snygg snedbena. Hans kostym var utan tvekan skräddarsydd och satt perfekt på honom.
Han stod med händerna bakom ryggen och såg mot fönstret, tills jag dök upp i dörren till våra rum. När han mötte min blick höjde han lite på ögonbrynen, innan ett leende spred sig över hans ansikte. Han ställde sig rakryggad och bjöd mig sin arm med en lätt bugning när jag kom närmare. Jag log brett mot honom och kände ett litet pirr likt små fjärilar kittla i hela kroppen. Jag var kvick med att kroka min arm runt hans och ställa mig tätt intill honom.
”Min dam”, sa han gjorde en gest med andra armen som för att säga ”låt oss gå”.
Utan att riktigt kunna slita blicken från honom följde jag honom ut ur grupprummet. Jag hade helt glömt bort Ginny, som med ett lite retsamt leende följde oss på avstånd.

Nere i stora salen började flera par samlas. Vi gick in och blandade oss med dem. Alla bord och bänkar var flyttade för att ge plats åt dansgolvet i salens mitt. Från taket singlade små snöflingor ner, som försvann några meter ovanför golvet. Lite överallt hängde istappar och salen påminde lite om hur den sett ut under Julbalen som vi haft under vårt fjärde år. Ganska snart märkte jag alla blickar vi fick. Ryktet om att det varit något mellan oss hade nog spridit sig i hela skolan, men det var först nu vi bekräftade ryktena genom att röra oss tätt tillsammans och visa oss som ett par. Draco kunde verkligen föra sig i fina sammanhang, vilket jag också lade märke till. Jag hade utan problem kunnat gå med honom på vilken kunglig bal som helst, vilket sannerligen inte gällde alla killar jag kände.

När alla var på plats ställde sig McGonagall framme vid lärarbordet och klingade i ett glas för att påkalla uppmärksamhet. Alla tystnade och såg på henne.
”Välkomna till vår Nyårsbal. Jag hoppas att alla ser fram emot en glamorös kväll med kvalitativt umgänge. Förfriskningarna finns serverade på borden längs väggarna och dansgolvet bör hållas fritt för de dansande i mitten.
Klockan elva avslutar vi alla aktivitet här i salen och alla elever bör söka sig tillbaka till sina respektive elevhem. Att vistas utanför elevhemmet snare än så rekommenderas inte.
Nu tänkte jag avslutningsvis höra om möjligtvis vårt försteprefektpar kan tänka sig att förära oss med att inleda dansen?”
McGonagall sökte upp mig och Draco med blicken.
Jag kände att jag rodnade lite. Jag hade inte räknat med att vi skulle inleda dansen helt ensamma inför alla andra.
Draco släppte min arm och steg undan från mig, innan han med en elegant bugning räckte fram handen mot mig för att bjuda upp. Jag kände att det pirrade i hela kroppen när jag lade min hand i hans och lät mig ledas ut på dansgolvet. I en mjuk rörelse intog vi utgångspositionen med blickarna fästa i varandras.
Musiken började och vi svepte iväg över dansgolvet. Nu var jag extra tacksam för att vi övat hemma hos mig. Jag lyckades följa Draco utan att snubbla eller ta några felsteg. Jag fann mig plötsligt i våg egen lilla bubbla igen, där det bara var vi två som existerade. Min klänning svepte precis så vackert som jag hoppats när vi tycktes sväva fram i vida virvlar. Vagt anade jag vidgade ögon och öppna munnar runtom oss i vår publik, men Dracos vackra ögon var det enda som hade min fulla uppmärksamhet.
Några av lärarna deltog snart i dansen runtom oss och ett fåtal modiga par som vågade delta när det började bli lite flera som dansade. Jag hade å andra sidan bara ögon för en enda person och han verkade bara se mig.

När musiken slutade bugade sig Draco för mig, medan jag neg. Först där kände jag att vår bubbla löstes upp och jag blev mer medveten om hur många som befanns sig i salen. Draco bjöd mig armen igen, som jag inte var sen att ta. Vi log brett när vi gick åt sidan och anslöt oss till de som stod längs väggarna i salen.
”Inte illa. Hermione Granger kan dansa. Vem hade kunna tro det?” retades han.
Jag puffade till honom.
”Du vet mycket väl att jag kan dansa. Det här är inte min första bal och vi övade dessutom hemma hos mig.”
Jag avslutade med att snegla retsamt på honom för att förtydliga att jag inte var arg. Han bara log mot mig, innan vi såg ut över salen för att se vilka fler som valt att dansa.
”Tar vi nästa också?” undrade Draco sedan.
”En paus. Sen dansar vi igen”, tyckte jag. Han nickade.
”Förfriskningar?” undrade han sedan. Jag nickade och han lämnade mig för att gå och hämta något att dricka. Nästan direkt dök Ginny upp bredvid mig.
”Jisses. Efter er lilla uppvisning är det knappt någon som vågar dansa av rädsla för att se löjliga ut”, sa hon och såg nyfiket på vilka som valt att dansa den följande dansen.
Jag suckade lätt och log nöjt.
”Du är ju kär upp över öronen i alla fall. Det kan nog ingen missa.”
Jag vaknade till och såg på henne. ”Va?”
Ginny fnissade till.
”Du och Draco har bara ögon för varandra och det är uppenbart. Jag har observerat lite olika reaktioner medan ni dansade. Många var imponerade av hur bra ni dansade, men det är några som inte ser ut att gilla idén att ni dejtar och det är några som är ganska så svartsjuka. Både tjejer och killar faktiskt.”
Jag blev lite överraskad av Ginnys ord. ”Jag vet att några tjejer är förtjusta i Draco, men jag har inte märkt att någon kille skulle gilla mig”, sa jag och såg på henne.
Ginny flinade igen.
”Ännu ett bevis på att du bara har ögon för en enda kille”, sa hon retsamt och fladdrade med ögonfransarna åt mig.
Mina ögon smalnade och jag blängde lite på henne, men inte allt för ilsket. Draco dök upp och räckte mig ett högt, smalt glas.
”Tack så mycket”, log jag och tog emot det. Drycken var läskande och precis vad jag behövde för att svalka mig lite.

Det blev många danser och alla var lika underbara. Inte en enda gång gjorde jag bort mig och Draco visade sin bästa sida hela kvällen. Jag hade bett om att bli behandlad som en prinsessa och jag kände mig verkligen som en.
Sista dansen hade betydligt färre deltagare när många hade dragit sig tillbaka, men vi dansade lika glatt för det.
Efteråt erbjöd sig Draco att hämta en sista omgång med förfriskningar. Ginny och Luna hade redan gått och lagt sig, så jag hade inget mer att fundera på än att avrunda min kväll med Draco. Jag lät istället blicken vandra längs alla de vackra istapparna som gnistrade runtom i salen.

Efter att ha väntat en stund insåg jag att Draco inte syntes till någonstans i salen. Jag flackade med blicken en stund, innan jag saktade ner och systematiskt granskade alla som var kvar, men Draco syntes ändå inte till. Med rynkade ögonbryn fick jag syn på professor McGonagall som stod nära de stora dörrarna och hade börjat skicka tillbaka elever till sina elevhem. Jag gick fram till henne. ”Ursäkta, professorn. Har ni möjligtvis sett Draco? Jag hittar honom inte någonstans.”
McGonagall såg sig om i salen efter min fråga, men kunde uppenbarligen inte hitta Draco.
”Har han inte gått någonstans i något ärende?” undrade hon.
Jag skakade på huvudet.
”Jag har en obehaglig känsla av att något är fel. Kan ni tänka er att hjälpa mig leta efter honom?”
McGonagall nickade bestämt och vi slog följe ut ur Stora Salen.