Efter Mörkret (Dramione) 🇸🇪

Kap.26

Narcissas erbjudande

Jag hittade ett bord med plats för fyra och satte mig vid det. Jag önskade att jag tagit med mig en bok eller något att pyssla med. Det var svårt att inte känna sig lite dum när man bara satt där. Det var rätt mycket folk på Tre Kvastar, men det var inte direkt överfullt.

Jag tittade upp efter en lång stund när någon steg in innanför dörren.
Till min förvåning var det Narcissa och inte Draco som stod och såg sig om i jakten på mig.
Narcissa fick syn på mig och kom bort till mitt bord. Framme vid bordet tog hon ett samlade andetag innan hon satte sig mittemot mig. Därefter fick hon ta sats två gånger innan hon började prata med mig. Själv var jag så chockad att jag inte fick fram ett ord för att själv säga något.
”Jag kan tänka mig att du inte ser mig som någon favoritperson, men jag hoppas att du kan tänka dig att lyssna på mig en stund?” undrade hon och såg på mig med spänd uppsyn.
Jag nickade.
Hon suckade lätt igen.
”Vi har ju inte den bästa bakgrunden, men jag kan ärligt säga att jag inte kan påstå att jag skulle ha något emot dig... Jag är förvisso lite överraskad över Dracos val, men jag antar att man inte kan styra sitt hjärta... Ärligt talat borde jag ha anat något när han pratade så mycket om dig under sina första år i skolan.”
Ett leende gick nätt och jämnt att antyda i hennes ansikte. Jag kände att jag log lite själv för ett ögonblick.
”Det jag försöker säga är att jag accepterar ert förhållande. Problemet är att jag är ensam om det där hemma. Lucius är ursinnig och vägrar att ens prata om Draco. Det smärtar mig att låtsas att jag inte har någon son, men samtidigt gläder det mig att se honom lycklig. Jag har inte sett honom le på länge, förrän jag såg honom i tidningen. Leendet och lystern i blicken var något jag längtat så mycket efter att få se hos honom. Och när jag såg er igen nu när ni gick längs gatan för en stund sedan...” Narcissa fick ta en paus och ta ett lite djupare andetag. Hon tappade inte minen, men hennes ögon var lite extra blanka och hon fick ta en kort paus för att samla sig. Sedan nickade hon bestämt och mötte min blick igen. ”Jag hoppas att du planerar att stanna hos honom. Han behöver uppenbarligen dig och det gläder mig att se honom så lycklig som han är nu. Efter kriget trodde jag nästan att jag aldrig skulle få göra det igen...”
En ny, snabb suck. Sedan hade hon sansat sig igen. Hon tog fram något ur sin svarta handväska och sköt fram det på bordet mot mig. När hon lyfte bort handen låg en svart nyckel framför mig.
”Vi äger flera hus och markområden och ett mindre hus ligger i utkanten av London. Vi har inte använt det på åratal och jag tror nästan att Lucius glömt att vi äger det huset. Jag har tagit mig friheten att rusta upp det då det förfallit lite med åren. Det är inte så märkvärdigt. Fem sovrum, matsal, kök, vardagsrum och tre badrum, för att bara nämna några saker. Det har en fin gård och ligger nära skogs- och parkområden, så det är en lugn plats... Det skulle betyda mycket för mig om ni kunde tänka er att bo där, åtminstone ett tag. Ni får givetvis hitta ett eget ställe om ni önskar, men jag hoppas att ni kan tänka er att ge huset en chans?”
Jag såg på nyckeln för ett ögonblick innan jag mötte Narcissas blick igen. Jag nickade och tog nyckeln från bordet.
”Vi kan helt klart ge det en chans”, lovade jag.
Narcissa log lite. För att vara henne var det ett varmt och hjärtligt leende. Sedan tog hon ett samlande andetag igen.
”Jag hoppas att vi kan hålla kontakten lite, även om Lucius inte skulle tycka om det. Jag vill veta hur det går för Draco och det vore uppskattat om jag i alla fall hade en liten aning om vad som händer i hans liv.”
Jag nickade igen.
”Absolut”, lovade jag.
Narcissa log lite igen och såg lättad ut. Hon var precis på väg att resa sig innan hon lutade sig tillbaka igen och såg på mig.
”Jag måste bara få säga... Jag skulle vara stolt om du blev mor till mina barnbarn.”
Jag blev så chockad över hennes ord att jag inte visste vad jag skulle svara. Narcissa reste sig och gav mig en nick, innan hon vände om och lämnade puben.
Jag satt som fallen från skyarna, tills Draco kom in strax efter att Narcissa gått. Han såg sig snabbt om innan han kom fram till mig.
”Allt väl?” undrade han och satte sig bredvid mig.
Jag nickade och visade honom sedan nyckeln.
”Ett hus som ni äger i utkanten av London. Vet du vilket hus det handlar om?” undrade jag.
Draco såg på nyckeln medan han verkade fundera.
”Kanske. Jag vet att vi äger flera, men jag tror inte att jag varit där... Ville mamma att vi skulle ha det?”
”Hon hoppades att vi skulle vilja bo där och jag lovade att vi skulle ge det en chans.”
Han nickade.
”Något mer?” undrade han sedan. ”Hon sa att hon såg fram emot barnbarnen.”
Draco blev lite röd om öronen.
”Det är väl lite tidigt att prata om det redan”, mumlade han så att jag knappt kunde höra det.
Jag kunde inte låta bli att le.
Ett hus i utkanten av London lät helt perfekt. Jag hoppades att det var i min smak och inte bara helt gick i svart, men det skulle väl inte vara så svårt att ändra på den saken. Malfoys hade förstås en näsa för konst och vackra saker, så det fanns hopp om att det var något som jag kunde tänka mig att bo i.
Medan vi väntade på vårt sällskap frågade jag vad Narcissa velat prata med Draco om. Hon hade mest bara informerat om läget hemma och frågat hur han hade det. Sedan hade hon insisterat på att få prata ensam med mig. Draco hade varit lite nervös, men gått med på det då han litade på att hans mamma skulle sköta sig.

Knappt hade jag hunnit smälta tanken på allt innan Ginny och Harry dök upp.
”Hej. Något nytt?” sa Ginny med ett brett leende när hon satte sig mittemot mig.
”Ja. Draco och jag tänker flytta ihop efter skolan”, sa jag och log.
Ginny och Harry såg överraskade ut. ”Verkligen?” sa Harry förvånat. ”Absolut. Draco kan inte åka hem som det är nu och inte kan vi bo hemma hos mina föräldrar heller. Det skulle bara bli skumt, men vi har fått tillgång till ett hus utanför London som vi ska kika på och faller det i smaken så har vi ett eget hus ordnat för oss.”
Jag sneglade lite på Draco då vi ju egentligen inte prata om att göra slag i saken, men det var det mest logiska alternativet, så det var egentligen inte så mycket att diskutera och fundera på.
Draco rörde inte en min och såg ut som om det var något vi planerat länge.
”Vad spännande. Kan man få komma på besök när ni flyttat in? Jag måste säga att jag är väldigt nyfiken”, sa Ginny och såg från Draco till mig. ”Helt klart. Du och Harry kan ju komma över på middag när vi gjort oss hemmastadda”, sa Draco.
Det slog mig att Draco sagt Harry istället för Potter och det värmde lite i hjärtat. Det vore underbart om dom kunde komma överens och lägga allt gammalt bakom sig.
Plötsligt såg framtiden riktigt ljus ut och nästan all nervositet sjönk undan för mig. Nu hade jag egentligen bara slutbetyg och prov att oroa mig för. Det var bara några månader kvar tills mitt sjunde och sista år i Hogwarts gick mot sitt slut, så jag skulle verkligen se till att studera ordentligt. Det skulle bli betydligt lättare att göra det nu när jag inte hade lika mycket att oroa mig för, så nu skulle mitt studerande börja på allvar.