Efter Mörkret (Dramione) 🇸🇪

Kap.19

Avslöjade

Följande morgon var dagen före julafton och mamma hade ordnat en praktfull frukost som kunnat mäta sig med de vi fick i Hogwarts. Jag hade märkt att hon ofta sneglade på mig och Draco med en glittrig glimt i ögat, som om hon gillad vad hon såg. Vi pratade sällan om känsliga ämnen och ärligt talat hade det inte dykt upp så många av dem tidigare, men Draco var trots allt den första killen som jag haft med mig hem på det här sättet. Mötte jag hennes blick när hon sneglade på oss log hon snabbt och tittade sedan bort för att vara mycket upptagen med något annat.
Den här morgonen gick hon ut till vardagsrummet för att öppna fönstret för postugglan som kom med min upplaga av The Daily Prophet. Hon tyckte det var bäst om ugglan fick landa på fönsterkanten där istället för att flyga in i köket, vilket hon väl nog hade rätt i.

Den här morgonen tog det en stund efter att hon gått ut till vardagsrummet utan att hon kom tillbaka in till köket med tidningen. Jag hörde när ugglan kom, men hon stod ändå kvar efter att den gett sig iväg igen. Kanske det var någon rubrik som fångat hennes intresse. Det var inte helt ovanligt, men plötsligt ropade hon på mig, vilket däremot inte hörde till vanligheterna. Jag lade ner min halvätna smörgås och gick ut till henne medan jag tuggade ur munnen.
Hon gav tidningen till mig och den stora bilden på omslaget fick liv när jag tog den i mina händer. Jag glömde nästan bort att svälja det jag tuggat på när bilden och rubriken hamnade framför mig.
Bilden föreställde hela skyltfönstret till juvelerarbutiken som jag och Draco besökt och inne i butiken på bilden kunde man klart och tydligt se mig och Draco stå lutade över en av diskarna. Vi log och tittade på smyckena i montern medan vi verkade prata om något som jag pekade på. Rubriken löd;
En högst oväntad romans.

Svallen efter kriget går fortfarande höga och många relationer har fått sig i törn. Vad är inte då bättre än att få se en glimt av hopp och kärlek på ett högst oväntat ställe för att värma oss i vintermörkret? Bara två dagar innan jul har ingen mindre än Hermione Granger siktats med den före detta dödsätaren Draco Malfoy på en romantisk shoppingtur i Diagongränden. Paret besökte flera butiker i varandras sällskap och stannade misstänkt länge inne i juvelerarbutiken där de ägnade en god stund åt att titta på smycken.
Lycka och kärlek fullkomligt strålade om det unga paret och besöket hos juveleraren skvallrar kanske om att vi kan lyssna efter ryktet om en snar förlovning, kanske rent av på nyårsafton?
Hermione Granger är som mest känd för sitt motstånd mot Mörkrets Herre och hennes delaktighet i hans fall, medan Draco Malfoy, tillsammans med sin familj var kända som Ni-Vet-Vems anhängare.
Att dessa unga tu valt att kasta åt sidan gammal historia och låtit kärleken spira inspirerar och värmer hjärtat för de som än jagas av det förflutna. Vi på The Daily Prophet önskar det förtjusande paret lycka till och önskar dem allt gott. Vi hoppas samtidigt kunna skriva om den eventuella förlovningen med en exklusiv intervju inom en snar framtid.

Artikeln var underskriven med ett namn som jag inte kände igen. För ett ögonblick hade jag väntat mig Rita Skeeters underskrift, men artikeln var inte riktigt hennes stil. Hade hon skrivit den hade den helt klart varit mer överdriven och utbroderad med löjligheter, som falska uttalanden från oss och liknande.
Det ändrade dock inte det faktum att Draco och jag var dagens stora nyhet och att vår relation nu var allmän kännedom.

Jag gav min mamma en orolig blick, innan jag vände mig mot köket och ropade på Draco.
”Vi köpte julklappar. Inget annat”, sa jag till mamma medan jag räckte tidningen åt Draco.
Han stod helt stilla medan han läste artikeln.
Mamma lade en hand på min axel för ett ögonblick innan hon gick tillbaka till köket. Även om vi inte pratat om min och Dracos relation så hade hon nog förstått att det var något nytt och känsligt för oss. Jag hade nog också låtit henne veta, lite mellan raderna, att Dracos föräldrar inte riktigt skulle vara okej med det.

Draco verkade läsa varje ord i artikeln noga, innan han lyfte huvudet och bara såg på bilden.
”Mina föräldrar kommer att döda mig”, mumlade han med en viskning.
”Bara dom inte kommer hit för att släpa hem dig?” sa jag med lika låg röst för att inte oroa mamma.
Han skakade på huvudet.
”Det tror jag inte. Dom vet nog inte exakt var du bor och jag tror inte att pappa blir desperat nog för att åka runt och leta. Däremot undrar jag om jag någonsin vågar åka hem igen...”
Jag suckade lätt och kände hundratals tankar och scenarion svepa genom mitt huvud.
Draco vek ihop tidningen och gav den åt mig.
”Vi får nog fira jul innanför stängda dörrar tills vi åker tillbaka till Hogwarts. Bara för att vara säkra”, sa han och gav mig en orolig blick.
Jag nickade tyst och vi gick tillbaka till köket för att försöka få i oss det sista av vår frukost.

”Det är ju en väldigt söt bild på er”, sa mamma försiktigt när vi satt vid bordet igen.
”Du får klippa ut den om du vill”, svarade jag vänligt.
Mamma log varmt och tog emot tidningen när jag gav den till henne. Mamma var nog lika glad som pappa över att jag och Draco hade ett förhållande, vilket gladde mig. De verkade tycka om honom och det kändes oerhört bra. Draco verkade tycka om dem också, så det bådade gott för vår framtid.
Frågan var bara vad Narissa och Lucius Malfoy skulle tycka. Knappast skulle jag sitta och ha en mysig frukost med dem – någonsin.
Inte några andra måltider heller. Narissa hade jag inte så mycket emot, men Lucius skrämde mig ärligt talat ganska mycket. Han var obehaglig och kall på ett sätt som inte gick att beskriva.

Som väntat fick jag några brev den dagen. Ginny, Harry och Luna hörde direkt av sig för att fråga om det var sant. Ron skrev inget, men både Ginny och Harry nämnde att han inte direkt var glad över nyheten.
Jag förklarade situationen för dem, men de anade nog att jag och Draco hade en allt mer seriös relation. Folk som inte gillar varandra brukar inte fira jul tillsammans. Än mindre brukar de bo hos varandra undertiden. 
Dracos föräldrar hörde vi dock inte ett ljud från och vi kunde inte låta bli att undra om det var bra eller dåligt. Draco anade att de skulle höra av sig när hans pappa samlat tankarna lite, för hans första reaktion skulle knappast vara bra.

Draco blev lite tyst och tillbakadragen efter att nyheten om oss kommit ut, men inte mer än att han deltog i filmkvällen som pappa ordnat.
Jag satt tätt intill Draco i soffan och såg på en av pappas gamla klassiker medan julgranen stod och lyste i sitt hörn av vardagsrummet. Det blev en riktigt mysig stämning och jag njöt av Dracos värme och närhet. Mamma satt i sin fåtölj och stickade medan hon lite halvt följde med i filmen. Jag kunde inte låta bli att snegla lite på pappa ibland. Han såg så glad ut när han hade någon ny att titta på film med. Mamma och jag hade nog ledsnat på de flesta av filmerna vid det laget, men för Draco var det helt nytt. Var det något som Draco inte förstod så förklarade pappa mer en gärna vad som menades eller vad det var för mugglargrejer som Draco fann konstiga. Jag kunde inte låta bli att småle titt och tätt över hur mysigt allt kändes. En del av mig villa hålla fast vid den här julen för alltid och då hade den bara börjat. Frågan var bara hur det skulle bli när jullovet var över och vi skulle tillbaka till skolan igen.