Kap. 15 Ängeln som får vingar

625 15 1
                                    

2 Månader efter.

~Leas per ~

Okej ta dig samman , de var pappas begravning.  Min pappa,  min söta fina pappa. Pappa har åkt fram och tillbaka från sjukhuset och för två veckor sedan var de dags att min pappa skulle få sina ängel vingar.

*Flashback*

Här sitter vi,  på sjukhuset och håller i pappas hand. Jag kan känna andetagen bli tyngre och långsammare. Både jag och mamma tittar tomt framför oss, vi pratade precis om att vi skulle försöka fortsätta livet men inte glömma pappa,  Pappa Morgan. Jag grät inte för de här hade jag varit förberd på i flera veckor så de finns inga tårar kvar. Bara tomrum,  Tomrum av Harry. Han kommer upp i huvudet hela tiden . Han vet att  pappa kommer dö,  att han är död om 15 minuter.  Men han kanske inte bryr sig längre,  kanske inte bryr sig lika mycket som jag.

Tillslut stoppade allt o maskiner börjar pipa,  han har dött.  Fått vingar och kan flyga. Jag pussade han på kinden innan jag blev utkörd från rummet,  jag valde att mamma skulle få sitta kvar och prata med honom, även fast han kanske inte hör eller kan prata tillbaka så behöver hon prata,  prata med sin man som dog.  Dog en olycklig död med med ett lyckligt liv, med mamma. 

* Flashback slut*

Jag stod i rummet och fixade mig,  fixade mig så fint jag kunde.  Tjejerna knackade på och de var dags att åka.

När vi var framme ser jag många personer som jag hälsar på,  men bakom alla ser jag någon som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Harry.  Utan att än tänka sprang jag fram och kramade honom.  Han kramade om tillbaka och kysste mig på kinden.

H- Hej Lea,  sa han lite skamset och tittade ner.

L- Hej harry.

H- Är du okej?

L- Ja,  jag är bara glad att du kom.

H- Jag kan inte missa min dröms pappas begravning.

L- Harry…

H- Lea,  låt mig förklarar snälla?  Kan du inte komma över någon dag och bara prata?  Jag har saknat dig o klararig inte längre. Snälla? De behöver inte bli idag,  vilken dag du vill! Du kamske vill ha tröst,  Eller vad töntigt snälla bara kom o prata någon dag?

L- De skulle jag gjärna,  kanske Lördag?

(Alltså imorgon)

H- Jag har match men efter?

L- Jag tittar gjärna på.

H- Tack

L- För vadå?

H- för att dublåter mig förklara.

Vi gick in för allt skulle börja,  jag satt längst fram. 

Prästen började tala och sen sjöng vi.  Till sist så skulle jag ta fram ett tal,  oh sen skulle prästen prata lite till. Jag gick upp och gjorde mig redo.

" Okej,  Jag vill bara säga Tack till alla som har kommit. Sen vill jag bara prata om pappa,  min pappa,  min pappa morgan.  Den glada gubben som alltid log och trollade fram godis ur mitt öra när jag var liten.  Mannen som jag gjode och fortfarande gör allt jag kan för att få honom stolt,  och det är han och de vet jag. Han är glad dag som natt, och han är min bästa vän,  en ängel som fått vingar och kan flyga. Pappa vill inte att alla ska gråta över honoms bort gång , han vill att vi ska leva som vanligt och aldrig glömma bort vem han verkligen var. Vår glada lilla Morgan.  Tack. "

Stora applåder ekade i kyrkan och alla ställer sig upp några gråter och några tittar ut i tomma intet. Prästen pratar lite litt och till slut är allt klart.  Jag vet att jag borde gråta men jag älskar honom och han sa att han alltid finns med mig.

Jag åker med harry hem och går och lägher mig direkt efter en varm dusch. Nu är 2/4 döda i familjen, bara tanken får mig att vilja gråta.

~Harrys pef~

Idag skulle jag hämta lea och jag skulle äntligen få förklara allt. Vi mötes utan för gympa salen,  hon kramade mig och jag fick fjärilar i hela kroppen. Vi gick in och satte oss på läktaren.  Jag tog hennes hand och frågade om hon mådde bra,  hon nickade och jag pussade henne i pannan. En rosa ton la sig över hennes kinder och de fick mig att små skratta lite. Hon titta på mig och jag kunde inte låta bli att le.

Folk börjar komma in och vi värmer upp. Jag ser Lea sitta bredvid alice.  Dem pratar och skrattar och när hon ser min vinkar hon.  Jag skickar en släng puss och hon bara skratar men får lite rosa kinder.  Älskar när hon rodnar.  Matchen drar igång och vi leder stoer.

När de bara är tre minuter kvar känner jag ett hårt slag mot min handled och något knäcker.  Fan.  Dommaren blåser av och jag får bandage.  Sen går jag ut och sätter mig för jag måste få luft. Jag ser Lea komma ut och sätta sig bredvid mig. Jag bara tittar ner på mitt bandage.  Hon sätter sig ner vi mina fötter,  sen tar hon öpp min onda hand och kysser den.

L- bättre?  säger hon och ler.

H- Ja men de här får mig att må toppen.

Jag drog upp henne tittade in i hennes ögon,  jag gav henne en *fårjag? * blick och hon nickade.

Jag kysste henne och våra läppar börjar sakta masera varandra, de var perfekt för varandra.  Jag biter henne löst i läppen och  hon öppnar,  våra tungor börjar dansa och fjärilar börjar flyga runt i min mage. Den här tjejen får mig att smälta. 

Vi av slutar kyssen och begav oss mot mitt hus,  hand i hand . Vi gick in och satte oss på sängen.

H- Joo Lea det är så här…..

-----------------------------------------------------------------

Hölöj folket ett litet kapitel,  Yey.  Jag försöka skriva lite imorgon men vi får se. 

Ha de så gött så ses vii :)❤

GoodGirl and Badboy? (Harrys styles Swedish)Where stories live. Discover now