5 Seconds of summer Brevet

Kapitel 9 Sömnbrist

LUKES PERSPEKTIV

Lördag 05:14

Jag kunde inte somna, vad gjorde hon, vart var hon och vem var hon med. Lollos samtal igår hade gått till röstbrevlådan. Hon hade sedan ringt till deras mamma och frågat henne. Deras mamma hade sagt att Maria skulle vara med någon som hette Jessica, Marias bästavän. Då kontaktade vi även Jessica som låtit väldigt berusad och sagt att hon inte visste vart Maria tagit vägen, att de kom ifrån varandra på en nattklubb. Jag hade blivit förvånad, Maria verkade inte vara en tjej som gillade att festa och ligga runt. Speciellt eftersom hon hade varit oskuld och 18 år. Hur som helst hatade jag att inte veta.

Det knackade på dörren, vem fan förutom jag var vaken nu. Jag släpade ur mig själv ur sängen och gick fram till dörren. Till min förvåning var det Lollo.

"Jag vet vart hon är" sa hon och drog ett djupt andetag och samlade sig, jag sa inget men väntade på att hon skulle göra de.

"Luke, hon var ute och festade idag och är nog väldigt full, men hon var med en kille i hennes klass, Jessica berättade efter att hon fått tag i henne..." sa Lollo försiktigt och stirrade ner i golvet som om det var något väldigt intressant.

Orden högg till i mig eftersom jag förstod vad Lollo försökte säga, hon var med en annan kille, gjorde saker med en annan. Saker som vi gjort natten innan.

Orden borde inte göra så ont, det borde inte svida till i hjärtat och svida i ögonen.

"Tack för du berätta, gå. Jag vill sova" jag lät väldigt otrevlig men jag var verkligen inte på humör för något gulligull mot mig och att nån ska trösta mig och att någon ska berätta för mig att Maria är ändå inte tillräckligt bra för mig och så vidare. Jag orkade bara inte.

Lollo gick ut i den mörka korridoren, antagligen för att lägga sig bredvid Ashton för de hade ju ett så perfekt förhållande.

MARIAS PERSPEKTIV

Lördag 13:42

Jag öppnade ögonen och drog handen över min svettiga panna. Kroppen värkte och det kändes som om jag skulle kräkas. Snabbt drog jag ett lakan över min nakna kropp och sprang mot toaletten. När jag väl kräktes och blev jag bara ännu mer illamående på grund av ljudet. Jag spände mina ögon i spegeln för att sedan ställa in ögonen i rätt skärpa för att kunna se något. I spegeln stod en väldigt bakfull, trött och idiotisk person. Jag staplade ut ur badrummet efter att ha sköljt min mun noga. Jag tittade på klockan som satt på väggen. Shit. Jag hade sovit länge.

"Hey" mumlade en röst från sängen. Jag hoppade till lite, usch. Jag nickade som svar till Gabriel som låg i sängen med armarna bakom huvudet och såg väldigt nöjd ut. Han var i alla fall inte bakfull. Gabriel var en kille som gått i min parallellklass under hela gymnasiet. Han var allmänt korkad och trodde att han kunde få vilken tjej som helst att kasta sig i sängen med honom. Jag hade alltid himlat med ögonen när han dragit sina försök med att flörta. Gabriel var snygg, han hade bra kropp och långt svart hår som han hade spretigt fixat med vax. Men hur snygg han än var och hur bra jag borde haft igår (jag mindes ingenting på grund av all alkohol), så kunde jag inte låta bli att vilja spy igen när jag tänkte på Lukas Hemmings, fuck. Luke kunde inte lämna mina tankar. Jag vinglade mig till Gabriels kök och tog ett glas vatten för att samla tankarna lite och för att lugna ner mig.

"Koooom hit babe" stönade Gabriel från sängen. Jag suckade tyst och la mig bredvid honom.

Huvudet dunkade hårt och precis när jag började tänka på Lollo och vad Jessica gjorde, började min telefon ringa.

"Hallå?" Mumlade jag och visste inte vem det var eftersom att det var anonymt.

"MARIA"

Det var Lollo.

"Mmm?" Frågade jag och vände mig om i sängen.

"Vart fan har du varit hela natten, Jessica berättade att du gått hem med nån kille?" Lollo lät inte så arg, mest orolig.

"Lollo, jag förklarar sen. Vi kan mötas någonstans istället" sa jag ganska tyst medan Gabriel sträckte på sig.

"Visst. Kom hem så snackar vi" sa Lollo och la på.

"Måste du dra?" Frågade Gabriel och mötte min blick.

"Mm" suckade jag och gjorde en ledsen min. Jag tyckte mycket om Gabriel, han var snygg, han var snäll och han fanns alltid där för mig. Men jag kunde aldrig klicka med honom som med Luke...

Gabriel ställde sig upp i solljuset och jag såg ner på hans muskulösa mage. Fan. Jag ville stanna här hela dagen.

Jag gick för att ge han en hejdå-kram och en kyss. Hans läppar var varma.

Jag gick ut ur hans lägenhet och ner för trapporna, jag höll mig hårt i trappräcket för att inte tappa balansen helt. Jag skulle behöva många cola zero för att återhämta den här baksmällan.

Väl ute på gatan var det varmt, solen lös och spred värme, jag mötte ett tiotal kontorsnissar som sprang in i mig utan att avbryta det, som verkade vara, ett otroligt hetsigt samtalsämne.

Jag satt på bussen hem och lutade huvudet mot glaset. Allt var så jävla komplicerat.

Nästa kapitel kommer de hända grejer i så fortsätt läs! Puss