5 Seconds of summer Brevet

Kapitel 11 Högt bland molnen

Lukes perspektiv

22:00

Stockholms flygplats var mycket mindre än vad vi var vana vid, vi var vana vid Sydneys stora flygplats där man aldrig hittade rätt. Här var det dock väldigt enkelt och smidigt. Securitas såg till att alla fans höll sig på en sida av flygplatsen, den vi inte var på. Jag tyckte att det var orättvist mot fansen som väntat här i flera timmar, därför bestämde vi att jag och resten av killarna skulle gå till andra sidan i ett litet tag, låta fansen fota oss och se oss innan vi sedan skulle gå ombord vårt flyg. Tjejerna skulle inte följa med oss till fansen, mestadels för att Ashton ville hålla hans och Lollos förhållande hemligt ett tag till.

"Killar, det är dags att gå nu" vår säkerhetschef kom och hämtade oss för att föra oss till fansen.

Marias Perspektiv

22:10

Killarna hade precis gått mot deras fans och jag och Lollo satt kvar vid gaten.

"Vad tycker du om Luke nu då?" Lollo lutade sig mot mig och bet sig i läppen med ett entusiastiskt uttryck i ansiktet.

"Hur menar du?" Viskade jag och harklade mig.

"Jaa, alltså. Tycker du att han ser bra ut och hur känner du för honom?" Lollo ställde en dum fråga enligt mig. Luke var för det första den mest attraktivaste killen någonsin, det skulle aldrig förändras. Sen så var han min första... Det skulle aldrig förändrats heller.

"Lollo, Luke är den mest fantastiska människa jag träffat och jag älskar han så otroligt mycket, jag önska bara att han kände samma sak för mig" suckade jag och tittade upp i taket som om det vore himlen. Ibland så undrade jag vart himlens slut var, vad hände där? Ingen visste. Egentligen tror jag inte man vet så mycket som man tror i världen. Allt är en illusion av de vi vill ha och de vi inte vill. Det är svårt att förklara men jag tänkte ofta på dedär.

"Gud, vad mycket fans!" Ashton, Calum, Michael och Luke kom upp, skrattandes och helt euforiska. Jag tittade ner på min klocka, 22:30. Tiden flög iväg. Precis som jag alldeles strax skulle göra.

"Här får du, här får duu..." Ashton delade ut flygbiljetterna till oss alla och jag drog blicken över mitt boardingkort. Plats 35F, jag visste att F var fönsterplats.

"Vart sitter du?" Frågade Lollo glatt eftersom att hon själv upptäckt att hon satt mellan Ashton och Michael.

Jag visade henne min biljett och hon bet sig försiktigt i läppen och skrattade till.

"Du sitter med Luke" ...

"Längst bak" fortsatte hon och jag stönade. Vad är oddsen.

Vi bordade planet tillsammans jag och Lollo medan killarna gick lite längre fram. När jag kom fram till rad 35 satt redan Luke i mitten på sin plats, jag nickade som hälsning och drog min väska förbi honom och in mot fönstret. Luke hade redan spänt sitt bälte.

"Hur gör man det här..?" Frågade jag blygt och försökte förgäves trycka ihop de två metall grejerna.

"Har du aldrig flugit?" Frågade han och drog bältet runt min midja och spände det enkelt. Jag skakade på huvudet, han såg hur rädd jag var.

"Och du är flygrädd?" Han skrattade. Hans underbara skratt fick mig att få fjärilar i magen direkt. Jag gav hans arm en liten knuff och skrattade jag med. Våra blickar möttes hastigt och jag såg in i hans klarblåa ögon.
"Boarding completed" hörde jag en flygvärdinna säga i högtalarna och flyget började sakta backa ut ur sin parkeringsplats. Jag började direkt få små panikkänslor.
"Andas Maria" sa Luke lugnande och lutade sig bakåt i sin stol.
"Nu kommer det bästa" suckade han och innan jag hann fråga vad "det bästa" var kastades jag bak i stolsätet och planet åkte i en rasande fart, sen lyfte vi.
Jag drog ett hastigt andetag.
"Visst var det härligt?" Frågade Luke som såg ut att ha njutit av åkturen.
"Vi flyger" sa jag bara och tittade ner mot de små träden och husen som föreställde Stockholm.
Innan jag hann tänka mig för drog jag min hand mot Lukes som låg vilad mot armstödet. Jag drog mina fingrar i mellan dem innan jag insåg vad jag gjorde. Mina kinder blossade upp.
"Förlåt" mumlande jag och drog bort handen och satte den i mitt knä.
"Ta inte bort den" viskade bara Luke och tog min hand i sin.
Jag glömde bort vart vi befann oss och gjorde det stora misstaget att titta ut ur fönstret.
Jag såg ner på hela Sverige kändes det som, allt hade säkert varit väldigt vackert... Om jag inte var väldigt flygrädd. Jag drog ett hastigt andetag och drog mig närmare Lukes väldoftande axel.
Han sa inget utan drog mig istället lite närmare. Så satt vi ett tag, exakt vet jag inte men ljuset utanför oss började mörkna och folk släckte sina lampor för att sova. Jag gäspade.
"Är du trött?" Frågade Luke och jag kände hur han iakttog mig.
"Mm, lite" gäspade jag igen.
"Kom" sa han bara och lyfte upp armstödet som höll våra platser åtskilda och nu kunde jag lägga mig nästan i hans famn. Det kändes tryggt.
"Vi är framme om en timme, sov så länge, jag går ingenstans" sa han och gav mig en mjuk puss på huvudet.
"Tack Luke" mumlade jag och ögonlocken kändes tunga, men jag mådde väldigt, väldigt bra.

Lukes Perpektiv
23:04

Maria låg i min famn och andades tungt, det borde varit vi hela den här tiden. Men istället sabbade jag allt och ångrade mig fruktansvärt mycket. Det var ungefär 20 minuter kvar på den här flygresan men jag ville att den aldrig skulle ta slut. Marias läppar var vidöppna och hennes andetag värmde min nacke.
"Tja guys" Calum kom gåendes i flygets korridor.
"Schhh" viskade jag och visade Marias lugna kropp ligga i min.
"Jaha, oj. Men wow, är ni typ sams igen?" Calum satte sig bredvid mig, den platsen hade varit tom under hela flygresan.

Marias perspektiv

Jag vaknade till av att någon satte sig bredvid Luke på hans sida. Det var Calum. Men jag njöt så mycket av att vara nära Luke så jag fortsatte ligga där och slappnade istället bara av.
"Har du ändrat dig nu om att bli tillsammans med henne?" Calum pratade om mig med Luke. Hjärtat började rusa under de tysta sekunderna som gick.
Luke svarade inte med ord, men jag kände att han rörde på huvudet. Fan, jag kände inte om han nickade eller skakade på huvudet.
"Okej, jag stöttar dig i allt det vet du va?" Calum var en väldigt fin vän, en sån där bästa killkompis som man alltid drömt om sen man var liten.
"Tack man" sa Luke och lutade sitt huvud mot mitt.
"Nu har kaptenen tänt bälteskylten, vilket betyder att alla ska sitta i sina stolar med bältet på. Landning om 5 minuter" det var flygvärdinnan som pratade i högtalarna. Nu satte jag mig upp och gäspade.
"Sov du skönt?" Frågade Luke och drog sin hoodie runt sig.
"Jätte" sa jag och spände fast mig med bältet så som Luke lärt mig.
Under landningen höll jag Lukes hand hårt i min och pep av förväntan.
Luke bara skrattade åt mig och lutade sig bak i stolen.

Väl framme i Milan så gick vi tillsammans under flygplatsen i korridor för att komma till ett garage där vår bil väntade på oss. Det var för mycket fans inne i ankomsthallen för att vi skulle kunna ta den vägen.
Vi kom fram till hotellet ganska sent och jag och Lollo la oss tillsammans i vårt hotellrum och sa godnatt till killarna.
Imorgon skulle vi till arenan.
Jag somnade med ett stort leende på läpparna.