Kapitel tre Halvblodslägret
”Så ni menar alltså att ett monster attackerade er mitt på ljusa dagen i skolan och att ni besegrade det med hjälp av...vad var det nu igen?”
”Brinnande köttbullar” svarade jag Mr D/Dionysos.
”Varför inte magiskt vin eller något sådant?” frågade han spydigt.
Jag rynkade min panna och var frestad att stampa min fot i golvet men min hjärna sa till mig att jag inte borde göra det i det stora huset. En annan sak förstod jag inte heller. Varför var Mr D så otrolig dum att han blev så full och uppförde sig så pass illa (vad han än nu hade gjort, vill inte veta) att Zeus också bestämde sig för att bestraffa oss med att ha honom på lägret i hundra år?
Keiron såg på mr D och sedan på oss. ”Ni inser väl att det här är allvarliga saker ni har berättat för oss?”
”Vi har ingen aning om vad det kan vara.” Yusako klev fram. ”Vi hoppades på att vi kunde få hjälp här.”
Keiron och mr D utbytte blickar än en gång. ”Något liknande hände i Washington D.C för tre månader sedan” sa Keiron.
”Tre månader?” frågade både Yusako och jag samtidigt.
”Ja, liknande monster. Dessvärre hade inte personen samma tur som ni.”
Jag böjde min nacke, formade ena handen till en klo över hjärtat och slog sedan ut med handen för att jaga bort ondskan. Jag hade aldrig trott att en gammal, grekisk gest skulle hjälpa men man lär sig nytt varje dag.
”Jag vet inte vad ni tycker men det här borde undersökas.” Yusako vände sig mot oss.
”Håller med. Vad tycker ni?”
Mr D granskade sin diet cola med kisande ögon. ”Mig spelar det ingen roll. Åker ni iväg blir det mindre problem för mig.”
Keiron såg frestad ut att himla med ögonen. ”Vi får tala mer om det här senare efter att ni vilat upp er. Jag tror faktiskt ni kom i lagom tid till middagen.”
”Maaat” suckade Ayu nöjt och reste på sig.
”Men Keiron, borde vi inte-”
”Yusako...” Keirons val av ord fick honom att tystna och jag gjorde inre applåder. ”Ni kan komma tillbaka hit sedan. Ta det lugnt först och vila upp er en aning.”
Yusako suckade och jag och Ayu följde efter honom till mässingspaviljongen.
”Hey, mår du bra?” Jag stannade upp och ignorerade att Ayu fortsatte att gå.
”Jag har mått bättre.” En suck till. ”Fortfarande förvånad och förundrad varför monstret valde att dyka upp där och just vid den tidpunkten.”
”Ingen fara, jag är också förvirrad.” Jag kände plötsligt en aning skuld över hur jag först hade varit mot honom. Jag menar, han hade ju säkert lika många problem som jag och var också halvblod. ”Du” började jag, ”förlåt för det där med...köttbullen.” Det hela fick mig nästan att skratta igen. ”Det var verkligen inte meningen.”
Yusako blinkade. ”Ingen fara. Gör inte bara om det, snälla.”
Jag nickade och log lätt. ”Du kan ta det lugnt, jag brukar normalt inte kasta brända köttbullar på människor. Jag brukar alltid köra på spik- eller rökbomber.”
Yusako rynkade pannan.
”Hahaha, fick dig där!” Jag log triumferande när han himlade lätt med ögonen och fortsatte att gå till mässingspaviljongen.
YOU ARE READING
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfiction"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
