Kapitel 9 Los Angeles
Okej, såhär var läget: vi var på planet till Los Angeles, jag hade lyckats ta mig genom tullen med förfalskat pass, ett otaligt par knivar av gudomligt brons, jag hade fått en ny 'bror', samt att jag naturligtvis hade fått platsen bredvid Yusako (till höger om mig. Han hade fönsterplatsen) . Det var två säten i par, så vi satt för oss själva med Ayu två rader framför oss.
Planet måste ha varit i luften cirka femton minuter av en timme och tjugo som det skulle vara. Jag tog fram min ipod, vred upp volymen, satte mobilen på airplane-mode och började spela. Nickelbacks Rockstar ekade i mina hörlurar och Chad började sjunga. Tänk att kunna gå på en konsert med dem...Jag suckade för mig själv och lät mina tankar återvända till spelet på min telefonskärm.
Efter fem minuter eller något liknande tappade någon mig lätt på axel. Jag vände mig åt Yusakos håll och såg att han stirrade på mig. ”Vad?” sa jag och tog ut högra hörluren.
”Du gillar verkligen Nickelback” sa han.
”Ja...hurså?”
”Det går rätt bra att höra vad du lyssnar på.” Yusako nickade mot min ipod.
”Åh, förlåt.” Jag skruvade ned volymen. ”Var inte meningen att störa din skönhetssömn” sa jag spydigt och ångrade mig genast.
Yusako rynkade sin panna och återvände till att lyssna på sin musik.
Jag borde nog inte ha sagt det där...antagligen. Skulle jag svälja min stolthet och be om ursäkt eller skulle vi fortsätta att sura? Suck... Jag knackade Yusako på axeln som stängde av musiken.
”Ja?”
”Du”, började jag, ”förlåt. Det var inte meningen att låta spydig där.”
”Ingen skada skedd.”
Jag nickade och kände att stämningen blev lite stel igen. Det var absolut inte tyst i kabinen. De flesta passagerare satt och småpratade med varandra. Några få hade somnat och satt och snarkade. ”Why didn't the mushroom go to the party?”
Yusako höjde sina ögonbryn. ”I don't know, why didn't he go?”
”Because he was a fun-guy.” Jag höjde mina ögonbryn upp och ner och väntade på att han skulle fatta vitsen i själva vitsen. Jag älskade engelska vitsar.
Yusako facepalmade sig själv. ”Den där var ju bara...suck...”
”Jag vet, jag är ett geni. Einsteins oupptäckta syster.” Jag nickade. ”How does Moses make his tea?”
”How does he?”
”He-brews it.” Jag började skratta när jag såg hans ansiktsuttryck: stelt men ändå lite roat.
”Ha...ha...ha, väldigt roligt.” Yusako skakade huvudet. ”Vart får du alla vitsar ifrån?”
”De mesta snappar jag upp på lägret eller i skolan.” Skolan... Jag hoppades på att aldrig återvända dit. ”Speciellt när man har samma brottningsklass som några av Hermes-ungarna. Connor berättade en gång en fräckis för mig. Det var en gång-”
”Ahhh, spara den till nästa gång tack” sa Yusako.
Jag skrattade lågt för mig själv. ”Den är inte SÅ pass vågad” sa jag.
”Du, med Connor vet man aldrig.”
Han hade en poäng. ”Så....” Jag tänkte att det kanske var bäst att göra honom till en vän istället för att vara sur på honom. ”Har du...ett favoritämne i skolan?”
”Jag tycker om musik och drama.” Yusakos ögon lyste upp. ”Det känns nästan som en lättnad, till skillnad från alla andra ämnen där man måste sitta ned och läsa massa. Med musiken kan jag uttrycka mig på ett annat sätt och skapa.” Han nickade.
”Skriver du musik?” Jag lät mer förvånad än förväntat.
”Ja.”
Hur sjutton kan man klara av det? ”Hur klarar du av att göra det?”
”Det är enkelt. Ha bara notpaper, eller vanligt papper, ett instrument samt penna och sudd.”
Jag skakade på huvudet. ”Fattar ändå inte. Jag menar dem där små, svart sakerna...rena grekiskan för mig. Ha ha ha. Jag är glad att jag med nöd och näppe klarade av min senast musikkurs.”
Yusako la nästan huvudet på snedden. ”Varför bad du ingen om hjälp?”
”Jag hade ingen att be om hjälp. Läraren fanns ju där men ingen fattar ju överhuvudtaget vad han tjattrar om, förutom du förstås.”
”Vännerna dina då?”
”Ayu skolkade” svarade jag snabbt. ”Hon dök aldrig upp på någon lektion och alla andra tjejer...dem är bara idioter...och tänker på en sak: utseende.”
Yusako såg ut som om han övervägde en sak. ”Har du något favoritämne då?”
”Metallslöjd.”
”Kunde nästan räkna ut det.” Stämnen mellan oss två blev tyst och lite stel.
”Håller du på med något just nu då?”
”Med vad?”
”Någon bit musik som du skriver?”
”Det finns ett projekt som jag håller på med just nu.”
Jag gav honom tummen upp och började lyssna på musik igen. Det kändes lite stelt men ändå som om vi (iallafall enligt mig) brutit isen.
Resten av flygtiden flöt nästan förbi och jag fann mig själv helt plötslig ståendes på flygplatsen i L.A. Vi hade precis gått från flyget och hämtat våra väskor.
”Okej, nu är vi här!” sa jag och såg mig om i flygplatsen och på alla människor som sprang och gick åt alla möjliga håll. ”Nu återstår bara frågan vad vi ska göra...nu när vi väl är...liksom här.”
Ayu fick något triumferande i blicken och såg på mig och Yusako. ”Jag har ett förslag.”
Yusako höjde på sina ögonbryn. ”Vad är det?”
”Vi kan besöka min mamma.”
Jag rynkade min panna. ”Vad menar du med att besöka din mamma-” Svaret dök upp framför mig och jag nickade snart. ”Just det!” Svaret verkade gå upp för Yusako också.
Ayus mamma, även kallad Eris, kaosets gudinna, hade tydligen en liten affärsrörelse. Snarare en butik. En butik som dök upp vart man än var om man hade problem. En butik där man kunde be om tjänster, byta tjänster mot andra tjänster eller betala med varor. Med moderna ord: en slags pantbank för halvblod och dem få dödliga som kunde se genom diset.
Ayu log. ”Hennes ställe ligger inte särskilt långt här bortifrån.”
Vi tre utbytte blickar innan vi irrade runt och försökte hitta utgången. Fem minuter senare var flygplatsen bakom oss och L.A framför.
Nu återstod det bara att hitta Eris lilla pantbank. Något sa mig att det inte skulle vara så enkelt och att vi skulle få betala ett högt pris.
ESTÁS LEYENDO
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfic"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
