Kapitel 13 Satans Frisyrballerina
Vi hade förklarat för Ayu vad som hade hänt. Hon hade bara glott på oss som om vi vore galna och hörde hemma på ett före detta sovjetiskt mentalsjukhus. Dock var hon tydligen inte förvånad att något sådant skulle ha kunnat ske. För att vi inte skulle dra till oss ytterligare uppmärksamhet från ännu mer muterade kycklingvaktmästare eller dylikt begav vi oss av mot Hyde Park.
”Hey, det här var inte så dumt- oh, jag tror dem säljer glass där borta- oh, Ben & Jerry's!” sa jag glatt.
Ayu himlade med ögonen och Yusao såg smått road ut.
”Ska ni ha?”
”Jag kan ta lite” sa Yusako.
Jag gick iväg och ignorerade glassförsäljarens muttrande ord när jag räckte över en 50£ sedel som växel om förbannade turister. Jag gick tillbaka och vi satte oss vid ett smått undangömd bord med bänkar.
”Okej, medan ni två har snaskat, eller tja, SNASKAR glass har jag tänkt lite” sa Ayu.
”Va? Har du?”
Ayu himlade med ögonen och jag skrattade. ”Varför...är vi i London egentligen och stod det något speciellt på papperssaken du fick av morsan?”
Yusako öppnade sin mun men stängde den igen, allt bara för att åter öppna den igen. ”Jag är lika förvånad som du” svarade han. ”Som svar på din andra fråga kan jag säga att jag inte fattade något av artikeln, även om det var med grekiska bokstäver och engelska.”
Jag hade ätit upp min glass och torkade mina händer på en servett. ”Får jag se?”
Yusako rotade i sin byxficka och räckte över artikeln. ”Här, du kan ju försöka.”
Jag skrynklade ut den och rynkade smått på pannan. Det var som Yu hade sagt. Allt stod med grekiska bokstäver men på det engelska språket. Bokstäverna hoppade inte runt som de normalt sett brukade göra när jag läste. Själva texten dock...hjälpte inte ett dugg. Det handlade om ditt och datt. I ena stunden läste jag om en utställning som helt plötsligt gick över till att handla om hur apelsiner kunde bota huvudvärk. Jag suckade för mig själv, reste mig upp och började gå fram och tillbaka medan jag läste.
”Går det bra?” frågade Ayu.
”Nej...jag får inte ihop det här...”
”Kanske ville din mamma bara jävla med oss?” frågade Yusako.
”Äh, hon måste väl ha något i kikaren! Det brukar hon alltid ha, tro mig. Hon måste ha gett oss den där med flit.”
”Så är det alltid med kaoset: det händer med flit.”
Jag ignorerade dem och fortsatte att stirra på texten. Vad har apelsiner och huvudvärk med det hela att göra? Hjälp, jag får ju huvudvärk bar genom att tänka på det... Solen kom plötsligt i min syn och jag vinklade upp papperslappen för att få skuggan att falla på den. Något fångade plötsligt min uppmärksamhet. Bokstäverna, eller snarare några av bokstäverna fick nästan en glödande nyans. Det verkade bilda en mening, snarare ett ord.
Jag drog dramatiskt efter andan och fick det resultat jag hade önskat mig.
”Vad är det?” frågade Yusako och Ayu samtidigt.
”Kom hit!”
Dem reste sig upp och stirrade på papperslappen jag höll framför mig.
”Vad är det?” frågade Yusako igen.
”Ni vet hur man brukar säga att allt blir klarare i solljus?” sa jag. ”Kolla här.” Jag höll upp lappen mot solens strålar och behövde inte se på dem för att se ett ljus gå upp.
YOU ARE READING
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfiction"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
