Kapitel 10 Vi besöker Eris butik
Vi hade hittat Eris lilla, 'diskreta' butik, bara runt gathörnet i utkanten av L.A. Diskret var ganska generöst i det här fallet. Föreställ er ett område med bara moderna byggnader av betong, stål, osv. Helt plötsligt dyker det upp ett hus som ser ut som om Picasso formgivit den i sömnen, med antydan till kinesiska och koreanska drag.
”Wow...det här var ju originellt” sa Yusako.
Jag rynkade pannan. ”Jag trodde arkitekter inte fick vara blinda.”
Ayu himlade med ögonen och öppnade grinden och började gå på den grusgång som ledde upp till det lustiga huset. ”Hon är kaosets gudinna, vad hade ni förväntat er? Hon är ingen designer precis.”
”Men...det ser så kao- oh...jag förstår.” Jag såg på Yusako och ryckte på axlarna.
”Och det bästa med mammas butik är att diset döljer det för vanliga dödliga” sa Ayu stolt och gick framför oss.
”Har du varit hit förut?” frågade jag Yusako.
”Nej” svarade han. ”Jag har hört talas om Eris lilla...'butik' förut men jag har aldrig behövt gå dit, tack gode gud.”
Varför gör hans svar mig orolig? Jag nickade och försökte se ut att vara orörd.
”Har du?”
”Va?” Jag rycktes ur mina tankar. ”Nej.” Vet heller aldrig om jag skulle våga...
”Hallå, turturduvor, snabba er på!”
Mina kinder blev röda och jag hoppades innerligen på att Yusako inte hade sett det. Jag skyndade med att öka takten. ”Käften Ayu!” mumlade jag till henne.
Ayu flinade och skakade på huvudet innan en blängande Yusako kom upp och såg smått irriterat på henne.
Vi utbytte ett par blickar innan vi såg på dörren. Den var kolsvart och pryddes av små, blå stenar, gjorda av något okänt material, formade som romber.
Ayu skulle precis knacka på dörren innan den plötsligt gled upp av sig själv, sakta. Tänk er ett scenario ifrån en skräckfilm. Där har ni det.
”Det där var bara...”
”Läskigt” fyllde jag i när Yusako sa det.
”Åååh, det här kommer bli så rolig!” Ayu gick in och Yusako följde strax efter mig.
Stämningen kunde beskrivas som...ja, väldigt Eris.
Det var relativt mörkt. De svarta väggarna hade ristningar som såg ut som om de gjorts av naglar. Men något som slog mig var att taket var mycket högre än anat. Det var säkert tre, fyra meter. Ett par lampor hängde ned och fick det hela att verka ännu skummare med sitt svaga ljussken. En annan sak som också slog mig var att själva butiksytan var som en labyrint. Höga bokhylls-liknande hyllor, gigantiska, var utplacerade så att vi var tvungna att slingra oss fram på grund av utrymmet. Enligt mina ögon kunde dem se ut att rasera närsomhelst, med tanke på alla saker som fanns.
Ett raspande ljud hördes och mitt hjärta hoppade till. Som om det inte räckte råkade jag backa in i Yusako. ”Förlåt” mumlade jag.
”Det gör inget” svarade han.
Jag höll hårt om mina väskremmar och kände hur mina nackhår reste sig upp en aning.
”Nämen, vad har vi här” sa en röst som var en aning hes. En figur klev fram ur skuggorna och jag kunde inte riktigt se hur den såg ut men mina tankar gissade på att det var butiksinnehavaren. ”Tre halvblod som har hittat till min lilla butik.”
YOU ARE READING
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfiction"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
