Kapitel 18 Konsekvenser
”Fan också!” muttrade jag åt spelet på min mobil när Ayu och jag satt på någon lokal McDonalds här i New York. Vi hade båda kommit överens om att vi behövde bearbeta informationen som i princip bara slungades på oss. Jag ville helst glömma att vi knappt för tjugo minuter sedan stirrat dem olympiska gudarna i ögonen och att det visade sig att Yusako hela tiden varit ute på något slags uppdrag för att ta fast sin kusin...dotter till Hades!
Ayu harklade sig och jag såg upp från min mobil.
”Va?” frågade jag.
”Cornelia, jag är fortfarande kvar här.”
”Oj, sorry.” Jag stängde av min mobil och la undan den i min ena jeansficka och suckade.
”Mår du bra?” frågade Ayu.
”Jodå, toppen! Är bara smått irriterad över en viss blondin-till-bella” muttrade jag.
Ayu rynkade smått sin panna. ”Jag trodde du bestämt dig för att sluta kalla lille Yu för blondinbella.”
”Jag har ångrat mig” sa jag snabbt.
Ayu skrattade till och skakade på huvudet. ”Du är faktiskt rätt rolig ibland, Corny.”
Jag svarade inte på hennes påstående. ”Han är väl fortfarande kvar där uppe och pratar med sina 'fans' eller vad tusan han nu gör.” Jag försökte verkligen sluta tänka på honom men mina försök gjorde mig bara mer irriterad. ”Och när kommer vår mat egentligen?” la jag till egentligen.
”Corny, vi beställde för två minuter sedan. Chilla, ta det lugnt som min mamma brukar säga.” Ayu lutade sig tillbaka i båset vi ockuperat. ”Om det nu irriterar dig så mycket...prata med honom då.”
”Glöm det” sa jag.
”Men sluta gnäll då!”
”Men han är ju så satans irriterande ju! Jag menar...kolla bara på honom!” sa jag och slog ut med händerna. ”Har du sett hur hans hår ser ut eller hans ögon?”
Ayu såg helt plötsligt intresserad ut och lutade sig över bordet. ”Jasså? Det har jag inte märkt, upplys mig gärna.”
”Allvarligt talat, han måste ha färgat håret för någons hår kan aldrig vara sådär naturligt blont hår oc ögonen...tsk!” sa jag och fnyste. Jag ville egentligen inte erkänna det men dem var faktiskt-
”Vackra? Snygga?” fyllde Ayu i.
Jag reagerade till av att mina egna tankar avbröts. ”Ursäkta mig?”
”ÅÅÅH” utbrast hon helt plötsligt. ”Jag tror någon är kä-”
”Äh, håll tyst!” Mitt svar fick henne bara att skratta högre och till min stora räddning kom vår mat innan Ayu han ställe några fler pinsamma frågor.
Vi började äta och försökte åtminstone fokusera på annat.
”Men lite konstigt är det ändå” sa Ayu och tog en bit av sin kycklingburgare.
Jag rynkade pannan och svalde läsken. ”Konstigt med vad?”
”Vi fick liksom aldrig svar på vår fråga, du vet, varför halvblod blev attackerade.”
”Hmmm...kanske det inte finns?” föreslog jag och ryckte på axlarna. ”Men du har rätt. Det känns lite skumt.” Det var inte ofta man brukade säga att Ayu hade rätt. Det hände sällan.
Vi fortsatte äta vår mat och blev snabbt klara och lämnade McDonalds efter det.
”Syns imorgon i skolan!” ropade jag och vinkade av Ayu innan jag började gå hem. Jag valde att lyssna på musik i hopp om att det skulle lugna ned mig. Nickelbacks låtar blev varvade av varandra och en Evanescence låt kom sedan på. Vädret var en aning kyligt och jag önskade att gudarna på Olympen på något sätt hade kunnat skicka åtminstone en jacka som tack för besväret men nej, det gick tydligen inte.
YOU ARE READING
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfiction"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
