Kapitel 11 Vi Stöter på Några Jobbiga Typer på Piccadilly Circus.
Det första vi gjorde, tja, jag borde nog säga det första jag gjorde när vi hade anlänt till London var att äta fish and chips. Nu när jag verkligen tänker efter så har jag nog ändå alltid velat åka till London. Jag menar här gör dem ju världens godaste pommes frites och har historiska sevärdheter. Jag var inte den personen som normalt brukade gilla att se sevärdheter men att äta engelsk mat på Piccadilly Circus kändes riktigt klassiskt.
Ayu och jag var ensam eftersom Yusako bestämt sig för att gå iväg och 'undersöka' som han valde att kalla det. Jag visste inte vad jag skulle tro men det som förvånade mig var att han inte verkade vara så sur som jag trodde han skulle vara på flyget till London. Yusako var nästan lugn och pratade ibland med mig men oftast bestod det av fem-ords meningar eller något i stil med det. Ayu kom med några teorier om att han antingen var sur, väldigt sur, trött eller led av förstoppning.
Iallafall, Ayu och jag gick på Piccadilly Circus. Hon njöt av sin glass medan jag njöt av min portion av fish and chips i engelskt tidningspapper.
”Åååh, kolla! Dem har Prada där borta!” tjöt Ayu till.
”Mmmm, intressant” mumlade jag. ”Vi är inte här för att shoppa vet du och dessutom tror jag inte vi har råd.” Flygbiljetterna hit var inte precis billiga, även om vi åkt i turistklass. Jag blev nästan orolig ett tag om vi skulle kunna ta oss hem men vår kassör/Yusako sa att han hade allt under kontroll...visst.
Vi satte oss ned på ett utav trappstegen till statyn i Piccadilly Circus och tittade på alla bilar, röda dubbeldäckare och människor som rusade förbi. Jag öppnade en flaska iste som jag köpt och drack lite.
”Så vad tycker du om blondinbellan?”
Jag höjde mina ögonbryn åt Ayu och tog en till tugga av min mat innan jag svarade. ”Va?”
”Du hörde vad jag sa. Är det bara jag eller ser det ut som om blondinbellan alltid är förstoppad eller att han alltid har ont?”
Jag suckade. ”Ayu, han har ett namn, vet du.”
”Vad är Yusako för sorts namn egentligen? Är det japanskt? Koreanskt? Jiddisch? Skotskt?”
”Fråga honom vetja.” Jag funderade för mig själv och fick upp en syn som verkade lite bisarr.
”Han är faktiskt rätt söt! Fast säg inte att jag sa det, då tycker han bara att jag är skum...igen.”
Jag vet inte varför men en liten irriterande känsla inom mig började formas. Hade inte batteriet på min iPod varit slut så skulle jag ha lyssnat på Nickelback. Jag rotade i min väska och hittade en chokladkaka som jag började äta på. Det smakade jordgubbe och pistagenötter. Jag såg över till Ayu. ”Ska du ha?” mumlade jag.
”Va? Nej tack” sa hon och såg nästan forskande på mig.
”Vad stirrar du på?” svarade jag och öppnade min flaska för att ta mer att dricka.
”Varför blev du så arg helt plötsligt?” Hon rynkade pannan men såg sedan ut som ett ljus gått upp för henne. ”Åååååh, jag förstår!”
När jag uppfattade vad hon menade fastnade teet i min hals.”Lägg ut av nu Ayu! Det är inte roligt!”
Hon började gapskratta.
”Herregud, du är ju löjlig” mumlade jag och skakade på huvudet åt henne.
”Vilken min du gjorde! Du bara 'aaaah' och 'iiih'! Du skulle verkligen ha sett dig sjlv!”
YOU ARE READING
Mitt Liv Som Halvblod
Fanfiction"Jag är femton år, går i skolan och gör allt annat som en vanlig tjej kan tänkas göra. Jag är normal, precis som alla andra. Sa jag normal? Inte riktigt. Jag är halvblod och inte för att skryta, men Hefaistos är min pappa..." Cornelia Smith går i sk...
