Förföljd...

Kapitel 27 (fortsättning)

Vinden blåser kallt mot mitt ansikte, jag knäpper min jacka lite till och drar ner min mössa.

Det knarrar för varje steg jag tar, den nya snön kom i natt och det var runt trettio minus.

På en lite gräsplätt med ett lager av snö leker några killar med snöbollar, dom kastar snöbollarna på varandra och jagar varandra med dom.

Jag ler mot dom, minnena från min egen barndom kommer upp i mitt huvud men snabbt förvandlas glädjen inom mig till ledsamhet och jag stänger ögonen för att försöka hålla tårarna borta men misslyckas.

Dom få tårarna som kommer frys fast på mina röda kinder och ger en salt smak i munnen.

-tänk inte på det nu när du har en viktig dag framför dig. Säger jag till mig själv och nickar åt mina ord.

Jag ökar takten när jag förstår att jag inte får vara sen. Inom tio minuter är jag framme.

Jag tittar på dom stora glasdörrarna framför mig, jag kan ana en reception innanför dörrarna men jag ser mest min egen spegelbild som ser ut som en teletabis.

Jag öppnar dörrarna, en varm luft kommer i mot mig och svetten på min panna börjar sakta bildas. Jag tar av mig min blåa mössa, lägger den i fickan och knäpper upp min jacka.

Jag kommer in i en sal med receptions diskar, några rader stolar och stora blommor som står i fönstren. Jag går försiktigt fram till en av dom fem diskarna.

-vad kan jag hjälpa dig med? Frågar den blonda kvinnan bakom disken.

Jag försöker börja prata men min hals är torr så jag harklar mig några gånger tills jag kan prata.

-jag ska börja jobba här. Får jag tillslut ur mig.

Kvinnan bakom disken höjer på sina ögonbryn och granskar mig.

-så det ska du, vad heter du då?

-Karoline Robertson.

Kvinnan skriver något på sin dator innan hon svarar.

-okej Karoline, du ska åka upp till femte våningen sen går du in till första dörren till vänster och på den ska det stå kommisarie Axelsson. Berättar kvinnan.

Jag nickar till svar och så går jag till hissarna. Inom några minuter står jag utanför dörren med skylten kommisarie Axelsson på.

Innan jag hinner knacka på dörren känner jag en hård knuff i ryggen, jag vänder mig om och börjar skrika.

-för i helvete kan du inte se dig för!

Jag ser en ung kille med mörk hår och blåa ögon. Han har på sig en tajt vit t-shirt och blåa jeans. Han ger ifrån sig en lurigt flin och drar sin hand genom sitt mörka hår.

-Öhh jag är ledsen. Säger han med sin mörka röst.

Jag bara ger ifrån mig en suck och så vänder jag mig om mot dörren istället för att stå prata med honom.

-Jag är Sam förresten. Hörs den mörka rösten bakom mig.

Jag vänder mig om igen och ger ifrån mig ett falskt leende.

-Trevligt Sam, jag heter Karoline och om jag får komma med ett förslag så att gå in i tjejer är inget bra sett att flirta för vi gillar inget sånt. Säger jag kaxigt och så knackar jag på dörren.

-Kom in. Hörs en röst innanför dörren.

Jag går in och stänger dörren efter mig. I rummet jag står i finns det några stolar lutade mot höger vägg, bakom ett skrivbord sitter en man med grått hår, mörka ögon och en grå kostym. Jag sätter mig på en av stolarna framför skrivbordet.