Niall❤️Felicia

Kapitel 9

{Felicias perspektiv}

"Hejdå älskling", sa Niall och drog in mig i en kram. Då kom tårarna. Jag grät in i Nialls tröja med hans beskyddande armar runt mig. Snart skulle jag inte se honom på en månad. Min lilla krambjörn, jag kommer sakna honom.

"Älskling, gråter du?", frågade Niall oroligt.

"Nej", snyftade jag.

"Varför gråter du?", frågade Niall och släppte taget om mig. Han backade ett litet steg och såg mig i ögonen.

"Jag kommer sakna dig jättemycket", sa jag och Niall kysste mig lätt.

"Vi kommer ses om en månad", sa Niall lugnande.

"Det är jättelång tid!", sa jag.

"Jag vet. Men vi får ringa varje dag", sa han tröstande.

"Okej", sa jag och kysste honom.

"Och vi får

"Hejdå", sa han sen.

"Hejdå", sa jag och gick mot mamma som var redo att gå på planet. Vi väntade in Stephanie och gick sedan ombord. Vi hittade våra platser och satte oss. Jag satte i hörlurarna i öronen och satte på musik. I should have kissed you. Nialls solo kom och jag fällde en tår. Jag stängde av musiken och försökte somna. Gud, vad jag saknade Niall! Jag gled in i en dröm om allt som hänt den här veckan. För varje minne när jag var i hans famn exploderade det inom mig. Några timmar senare vaknade jag ur min drömvärld av att mamma sa till mig att vi hade stannat. Jag öppnade ögonen och såg mig omkring. Människorna hade börjat gå av och jag reste mig upp.