Niall❤️Felicia

Kapitel 13

{Felicias perspektiv}

Stephanie gick tillbaka till sig och jag tog fram min dator. Jag kollade runt på Twitter ett tag och när klockan var sju gick jag ut. Jag tog en lång promenad för att skingra tankarna. Jag tänkte mycket på Niall, för mycket. För mycket på dåliga saker. Dåliga saker som att han var otrogen... Om det nu ens fanns något mellan oss... Längre... Nej! Niall skulle aldrig göra så! Tänk på något annat, tänk på något annat. Stephanies kompisar. Jag kanske skulle hänga lite med dem, för att tänka på något annat liksom. Ja, det borde jag. Jag gick hem igen och klockan hade blivit åtta. Jag fixade lite och gjorde sedan i ordning frukost till mamma och pappa som vaknade nu. Stephanie kom in i köket och tog en banan. Hon satte sig vid bordet och kollade frågande på mig.

"Hade inget att göra", sa jag till henne och hon nickade med ett 'mm' ljud från sin mun full av banan.

"När kommer dina kompisar då?", frågade jag. Hon försökte säga något men svalde sedan för att jag skulle förstå.

"10, tror jag. Varför undrar du?", sa hon.

"Kan jag hänga med er. Du vet, tänka på något annat än Niall", sa jag.

"Ja, visst! Varför inte?", sa Stephanie och tog en till tugga av bananen. Mamma och pappa kom.

"Vem fixade den underbara frukosten?", frågade pappa och satte sig vid bordet.

"Felicia", mumlade Stephanie med munnen full.

"Tack gumman", sa mamma och satte sig hon med.

"Varsågod", sa jag och gick upp till mitt rum. Efter ungefär fem minuter kom Stephanie in.

"Hej", sa jag.

"Hej", svarade hon.

"Varför kom du in helt plötsligt? Utan att knacka", frågade jag.

"Sorry, men jag kommer aldrig ihåg att knacka", sa hon.

"Och varför kom du in?", frågade jag.

"Fick jag inte det?", frågade Stephanie.

"Jo, jag bara undrade", sa jag.

"Nä, jag vet inte. Ville bara ha något att göra", sa hon och vi började prata ett tag.